Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Van - Van - Vanadin - Vanadinit - Vanadinstål - Vanadis (mytologi) - Vanadis (ångfregatt) - Vanbrugh, Sir John - Van Buren, Martin - Vancouver (stad) - Vancouver, George - Vancouver Island - Vanda - Vandal, Albert - Vandaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
V an—V andaler
954
om den väldiga klippborgen Toprakkaleh, byggd
på 700-talet f. Kr. av konung Rusas I. Från
den antika staden äro bevarade akvedukten
She-miran Su, som förde vatten från sjön till
staden, samt grottbebyggelsen under citadellet.
Van [fa’n], holl., från, av.
Vanadin, metalliskt grundämne, vars egentlige
upptäckare är N. G. Sefström, som 1830
påvisade dess förekomst i järn, framställt av malm från
Smålands Taberg. Den numera viktigaste
vana-dinmalmen är patronit el. vanadinsulfid (se
nedan). I rent tillstånd erhållen genom
alu-minotermisk reduktion av en oxid, är metallen
stålgrå och mycket hård men samtidigt smidig,
har spec. v. 5,98, smpt 1,715°. Beständig i luft,
vatten och icke oxiderande syror, angripes den
av salpetersyra och kungsvatten, därjämte av
fluorvätesyra. Dess kem. tecken är V, atomvikt
50,95, atomnummer 23, valens 2, 3, 4 och 5. V.
bildar ett stort antal såväl positiva som negativa
joner och har en utpräglad tendens till
komplexbildning med cyan, fluor och andra negativa
grupper. Viktigast äro salterna av vanadinsyra,
vanadater, med femvärd v., använda som
verksamma katalysatorer vid vissa
oxidationspro-cesser. V:s främsta användningsområde är som
tillsats vid tillverkningen av specialstål (0,25—c:a
2%) för snabbstål, fjäderstål o. dyl.
De viktigaste vanadinmalmsmineralen äro
patronit (vanadinsulfid), descloizit, 4(Pb,
Zn)O . Va2Oä. H2O, v a n a d i n i t (se d. o.),
den vanadinhaltiga glimmerarten r o s c o e 1 i t,
c a r n o t i t och t j u j a m u j u n i t. De
viktigaste förekomsterna äro i U.S.A., Peru, Ceylon
och Sydafrika.
Vanadinit, ett med apatit isomorft,
hexago-nalt kristalliserande mineral av klorhaltigt
bly-vanadat, gPbO . 3V2O5. Pb CI2. V. har stark
glans, röd, gul el. brun färg, hårdheten 3 och
spec. v. c:a 7.
Vanadinstål, vanadinhaltigt stål.
Vänadis (isl. Vanadis), nord, myt., se Freja.
Vänadis, ångfregatt, byggd 1862, 218 fot lång,
42 fot bred, med 6 st. 17 cm räfflade och 8 st.
15 cm slätborrade kanoner. Med V. företogs en
världsomsegling 1883—85, besättning 338 man,
chef kommendör O. Lagerberg, bland
tjänstgörande officerare prins Oscar Bernadotte och
Arvid Lindman. Avfärden skedde från Karlskrona
5/i2 1882; följ, hamnar besöktes: Sheerness,
Lissabon, Rio de Janeiro, Punta Arenas, Valparaiso
(Chile), Callao, Marquesasöarna, Papeete
(Tahiti), Honolulu, Marshallöarna, Yokohama, Kobe,
Nagasaki, Hongkong, Manila, Bangkok, Calcutta,
Colombo, Bombay, Aden, Massana, Alexandria,
Malta, Gibraltar och Karlskrona (april 1885).
V., som under många år tjänstgjorde som
loge-mentsfartyg vid Stockholms örlogsstation, sprang
hösten 1941 läck på sin förtöj ningsplats vid
Skeppsholmen och sjönk, varefter fartyget
bärgades och nedskrotades.
