Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Troja, Ilion - Trojanska hästen - Trojanska kriget - Trojasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
373 Trojanska hästen—Trojasagan 374
Schliemanns medhjälpare, W. Dörpfeld, som 1893
•—94 fortsatte arbetena och genom sina exakta
arbetsmetoder gjorde T. till ett fundament för all
förhistorisk forskning i Europa och Asien.
Dörpfeld urskilde 9 kulturlager, 9 städer, som byggts
ovanpå varandra på den genom dessa avlagringar
kraftigt ökade borghöjden. Den 9:e av dessa
städer är det hellenistisk-romerska Ilion, den 1 :a
tillhör äldsta metalltid i början av 3:e årtusendet
f. Kr. Den stad, som Schliemann funnit och trott
vara det homeriska T., är den 2:a; själv antog
Dörpfeld, att den 6:e staden var det homeriska
T. Arbetena på platsen återupptogos 1932—38 av
en exp. från Univ. of Cincinnati, Ohio, under
ledning av den norskfödde arkeologen C. W.
Ble-gen. Genom dessa undersökningar har
Schliemanns och Dörpfelds grundläggande arkeologiska
storverk på åtskilliga punkter kompletterats och
beriktigats. — T:s 1 :a stad tillhör kopparåldern
och äldsta bronsåldern. Det var ett ganska
betydande samhälle, omgivet av en ringmur, vilket
efter att ha existerat några årh. (omkr. 2800—
2300 f. Kr. övergick i den rika och mäktiga 2:a
staden. Denna har en imponerande ringmur, som
relativt väl bevarats under de senare städerna,
och ett palats. De rika fynden tyda på att T.
under denna tid varit ett viktigt centrum för
metallhandeln. Anmärkningsvärt är ett stort guldfynd,
den s. k. Priamos’ skatt. På höjden av sin
blomst-ring utsattes 2:a staden för en fruktansvärd
förstörelse, och de följande tre skikten uppvisa en
fattigare, mera bymässig bebyggelse. Dock var
den 5:e staden åter befäst. I denna har påträffats
keramik av den typ, som är vanlig på grekiska
fastlandet under årh. före omkr. 1600 f. Kr. Den
6:e staden markerar det förhistoriska T:s högsta
blomstring. Fästningsringen utvidgades till mer
än det dubbla, och den berömda och storslagna
stadsmuren, uppförd i regelbundna kvaderskikt,
har till avsevärd del räddats i fyllningen under
9æ stadens utkanter. I lagren från 6:e staden
möter import av de grekiska fastlandsorternas högt
utvecklade s. k. mykenska el. senhelladiska
keramik. Genom förekomsten av denna till sin
utveckling väl kända konstslöjd i lagren kan man
sluta sig till att den 6:e staden levat och
utvecklats till omkr. 1300 f. Kr. Då härjades den trol.
av en jordbävning men återuppbyggdes, ”staden
7 a” enl. Blegens terminologi. Fynden av mykensk
keramik i denna återställda stad liksom i den 6:e
staden visa, att det är dessa städer, som äro den
homeriska sagans T., d. v. s. haft förbindelser med
den grekiska sagans huvudorter under deras
storhetstid under bronsåldern (1600—omkr. 1100).
Trots livliga förbindelser tillhörde emellertid T.
aldrig det mykenska kulturområdet; det var och
förblev en mindreasiatisk stad. Staden 7 a, d. v. s.
den återställda 6:e staden, förstördes i krig,
tydligen mot slutet av bronsålderns kulturtid
(fram-emot 1200 el. 1100 f. Kr.?), och kanske innehåller
den homeriska sagan ett folkminne av
förstöringen av denna stad. Efteråt ha bebyggare med
en ny och främmande slöjd, som uppvisar
kontakter med Balkanhalvön och Donauområdet,
be-mäktigat sig kullen (staden 7 b). Den 8:e staden
tillhör den grekiska kolonisationstiden (förra
delen av sista årtusendet f. Kr.). Emellertid tillåta
fyndomständigheterna icke någon klar bild av
dessa yngsta förhistoriska städer, emedan
kulturlagren från dem starkt förstörts av den 9:e staden,
det historiska Ilion. Detta självt fanns kvar ännu
på 300-talet e. Kr.; när det upphörde att existera
är okänt. — Fynden från Schliemanns och
Dörpfelds grävningar i T. förvarades till 2:a
världskrigets slut i Museum für Völkerkunde i Berlin.
De ha därefter skingrats och delvis förstörts. —
Litt: W. Dörpfeld, ”T. und Ilion” (1902); M.
P. Nilsson, ”Homer and Mycenae” (1933),
”Ho-meros. Den grekiska epikens ursprung och
utveckling” (1935); C. W. Blegen m. fl. ”Troy”
(3 bd jämte suppl., 1950—53).
Trojanska hästen, se Trojanska kriget.
Trojanska kriget. Om t. handlar den på grund
av de homeriska dikterna ryktbaraste grekiska
sagan. Här framställes den sådan den förelåg
utbildad i klassisk tid, till stor del enl. de
efter-homeriska episka dikterna. Troja erövrades två
gånger, f. ggn av Herakles, då konung Laomedon
undanhöll honom lönen för att han räddat dennes
dotter Hesione från et havsodjur. Sagan om det
andra och stora kriget börjar med Thetis’ och
Pe-leus’ bröllop, vid vilket Eris inkastade ett äpple
med inskriften ”åt den skönaste”. Då Hera, Athena
och Afrodite stredo om skönhetspriset, utsågs den
trojanske konungen Priamos’son Paris till
skiljedomare, och han tilldömde Afrodite priset, då hon
lovat honom världens skönaste kvinna, Helena,
gemål till konung Menelaos i Sparta. Paris
bortförde Helena, och för att hämnas samlade
Menelaos’ broder Agamemnon, konung i Mykenai, en
stor här och flotta i Aulis på Beotiens ö. kust.
Den uppehölls av vidriga vindar, vilket föranledde
Agamemnon att offra sin dotter Ifigeneia. Efter
landning i Mysien kommo grekerna omsider till
Troja, framför vars murar de lågo i tio år. Om
de i Iliaden skildrade krigshändelserna se
Home-ros. Efter Hektors fall fingo trojanerna hjälp
av amasondrottningen Penthesileia och etiopernas
konung Memnon, vilka båda nedlades av Akilles,
men denne föll själv för Paris’ pil. Till slut
intogs Troja genom en list. Grekerna läto Epeios
bygga en väldig trähäst, i vilken några hjältar
gömde sig, och låtsades därefter avsegla.
Trojanerna beslöto att föra in hästen i staden som
segerminnesmärke trots Laokoons varningar. Under
natten stego de inneslutna hjältarna ut och
öppnade portarna för sina återvändande landsmän.
Skildringen av Tröjas erövring utmålas med
scener av grymhet, Neoptolemos dödade den gamle
Priamos på Zeus’ altare, Hektors son Astyanax
nedstörtades från stadsmuren, Kassandra våldtogs
av Aias, och Polyxena offrades på Akilles’ grav.
Blott Antenor och Aeneas med sin fader Ankises
och sin son Askanios (Ascanius) lyckades rädda
sig. — Grekerna betraktade alltid t. som en
historisk händelse och togo det understundom som
utgångspunkt för den historiska kronologien.
Trojasagan [trå’ja-], ett av medeltidens mest
omtyckta sagostoff. Den utgår huvudsakl. från
två latinska medeltidsverk. Som deras författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
