Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungern-Sternberg, von, ätt - Ungern-Sternberg, 1. Mattias Alexander von - Ungern-Sternberg, 2. Nicolaus von - Ungerska litteraturen, magyariska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungerska litteraturen
725
av vilken en medl. blev naturaliserad svensk
friherre 1653. Ätten fortlever icke längre i
Sverige men har varit talrikt representerad i
östersjöprovinserna och i rysk emigration. — Litt.: R.
v. Ungern-Sternberg m. fl., ”Nachrichten über
das Geschlecht U.” (1872—1922).
1) Mattias Alexander von U., frih.,
militär, politiker (1689—1763). Han deltog från
1706 i spanska tronföljdskriget, hemkom 1709,
stred vid Hälsingborg 1710 samt blev 1731
överstelöjtnant. Som moderat mössa deltog U.
i politiken, var med i 1741 års ryska krig men
reste hem till riksdagen 1742 och blev då
lantmarskalk, liksom 1746. Han blev 1743 överste
och 1745 chef för Livreg:tet, 1747
generallöjtnant, 1751 general samt 1753 fältmarskalk. U.
fick överbefälet i pommerska kriget 1757 men
hemkallades dec. s. å.
2) N i c o 1 a u s von U., friherre, militär
(1885—1921), tjänstgjorde i tsarens livgarde,
deltog i 1 :a världskriget på den turkiska fronten,
avancerade till generalmajor, skickades av
Ke-renskij-regeringen 1917 tills, m. Semenov till
Transbajkalien för att organisera regeringstrogna
trupper och förde med dessa under Semenovs
överbefäl i två år kampen mot bolsj evikerna.
Efter Semenovs fall erövrade U. i spetsen för
Asiatiska ryttardivisionen (c:a 1,500 man) i
febr. 1921 Urga, erkändes av hutuktun som
Mongoliets världslige härskare och styrde i ett halvt
år som suverän n. Mongoliet. Han underhöll
förbindelser med olika inreasiatiska och kinesiska
kretsar och tillkännagav som sitt syfte
återställandet av det forna mongoliska väldet, troligtvis
för att med dess hjälp störta bolsjevikerna;
kampen mellan dessa och U. fördes under
ömsesidiga grymheter. Sedan bolsj evikerna
sammandragit större truppstyrkor mot U., drabbades han
av motgångar samt blev i aug. 1921 genom
förräderi tillfångatagen och avrättad.
Ungerska litteraturen, magyariska
litteraturen. De första spåren av u. finnas
bevarade i medeltida codices, innehållande
legender om ungerska konungar. Under
reformationstiden kom den episka diktningen till
utveckling. Bland de första epikerna bör nämnas S
e-bastian Tinödi. Hans förnämsta verk är
”Chronica” (1554). Från den italienska
renässanslitteraturen, som på 1500-talet vann stor
utbredning i Ungern, gjorde humanisterna flitiga
övers. Den katolska reaktionens storman var
Péter Påzmåny. Den episka diktkonsten
hade en framstående utövare i greve Miklos
Z r i n y i. Lättare stil hade Istvän G y ö
n-gyösi. Frihetskriget mot Österrike under
ledning av furst Råköczi II skänkte u. en rad sköna,
vemodsfyllda sånger, de s. k. kurucsångerna.
Under habsburgarna började tyska och latin tränga
ut det ungerska språket från skolorna såväl som
1 förvaltningen. Men mitt under dessa
prövningens år uppstod en rörelse —- eget nog med
utgångspunkt från själva kejsarinnan Maria
Tere-sias hov i Wien —, som avsåg att reformera
u. och det ungerska språket. Föregångsmannen
var Georg Bessenyei (1747—1811),
liv
726
gardist vid kejsarhovet i Wien. Bland denna tids
diktare framträder som den ojämförligt största
begåvningen Mihäly Csokonai (1773—
1805), Ungerns Bellman. Han räknas som
grundläggaren av den nya lyriska diktningen i
Ungern. Banbrytare för det undanträngda
magyariska språket efter Bessenyei blev F e r e n c K
a-z i n c z y. Den ungerska aristokratiens förnämste
skald blev Såndor Kisfaludy. Plans yngre
bror Karoly Kisfaludy blev en av
huvudmännen för den ungerska romantiken och
utmärkte sig under sin korta levnadsbana särskilt
som dramatiker och lustspelsförfattare. Den, som
befriade romantiken från svulstighet och gav
den dess klassiska utformning, var M i h å 1 y
Vörösmarty (1800—55). Under
revolutions-dagarna 1848 framträdde Ungerns störste
lyriker, Såndor Petöfi (1823—49). En folkets
son, blev han den ungerska frihetskampens store
diktare och hjälte. Nästan samtidigt med Petöfi
framträdde två andra av ”den litterära
guldålderns” stora personligheter: Mihåly Tompa
(1817—68) och Janos Arany (1817—82).
Under 1800-talets tre sista årtionden
söndrade sig de ungerska lyrikerna i två läger: det
ena, en folklig, starkt nationalistisk riktning,
försökte utveckla arvet från Petöfi, medan det
andra följde den blide Arany i spåren. Bland
Pe-töfis efterföljare böra nämnas Janos Vajda
(1827—97) och Kålm ån Töth (1831—81).
Bland Jånos Aranys efterföljare märkas de
framstående skalderna och översättarna Karoly
S z å s z och J 6 z s e f Lévay.
Den ungerska romanens fader var baron M i
k-los J 6 s i k a (1796—1865). Stark påverkan av
Chateaubriand visar ”A karthausi”
(Kartusian-munken; 1839—41), en av samtidens mest
berömda romaner, vilken till författare har baron
Jözsef Eötvös. Balzacs romaner
efterbildades av baron ZsigmondKemény. I M ö r
J ö k a i s romaner draga ungrarnas forntid och
nutid förbi i ett myller av skiftande, ovanligt
levande gestalter. Fristående från alla sina
samtida var Imre Madåch.
Den nyare ungerska lyrikens grundläggare var
Andrås Ady, Baudélaires och Verlaines
lärjunge. Kring Ady bildades en alldeles ny skola
av radikalt snitt. Dit höra bl. a. Mihåly
Babits, Deszö Kosztolånyi, Arpåd
Töth, Ernö Szép, Gyula Juhåsz, Z s i
g-mond M o r i c z, Margit K a f f ka och
Frigyes K a r i n t h y. 1 :a världskriget
skärpte motsatsen mellan de konservativa förf.,
som i patriotisk anda godtogo
krigsdeltagan-det, och de radikala, som intogo en
pacifistisk ståndpunkt och mot krigets slut
engagerade sig i de revolutionära rörelserna. En
typisk och inflytelserik företrädare för denna senare
inställning var Dezsö Szabö (1879—-1945).
Ledande företrädare för den nationella klassiska
litteraturriktningen var lyrikern Gyula V a
r-gha (1853—1929). Internationellt beaktade
blevo Ferenc H e r c z e g, Ferenc Kör m e
n-di, Jolän Földes, Mihåly Földi,
Gåbor von V a s z a r y och Ferenc Molnår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
