Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tristan da Cunha - Tristan och Isolde - Tristearin - Triticum - Tritium - Triton - Tritonia - Tritonus - Triumf - Triumfbåge - Triumvirat - Triumvirer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
365
Tristan och Isolde—Triumvirer
366
lägna i hela världen och består av öarna
Inac-cessible, Nightingale och huvudön Tristan da
Cunha (41 km2), som är den enda bebodda och
utgöres av en 600 m hög platå, uppbyggd av
basalter och trakyter på den n.—s.
undervat-tensryggen i Sydatlanten. över platån reser sig
en utslocknad, på toppen vanl. snötäckt
vulkankägla, som når 2,028 m ö. h. Potatisodling.
Fiske. Boskap och fruktträd finnas. De
ursprungliga inv. voro huvudsakl. skeppsbrutna
sjömän och soldater från den 1817 indragna
garnisonen på S:t Helena. T. har fått namn efter
upptäckaren (1506), portugisen Tristäo da
Cunha, och annekterades av engelsmännen 1816. T.
underställdes 1938 S:t Helena. 1942 upprättades
på T. en meteorologisk station, och sedan 1948
finns en administratör på ön. — Litt.: E.
Chri-stophersen m. fl., ”T. Den ensomme öy” (1938;
sv. övers. 1946)
Trfstan och Iso’lde, huvudpersonerna i en
ofantligt spridd medeltidsberättelse (jfr
Bretons-ka romaner). Den tappre konungasonen Tristan
sändes av sin morbror, kung Marke av
Com-wall, till Irland för att avhämta hans brud, den
blonda prinsessan Isolde (Yseult). Ovetande
dricka hon och Tristan den kärleksdryck, som
hennes mor bryggt för Marke och Isolde, och
bli lidelsefullt förälskade i varann. Marke äktar
Isolde, men hon bedrar honom med Tristan, tills
Marke ertappar dem, då Tristan beger sig till
Normandie, där han gifter sig med en annan
Isolde utan att kunna döda kärleken till den förra.
— De äldsta litterära bearb. äro de franska
dikterna av Beroul (omkr. 1150; utg. av E. Muret,
1913) och Thomas (omkr. 1170; utg. av J.
Bé-dier, 1902—05), vars verk var förlagan för
Gott-frieds från Strassburg dikt. Berättelsen ligger
även till grund för ett musikdrama av R.
Wag-ner. — Se J. Bédier, ”Romanen om Tristan och
Isolde” (1902), W. Golther, ”Tristan und Isolde”
(1907), och F. Ranke, ”Tristan und Isold” (1925).
Tristearin, kem., se Ister.
Triticum, bot., se Vete.
Tritium, fys., radioaktiv isotop av väte,
betecknad |H el. 9 T, vars kärna, tritonen,
antages sammansatt av 1 proton och 2 neutroner.
T. förekommer i små mängder i det atmosfäriska
vätet.
Triton, grek, myt., en jättelik son till
Posei-don och Amfitrite. T. förföljer havsnymfema.
Senare talas ofta om flera tritoner. De avbildas
med en kropp, sammansatt av mänsklig överkropp
och fiskstjärt.
Tritönia, bot., se Iridaceae.
Tri’tonus, intervall av tre heltoner, d. v. s.
överstigande kvart, t. ex. f—h; var såsom
melodisteg förbjuden i äldre musik.
Triu’mf (lat. triu’mphus), festligt intåg i Rom
av fältherre och segerrik här, skedde, sedan
senaten beviljat medel och triumf atorn genom lag
fått rätt att under t. inneha imperium i staden.
Tåget passerade Via Sacra och slutade på
Capi-tolium (i äldre tid på Circus). Triumfatorn åkte
stående på en fyrspänd vagn, företrädd av
senatorer, ämbetsmän och, efter byten av olika slag,
offerdjur och förnäma fångar samt liktorer med
lagerkransade fascer. Han bar den
capitolins-ke Jupiters ornat (guldstickad toga och en tunika,
stickad med palmkvistar), och över hans huvud
höll en statsslav Jupiters tunga krona. Därpå
följde legater och tribuner till häst, rytteriet och
slutligen legionerna. På Capitolium förrättades
ett offer, och lagerkransar nedlades av
fältherren i Jupiterbildens sköte, varpå en festmåltid
ägde rum. Under kejsartiden kunde utom
kejsaren själv, som ensam hade självständigt
imperium, blott medlemmar av det kejserliga huset
fira t. Men förtjänta fältherrar utmärktes med
ornamenta triumphalia.
Triumfbåge. 1) T. är från början ett högt
postament, avsett att uppbära en statygrupp, i
vilket ett valv inslogs av praktiska skäl. De
äldsta, av Livius omnämnda s. k. triumfbågarna
(den tidigaste av 196 f. Kr.) voro dylika välvda
postament. Därav följde, att t. kunde ställas
grensle över en gata (så skedde f. ggn 121 f.Kr.).
I början av kejsar Augustus’ regering vann t.
en hastig popularitet i Rom och spred sig
därifrån över Italien och i synnerhet de v.
provinserna, där den restes som en symbol av
romersk storhet och rikskänsla; i Frankrike finns
ung. ett dussin och i Afrika (Algeriet och
Tunisien) över 50. T. är en valvkonstruktion med
fasaddekoration i grekiska stilarter av samma
slag, som mot republikens slut vanligen prydde
valvbyggnader. Horisontellt är t. tredelad; den
nedersta delen är en olika gestaltad bas, den
översta en attika, som bildar den omedelbara
basen för statyerna. En vertikal tredelning
betingas av valvöppningen och de båda murpelare,
som flankera denna. Dekorationen består av
halvkolonner, från Hadrianus’ tid även förkroppade
kolonner. De bära en kornisch, som avgränsar
attikan nedtill. De fria ytorna kunna mer el.
mindre fyllas med reliefer. Attikan brukar bära
den monumentala inskriften och är vanl.
sparsammare smyckad. T. höra till den romerska
arkitekturens vackraste och mest imponerande
skapelser. Några få av de mest kända må
nämnas: Titusbågen, Septimius Severus’ och
Konstantins t. i Rom (se bild 5 och 6 å pl. vid d. o.),
Augustus’ lilla t. i Susa, Trajanus’ t. i Benevento
och Ancona, t. i Orange i Frankrike, i Timgad
i Algeriet o. s. v. — Litt: M. P:n Nilsson,
”T.” (i Ord och Bild 1931).
2) I medeltida kyrkor kallas valvbågen
mellan koret och långhuset t. Det i denna öppning
upphängda krucifixet kallas triumfkors el.
triumfkrucifix.
Triumvirat, se Triumvirer.
Triumvirer (lat. trésviri, triu’mviri, tremän,
sing. triu’mvir), i det gamla Rom
tremannamyn-digheter för viss uppgift. Sådana voro trésviri
för myntpräglingen, triumviri capitales, mest
omtalade som verkställare av avrättningar och som
representanter för polismakten, samt t. för
anläggandet av kolonier. Till triumviri rei
publi-cae constituendae, t. för statsskickets ordnande,
utnämndes genom ett plebiscit Antonius,
Octa-vianus och Lepidus 43 f. Kr. Den privata
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
