Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Nya Tidning - Up to date - Upupa, Upupidae - Ur, klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Up to date—Ur
788
1901, chefred. 1903—48, en ledande plats i svensk
landsortspress, på ett självständigt sätt
företrädare för liberal politik. Huvudred, är sedan 1950
fil. lic. John Lennart Hartmann (f. 1908).
Up to date [a’p ta déi’t], eng., alldeles
modern; ända till dags dato.
U’pupa, Upu’pidae, zool., se Härfåglar.
Ur (besläktat med grek, och lat. höra, timme),
klocka, tidmätare. Alltefter den drivande
kraftens ursprung kan man indela u. i sådana, som
drivas med användande av tyngdkraften medelst
fallande lod el. vikter (1 o d u r), av elasticiteten
hos spända fjädrar (f j ä d e r u r) el. hos
komprimerad luft (pneumatiska ur) samt slutl. på
elektrisk väg (elektriska ur) drivna u.
Drivkraften kan även härröra från tryck- el.
temp.-variationer i luften. Urs gång regleras vanl.
med pendel (p e n d e 1 u r) el. med s. k. oro
el. balanshjul (balans). Beroende på arten
av de gången hämmande anordningarna kunna n.
indelas i spindelur, cylinderur,
ankarur, kronometerur o. a.
De numera brukliga u:s verk bestå av väsentligen 4
olika huvuddelar: det drivande verket, löp- el.
hjulverket, en anordning för reglering av u:s gång och
en anordning för hämning av hjulens rotation. Det
drivande verket utgöres vid lodur av lodet, som
är upphängt i ett snöre el. i en kedja. Snöret och
kedjan viras över en vals el. trumma, och dess ena ända
fastgöres vid denna, vilken av den fallande vikten
försättes i rotation. En spärranordning, bestående av ett
spärrhjul och en spärrklinka, förhindrar, att valsen,
sedan lodet uppdragits, självständigt sätter sig i
rörelse. Vid fjäderur — av detta slag äro alla
portabla u., t. ex. fick- och armbandsur — är den inre
ändan av drivfjädern, en spiralformigt böjd, plan
stålfjäder, fäst vid en mot fjäderns plan vinkelrät axel,
fjäderstiftet. Vanl. är fjädern innesluten i en
dosa, fjäderhuset, vid vilket fjäderns yttre ända
är fästad. Vid u:s gång avspännes fjädern, varvid
fjäderhuset försättes i rotation. Liksom vid lodur
finnes också vid fjäderur en spärranordning med
spärrhjul och spärrklinka. Medan vid lodur den drivande
kraften är oföränderlig, är detta vid fjäderdrivna u.
ingalunda fallet. För att vid de senare förhindra, att
u:s gång därigenom blir ojämn, utnyttjar man endast
fjäderns mellersta vindlingar, vilket kan åstadkommas
spärrar. ändamål tjänar en an-
ordning (fig. 1), vid
vilken fjäderns (a)
drivkraft förmedlas
av en kedja (c) lagd
över ett ”snäckhjul”
(b). Med fjäderhuset
vid fjäderdrivna u.,
resp, med valsen vid
loddrivna u. är ett
kugghjul fast
förbundet, vilket är
sammankopplat med
löpverket och
försätter detta i rörelse. Löpverket består av en serie efter
varandra anbragta kugghjul, bestående av 2 på samma
axel anbragta tandhjul, ett större och ett mindre
(d r i v). Med dessa åstadkommes en stor utväxling.
Antalet hjul i serien är olika. Det i:a är i allm.
vid u. med kortare gångtid minuthjulet, med
vilket minutvisaren är fast förbunden och vilket gör
ett omlopp på i tim. Vid u. med längre gångtid
är minuthjulet oftast först det 2:a. Det sista hjulet
i serien, oftast det 4:6, 5:e el. 6:e, är det s. k.
steghjulet el. gånghjulet, vid vilket de
reglerande och hämmande anordningarna äro anbragta.
Vid u. med sekundvisare är denna fast förbunden med det
närmast steghjulet anbragta sekundhjulet, vid
vilket sekundvisaren är fästad och som roterar ett varv
på 1 min. Ett t i m h j u 1, som är i förbindelse med
timvisaren, drives genom en särskild, vid minuthjulet
anbragt utväxling.
