Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala domkyrka - Uppsala domprosteri - Uppsala—Enköpings järnväg - Uppsalafilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Uppsala domprosteri och Vaksala kontrakt—Uppsalafilosofien
772
Uppsala domkyrka före 1702 års brand. Efter
kopparstick av Truls Arvidsson 1699.
av 12 pelare (vid kapitälen utsmyckade med
figurer). På andra sidan det enskeppiga tvärhuset
vidtar det treskeppiga långhuset, till vars
sido-skepp sluta sig kapellrader. I det yttre stödjas
murarna av strävpelare med strävbågar, det enda
större exemplet på detta system i Sverige. Étienne
de Bonneuils franska stenhuggarverkstad har
särskilt sysselsatts vid de 3 huvudportalerna, bland
vilka särsk. den s., Larsportalen, bär spår av
mästarens konstskicklighet. Den n. tvärhusportalen
prydes med S:t Olofs bild, den v. med S:t Eriks.
Vid den fortsatta utsmyckningen under 1300-talets
första årtionden torde även gotländska
stenhuggare ha varit verksamma här. 1340 synes större
delen av kyrkan ha varit färdig. Allteftersom
arbetet framskred mot v., fick byggnaden en prägel
av baltisk tegelgotik med paralleller i Lübeck
och Mecklenburg. En högtidlig invigning skedde
1435. På mittkvadraten uppsattes en större
takryttare. Tourellerna ersattes av två massiva
väst-torn. Dessa fingo 1613—19 (genom G. de Besche)
nya spiror i barock; efter den stora branden 1702
måste tornen ombyggas (genom C. Hårleman
1745). Redan förut hade (under ledning av N.
Tessin d. y.) kapellkransen kring högkoret
fullbordats genom det stora Oxenstiernska
gravkoret. Ett större restaureringsarbete, som i själva
verket blev en ombyggnad, företogs på 1880-talet
under H. Zettervalls ledning och fortgick till 1893.
Kyrkan fick en prägel i alla yttre partier av
schablonmässig fransk gotik, om än fortfarande
i tegel. Tornen fingo höga, helt nya spiror, likaså
takryttaren. För avhjälpande av de
bristfälligheter, som efter Zettervalls restaurering uppstått på
byggnadskroppen, tillkallades 1937 en
sakkunnigkommitté, vilken 1940 avgav ett betänkande. En
därefter utlyst arkitekttävling resulterade 1946 i
en del restaurerings förslag, av vilka dock intet
belönades med 1 :a pris. Fortfarande i avvaktan
på definitiva restaureringsåtgärder har man under
tiden framför allt nedtagit tourellerna kring
tornen och vidtagit konserverande åtgärder på de
mest angripna partierna, som förutom tornen
utgöras av 1800-talets strävbågar, vilka ersatts med
konterforter av 1700-talstyp. — I det inre
omsattes långhusets enkla tegelpelare till
knippepelare av natursten. Det hela fick en färgrik
dekorering (genom Agi Lindegren); här tillkommo
även figurframställningar, särsk. på högkyrkans
murar. Men trots detta visar interiören av U.
den ursprungliga stolta resningen med smidighet
och elegans i imponerande proportioner. Åtskilligt
av de konstnärliga inventarierna är också
bibehållet, ss. B. Prechts predikstol (under det att hans
altarverk flyttats till Gustav Vasakyrkan i
Stockholm). Av särskild betydelse äro
gravmonumenten. Bakom högaltaret är sedan 1952 Erik den
heliges skrin synligt uppställt. Av kyrkor i
Norden har U. det största antalet gravkapell, vilka
sluta sig runt kring långhus och kor. I ett av dem
äro medeltida målningar bevarade med scener ur
S :t Eriks legend. Ett annat hyser gravplattan över
den heliga Birgittas fader, Birger Persson till
Finsta. Märkligast äro Vasagravarna. Gustav
Vasa själv vilar i det stora kapellet ö. om
högaltaret; hans sarkofag är ett verk av W. Boy;
kapellets väggar äro på 1830-talet dekorerade med
målningar av J. G. Sandberg. Det jagiellonska
kapellet (som ligger på n. sidan i U:s äldsta del)
är konstnärligt dekorerat i stuckarbete; jämte
drottning Katarinas monument framträder Johan
IH:s, ett utmärkt arbete av W. von dem Block
(1590-talet). Det var övervägande nederländska
konstnärer, som sysselsattes för gravskulpturen
under vasatiden: A. Claeszoon gjorde monumentet
över G. Banér, H. F. Verbruggen över Dohna etc.
Från 1700-talet märkas monumenten över
ärkebiskop Mennander, av G. Angelini, och över
Linné, med Sergels medaljong. Vid n. korsarmen
äro silverkammare och klädkammare inrättade,
den senare innehållande vackra textilier, ett par
från medeltiden, den förra med några dyrbara
medeltida föremål samt till gravarna hörande
dyrbarheter, bl. a. Gustav Vasas och Johan III:s
regalier. Orgeln är ett utmärkt arbete av P. L.
Åkerman (1870-talet). — Kyrkans yttre längd är
118,7 m, tornens höjd densamma, långhusets bredd
(i det inre) 45 m. — Litt.: Gerda Boèthius och
A. L. Romdahl, ”U. 1258—1435” (1935); F.
Nordström, ”Studier i U:s äldsta
byggnadshistoria” (1952); M. Åmark, ”U. genom åtta
århundraden” (2:a uppl. 1953).
Uppsala domprosteri och Vaksala kontrakt
i Ärkestiftet omfattar följ. 7 pastorat: Uppsala;
Heliga Trefaldighet och Börje; Vaksala och
Danmark; Gamla Uppsala och Ärentuna; Lagga,
östuna och Funbo samt Rasbo och Rasbokil.
Uppsala—Enköpings järnväg, spårvidd 1,435
m, 42 km lång, öppnad 1912, förstatligad 1937.
Uppsalafilosofien, tankeriktning, utgående från
de båda Uppsala-filosoferna A. Hägerström och
A. Phalén. Det utmärkande för de förf., som
anslutit sig till denna riktning, är, att de bestämt
avvisa den kunskapsteoretiska subjektivismen,
förneka metafysikens vetenskapliga karaktär,
bestrida alla allmängiltiga värderingar och bestämma
filosofiens uppgift som i första hand analys och
bearbetning av begrepp. Till denna filosofiska
skola hörde bl. a. C. Hellström, H. Meurling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
