Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
573
Tyskland
574
B o ska psskötseln. Västtyskt lantbruk är
avsevärt mer inriktat på’ djuruppfödning än östtyskt. För
nordtyska låglandet- och i v. ned till i höjd med Rhen
samt i Bayern ger den animaliska produktionen mer
än 60 % av lantbrukets inkomster. Intensivast är
nöt-boskapsaveln inom ett bälte innanför nordsjökusten,
där klimatet är fuktigt och jorden mager. Bayern har
goda betesmarker i Alperna och dess förland.
Svinuppfödningen är störst i mell. T. (Niedersachsen—
Westfalen). Djurbeståndet sjönk i Västtyskland under
2:a världskriget aldrig under 80 °/o av förkrigsvärdena
och nådde 1952 åter 95 °/o. Mjölkproduktionen, som
1938 var 2,465 kg per ko och år, sjönk 1947 till 1,525
kg men hade 1952 nått 2,723 kg. Den uppgick sistn.
år totalt till 15,s mill. ton. I Östtyskland funnos s. å.
0,7 mill. (89 «/o i förhållande till 1938) hästar, 4,9 mill.
(109 °/o) nötkreaur, 8,9 mill. (156 °/o) svin och 1,2 mill.
(70 °/o) får.
Skogsbruk. 1937 hade T. 10 % av Europas
(utom Sovjetunionen) skogsareal på 127 mill. har. Därav
har nu Västtyskland 6,8 och Östtyskland 2,9 mill. har,
utgörande c:a 28 °/o av resp, zoners yta. Västtyskland
kommer på s:e plats bland Europas skogsländer efter
Sverige, Finland, Frankrike och Jugoslavien. Bäst
avkastning erhålles i Bayern, som också svarar för */s
av Västtysklands skogklädda yta. Gran dominerar bland
trädslagen med 41 °/o, följd av tall med 24 %>, ek med
10 % och övriga lövträd med 25 %. Barrskogen växer
mest österut, och mycket därav förlorades med det
avträdda ■ Ostgebiet. Staten äger 31,2’/o av all
västtysk skogsmark (varav halva sågverksproduktionen
erhålles), privatpersoner 41,6 °/o och ekonomiska
föreningar 27,2 »/o.. Än viktigare är, att s/« av arealen
brukas i stora enheter, som möjliggöra den rationella
avverkning, för vilken T. är bekant. Före 1933 måste
*/s av T :s träbehov täckas genom import, vilken
därefter ersattes med en överavverkning på ända upp till
4 ggr normal avkastning. Omfattande
skogsplanteringar ha överfört tidigare impediment till produktiv
areal, t. ex. på Lüneburger Heide. Någon
skogsminsk-ning på gr. av nyodling har icke förekommit på de
sista hundra åren. Trä exporterades 1952 mest i form
av förädlade produkter från Västtyskland (för 244
mill. DM), medan importen (1,06c mill. DM), som till
volymen var 8 ggr större, omfattade virke och
pappersmassa.
Fisket kan lika litet som jordbruket täcka T:s
behov. Västtysklands fångst i saltsjön var 1952 över
638,000 ton (efter omräkning till färsk orensad vara
över 662,000 ton) med ett förstahandsvärde av över
192 mill. DM. Därav utgjordes 44,3 °/o av sill, 18,2 °/o
av rödfisk (kungsfisk), 12,0 % av gråsej och 9,2 °/o av
torsk. Västtysklands fiskeflotta bestod 1952 av 210
ångfartyg (sammanlagt 98,994 bruttoton), nu bland
Europas modernaste, 100 logger och 2,042 motorfartyg.
Omkr. 3/4 av fångsten landades av ångfartygen. 1952
kommo av fångsten 44,0 % på Nordsjön, inkl. Skagerak,
25,1 % på Islandsområdet, 9,7% på norska kustvatten,
7,1 °/o på Engelska kanalen, 5,4 °/o på Östersjön och
4,6 °/o på Barents hav. 1952 fiskades f. f. g. efter 2:a
världskriget vid Grönland. Lax finns ännu i Rhen och
Elbe. På Lüneburger Heide och i Lausitz odlas karp
och sutare i dammar.
Bergsbruk. Mineraltillgångarna i T. äro
relativt rika och mångskiftande, men stark
industrialisering med stora råvarubehov har likväl gjort dem
otillräckliga, Järnmalm av flera olika typer förekomma,
men järnhalten är genomgående ganska låg. Viktigast
är numera den limonitmalm, som brytes i
Niedersachsen (Salzgitter och Peine). Den håller drygt 30 °/o
järnhalt. — I Lahn- och Dillområdet finnes
hematit-malm, och strax n. därom kring Sieg och dess biflod
Heller förekomma järnspatgångar i stora svärmar.
Mycket litet av T:s järnmalmstillgångar finnes inom
Östtyskland. — När T:s egen järnmalm omkr. 1860 ej
längre förslog, påbörjades import från Spanien, och
sedan thomasprocessen på 1870-talet gjort det möjligt
att bearbeta fosforhaltig malm, blev Lothringen och
sedermera det svenska Kiruna-fältet råvarukällor. Aren
före freden i Versailles var T. till 70 °/o
självförsörjande med järnmalm, men, sedan Lothringen avträtts,
blott till 25 °/o. Först sedan Salzgitter-Peine-fälten
tillkommit, har självförsörjningen åter ökats, vilket
framgår av följ, värden för Västtyskland 1951 (och för
hela T. 1936 inom parentes): inhemsk produktion 12,9
(7,0) mill. ton, import 6,3 (19,4) mill. ton, varav från
Skandinavien 4,9 (8,s) och från Frankrike 0,4 (7,s) mill.
ton. Därmed hade Västtyskland nått 4æ plats efter
U.S.A. (118 mill. ton), Frankrike (35 mill.) och
Sverige (16 mill.) bland världens järnmalmsproducenter.