Vanbrugh [vä’nbra], Sir John, engelsk
arkitekt och lustspelsförfattare (1666—1726). Som
arkitekt representerar V. barockstilen i yppig,
tung form. Hans förnämsta byggnadsverk äro
Blenheim House och Castle Howard. Djärv
humor samt livlighet i karaktärer och handling äro
utmärkande för V:s lustspel.
Van Buren [vän bjo’arin], Martin,
amerikansk president (1782—1862), urspr. advokat i
New York, blev 1829 statens guvernör och
utnämndes s. å. av den nytillträdande presidenten
Jackson till statssekr. Som medl. av kabinettet
förstod V. att skickligt utmanövrera Calhoun och
efterträdde denne som vicepresident, 1837
Jackson som president. V :s presidenttid utfylldes av
en svårartad ekonomisk kris, som medförde
åtskilliga bankers undergång, vilket föranledde V. att
genomdriva en reform i unionens finanspolitik:
dess medel skulle hädanefter ej insättas i banker
utan förvaltas av speciella finansinst.
Vancouver [vänkö’va], stad i British
Columbia, Canada, på fastlandet innanför Vancouver
Island vid Burrard Inlet n. om Fraser Rivers
mynning; 344,833 inv. (1951; med förstäder 530,728
inv.). British Columbias största hamn-,
handels-och industristad samt Canadas 3:e stad. Betr,
tonnaget är V. Canadas främsta hamn. I V. ligger
Univ of British Columbia (gr. 1908).
Vancouver [vänkö’va], George, engelsk
upptäcktsresande (1758—98), åtföljde Cook på
dennes andra och tredje resor samt fick 1791
befäl över en expedition, som undersökte och
kartläde Nordamerikas v. kust från 35° till 56° n. br.
Hans reseberättelser (3 bd jämte 1 bd kartor och
kopparstick) utgåvos 1798 (sv. övers. 1800—01).
Vancouver Island [vänkö’va äi’land], ö i
British Columbia, Canada; 32,137 km2; 215,003 inv.
(1951). V. är den största av de öar, i vilka den
yttersta Coast Range sönderbrutits, och
begränsas i s. av Strait of Juan de Fuca, i ö. av Strait
of Georgia och Queen Charlotte Sound. De
under nedisningen överfördjupade dalarna ha sänkts
och bilda nu djupa fjordar (intets). Högsta
punkten är Victoria Peak, 2,281 m ö. h. Den naturliga
vegetationen består av skogar av röd ceder,
doug-las,- hemlocks- och sitkagran. Befolkningen bor i
s. och ö. De största städerna äro British
Columbias huvudstad Victoria (51,331 inv. 1951; med
förstäder 104,303 inv.) och Nanaimo. V. har en
betydande del av Canadas timmerproduktion;
skogsbruk, sågverks- och pappersmasseindustri
äro huvudnäringar. Fiske av sill, lax och
hälle-flundra är betydande. V. har stora kol-,
järn-och kopparförekomster; kol brytes nära Victoria
och Nanaimo. ön hörde 1849—58 till
Hudson-baykompaniet, som upprättade kolonien V., vilken
1866 förenades med British Columbia.
Va’nda, bot., se Orkidéer, sp. 570.
Vandal [väda’l], Louis Jules Albert, fransk
historiker (1853—1910), prof, vid École libre des
Sciences politiques. V. debuterade (1876) med ”En
karriole å travers la Suède et la Norvège”. Hans
huvudarbeten äro ”Napoléon et Alexandre Ier” (3
bd, 1891—96) och ”L’avènement de Bonaparte”
(2 bd, 1902—07; sv. övers. 1906 och 1917).
Vandaler, ett östgermanskt folk, omkr. 100
e. Kr. bosatt i Schlesien. Under 200-talets
romerskgermanska strider uppträdde de såväl vid övre
Rhen som kring Theiss, överskredo 406 jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