Den noggrannaste gången uppnås i allm. med pen-
Fig. i. Snäckhjul, kedja och
fjäder för konstant
drivmo-ment. Anordningen förr
tillämpad bl. a. i fickur.
delreglering. Vid
p e n d e 1 u r (fig.
2) är det
väsentligen pendelns
svängningstid,
som bestämmer
den hastighet,
varmed u. går.
Pendelns
svängningstid är i sin
tur beroende av
dess
tröghetsmo-ment, vilket i
allm. förändras
med temp. För
att eliminera
temp.-beroendet
användes k o
m-pensations-pendel, vilken
är sammansatt
av stavar av olika metaller, vanl. zink och stål. På
senare tid ha pendlar av invarstål, vars
utvidgnings-koefficient är försvinnande liten, alltmera kommit i
bruk, särsk. vid precisionsinstrument. — Medan
pendelur för noggrann gång fordra en stabil och
skak-ningsfri uppställning, är detta vid ororeglerade
ur ej nödvändigt, varför särsk. vid portabla u. den
senare regleringsanordningen är den enda användbara.
Oron utgöres av en metallring (fig. 3), vridbar kring en
axel genom ringens centrum, vinkelrät mot ringens plan.
Med oron (c) är den inre
ändan av en liten flat spiralfjäder
(a) förenad. Fjäderns andra
ända är förbunden med ett
yttre fäste (b). Spiralfjäderns
elastiska spänning har på oron
en verkan, som är analog med
tyngdkraftens verkan på en
pendel. Systemets svängnings-
tid beror huvudsakl. av orons tröghetsmoment och av
fjäderns spänning. Av vikt för en noggrann gång,
oberoende av u:s läge, är, att orons tyngdpunkt befinner
sig på vridningsaxeln, vilket kan justeras med
tillhjälp av små, på ororingen anbragta skruvar (fig. 4).
Även orons tröghetsmoment och därmed svängningstiden
bero av temp. Man har därför konstruerat en s. k. ko
m-pensationsbalans el. kompensation
s-o r o. I denna är ororingen med två
diametralt motsatta snitt delad i 2
hälfter. Varje sådan hälft är
sammansatt av 2 sammanlödda,
halvcirkelformiga bågar av olika metaller, den ena
utanför den andra (fig. 4), varvid den
yttre bågen har större
utvidgningskoef-ficient än den inre. Den ökning av
svängningstiden vid temp.-förhöjning,
som metallernas utvidgning skulle
åstadkomma vid en hel ring,
kompenseras här därigenom, att ringhalvorna
krökas inåt. Orons svängningstid kan man förändra
genom en ruckningsanordning, med vilken spiralfjäderns
längd kan varieras. Detta sker vanl. genom att vrida
en visare, anbragt på en ovanför oron befintlig brygga.
Visarens ytterlägen äro i allm. markerade med A
(avance) och R (retard) el. på engelska u. med F
(.fast) och S (slow). Allteftersom visaren vrides åt A,
resp. F el. åt R, resp. S till, går u. fortare el.
långsammare.
En viktig del av u. är den anordning, varmed en
intermittent hämning av löpverkets rörelse
åstadkommes och varmed energi tillföres till den svängande
regleringsanordningen för att kompensera de
oundvikliga förlusterna av rörelseenergi, beroende på friktion.
Hämningsanordningen, échappementet, ges i
allm. olika konstruktion vid pendel- och balansreglering.
Vid pendelur användes oftast s. k. h a k g å n g,
varvid en med pendeln svängande s. k. gånghake
ingriper i steghjulets tänder. Alltefter arten av
kopplingen mellan hämnings- och regleringsanordningen
skiljer man mellan tillbakagående el. vilande
gång, fri gång och gång med konstant
kraft. I det förstn. fallet har man ständigt
koppling mellan gångregulatorn och steghjulet. Den
tidigast använda, numera obrukliga hämningsanordningen
var av denna typ. Vid denna s.k. spindelgång
var steghjulet kronformigt och 2 på regulatorns axel
anbragta ”lappar” grepo växelvis in i kronhjulets kug-
Fig. 2. Pendelur.
Fig. 3. Oro.
Fig. 4.
Kom-pensationsoro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