Kopparfyndigheter finnas i Harzområdet både 1
Västtyskland (kopparkis i Goslar) och i Östtyskland
(Mansfeld). Den senare är T:s förnämsta. Blott 15%
av T:s kopparbehov täcktes inom landet före 2:a
världskriget, resten importerades bl. a. som malm och
raffinerades i Hamburg. — I Mansfeld utvinnas också
silver och molybden. De ädla metallerna äro nästan
slut-brutna, men fortfarande finnas något bly och zink i
Sauerland och Harz samt tenn och volfram i
Erzge-birge, där även uran tages i Aue. Värdefullare äro
saltavlagringarna i T. och då främst kaliumsaltet med
vidsträckt utbredning inom Wesers och Saales
flodområden. 67 °/o av världsproduktionen härstamma från
detta område, vars viktigaste brytningsort är Strassfurt
i Östtyskland strax s. om Magdeburg. Förutom 10
billioner ton stensalt innehålla stassfurtlagren 20
milliarder ton kaliumklorid med en halt av 13,8 ’/o kali.
Brytningen sker huvudsakl. på 500—800 m djup. Eftersom
60 °/o av produktionskapaciteten blev östtysk 1945, har
man i Västtyskland åter tagit i bruk en del av de
schakt, som under 1920-talets rationalisering nedlades.
Kiselgur förekommer på Lüneburger Heide rikligare än
annorstädes i Gamla världen, och c:a 50,000 ton brytas
årl. för användning som isoler- och absorptionsmaterial.
Grundläggande för den tyska industriens
uppbyggnad ha de stora stenkolsförekomsterna
varit. Lagren återfinnas som regel på nordsidan av
och nedanför variskiska bergryggar och äro
lokaliserade till ett stråk tvärs över T. från Aachen-bäckenet
och Ruhr i v. till Sachsen och Schlesien i ö. Viktigast
är Ruhr-bäckenet med lager, som beräknas räcka 400
år vid en årlig brytning av 100 mill. ton. Av 1951 års
resultat i Västtyskland på 119 mill. ton kommo m
från Ruhr-fälten, 6 mill. ton från Aachen-bäckenet, 2
mill. ton från Niedersachsen och 0,09 mill. ton från
Bayern. Östtyskland är stenkolsfattigt, och det enda
betydande fältet ligger vid Zwickau. De schlesiska,
efter 2:a världskriget till Polen avträdda kolfälten
svarade därvid för c:a 15% av T :s kolproduktion. Inom
kuhrområdet påbörjades brytningen i s. kring floden
Ruhr, där antracit går i dagen. Schaktens me.deldjup
är 762 m, vilket gör ruhrkolen ganska dyra i
framställning. En annan olägenhet är förkastningar i de
blott 1 m mäktiga flötsarna, ty därigenom blir
kol-stybbsprocenten stor. 1952 hade Västtyskland förutom
c:a 300 ”Kleinzechen” (småschakt) 144 gruvor i gång,
drivna av 49 olika bolag med 552,461 arb.
Förutom stenkol finnas också stora lager av tertiär
brunkol inom de nordtyska slättområdena. 1952
utvun-nos 172,9 mill. ton brunkol i Östtyskland mot blott
hälften i Västtyskland (1938 193,4 mill. ton i hela T.,
varav 68,3 i Västtyskland). Brytningen blir billig,
eftersom den oftast kan ske i dagbrott, och den är
lokaliserad till Harz-förlandet, Leipzig-trakten och
Nieder-lausitz (Senftenberg) i Östtyskland, till Kölner Bucht
samt Braunschweigs och Kasseis omgivningar i
Västtyskland.
Mineralolja utvinnes inom flera olika fält, de mest
betydande belägna i Västtyskland. Det äldsta ligger
ö. och n. om Hannover, och där har alltsedan 1874
olja uppfordrats i bl. a. ölheim, Wietze och
Nienha-gen. Det djupaste borrhålet (3,841 m) ligger i
Rode-wald. Produktionen var dock liten, till dess man 1942
upptäckte nya fyndigheter vid Ems, varifrån en
pipeline nu leder fram till Dortmund-Emskanalen.
Dessutom bearbetas smärre tillgångar i Schleswig-Holstein,
Hamburg-distriktet, Baden och Württemberg. T. o. m.
1952 hade sammanlagt 14,4 mill. ton utvunnits i T. och
därav 83 °/o i Niedersachsen. 30% av T:s
drivmedels-behov (bensin och dieselolja) erhållas nu ur egna
källor. Västtyskland producerade 1952 96 mill. m3
naturgas, varav det mesta från Bentheim-fältet (s. v.
Niedersachsen).
Elkrafttillgångar. Vattenkraften utvinnes
till 3ä i Bayerns och Syd-Badens floder, medan
Nord-rhein-Westfalen är den största leverantören av både
sten- och brunkolskraft. Av 35 verk på mer än 100,000
kWh 1950 voro de 28 ångdrivna, medan
vattenkraftstationerna i regel äro mindre. Västtyskland har
omväxlande import- och exportöverskott på elkraft. Särskilt
livligt är utbytet med Österrike i bägge riktningar, och
även med Frankrike och Schweiz äger viss
samkör-ning rum. Elbehovet är dock mestadels större än
tillgången, som vanligt är i länder utan större
vattenkrafttillgångar. För Östtyskland har elkraftförsörj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
