Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandenberg, Hoyt - Vanderbilt, släkt - Van der Nootska huset - Van der Waals, J. D. - Vandervelde, Émile - Wandervogel - Van Diemens land - Van Dine, S. S. (Willard Huntington Wright)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Vanderbilt—Van Dine
958
en kort tjänstgöring i arméflygets stab i
Washington utnämndes V. i början av 1944 till
generalmajor och chef för de allierade flygstyrkorna
under general Eisenhower. På sommaren 1944
blev han chef för g:e flygstyrkan, det största
flygförbandet under 2:a världskriget, vilket hade
till huvuduppgift att understödja general Bradleys
armégrupp efter invasionen i Normandie. V. blev
i april 1945 generallöjtnant och 30/4 1948 general
och chef för det amerikanska flygvapnet; avgick
30/6 1953. V. återuppbyggde det efter 2:a
världskriget raserade flygvapnet.
Vanderbilt [vä’ndabilt], amerikansk
finanssläkt av holländskt ursprung. Cornelius (I)
V. (1794—1877), vanl. kallad ”commodore V.”,
började som färjkarl vid New York och idkade
därpå kustfart, först med segelfartyg, sedan med
ångbåtar. V. underbjöd och ruinerade hänsynslöst
sina konkurrenter och blev en av landets största
redare. Under inbördeskriget sålde han med stor
vinst sina fartyg till regeringen och köpte i
stället järnvägar. 1862 förvärvade han New York—
Harlembanan; genom
skickliga
börsmanövrer, hänsynslös
konkurrens och
bestick-ning slog han därefter
under sig en rad
anslutande järnvägar,
bl.a. Hudsonriverbanan
(1863) och New
York-centralbanan (1864),
blev U.S.A:s störste
järnvägskung och dess
rikaste man.
Grundandet av Vanderbilt
Univ. i Nashville
mö j ligg j ordes genom
en donation av V. på
1 mill. 8- Senare ha
olika medl. av familjen V. donerat ytterligare
3 mill. $ till samma ändamål. V:s
förmögenhet på över 100 mill. 8 ärvdes till 9/io av
sonen William Henry V. (1821—85), som
efterträdde sin fader som chef för
familjeföretagen men avgick redan 1883. William W., som
redan 1860 fått del i ledningen av en enskild
järnväg, ökade ytterligare familjens förmögenhet
och skänkte mycket pengar till skolor och univ.
Hans son Cornelius (II) V. (1843—99)
övertog vid sin faders avgång ledningen av koncernen.
Tills, m. sina bröder gjorde han stora donationer,
bl. a. till ett sjukhus i New York, Vanderbilt
Cli-nic. Hans son, brigadgeneralen Cornelius
(III) V. (1873—1942), utvidgade ytterligare
koncernens verksamhetsfält. En sonsons son till
Cornelius (I) V. var William Kissam V. (1878
—1944), som spelade en viktig roll inom
järnvägs-väsendet och inom elektro- och garvindustrien. —
Cornelius (IV) V. (f. 1898), son till
Cornelius (III) V., har verkat som journalist, förf, och
förläggare samt utg. bl. a. ”Farewell to Fifth
Avenue” (1935; sv. övers. ”Farväl
miljonärer”, s. å.).
Van der Nootska huset [fan dar nå’t-],
Cornelius (I) Vanderbilt.
S:t Paulsgatan 21, Stockholm, uppfördes på
1660-talet av den holländske översten i svensk tjänst
Thomas van der Noot (d. 1677). Byggnaden, i
två våningar, är ett exempel på fransk-holländsk
klassicism, vars främste representant i Sverige
var Jean de la Vallée. I det inre finnas några
väl bevarade stucktak från husets första tid. —
Sedan släkten van der Noot utdött 1710, uppläts
V. som bostad åt holländske ministern, och tidvis
hade även holländska reformerta församlingen
sin gudstjänstlokal där, varför byggnaden länge
kallades ”holländska kyrkan”. Efter att senare
bl. a. ha inrymt en fabrik sattes V. vid
1900-talets början i stånd av generalkonsul J.
Jahns-son, som här inrymde sina nu skingrande
konst-saml. Det är sedan 1943 högkvarter för Sveriges
lottakårer.
Van der Waals [fan dar vä’ls], J. D., se
Waals, van der.
Vandervelde [fandarfä’lda; fr. utt. [-vädär-vä’ld],-] {+vädär-
vä’ld],+} Émile, belgisk statsman (1866—1938).
Tidigt slöt sig V. till arbetarrörelsen. Till yrket
advokat och från 1924
prof, i juridik i
Bryssel, blev han 1894 led.
av
deputeradekammaren och den
socialdemokratiska gruppens
ledare. Han stred
talangfullt för kravet på
allmän rösträtt och
var med om att
organisera och leda
storstrejkerna 1902 och
1913, vilka avsågo att
ge eftertryck åt detta
krav. 1900—20 var V.
ordf, i Andra interna-
tionalen och valdes 1929 till ordf, i Socialistiska
arbetarinternationalen.
Vid krigsutbrottet 1914 ingick V. i en då bildad
koalitionsministär; han var bl. a. justitieminister
1918—21. Efter de för socialdemokraterna
framgångsrika valen till deputeradekammaren 1925
anmodades han att bilda regering men nödgades
avstå därifrån och inträdde i en ministär av
socialdemokrater och katoliker. Utrikesministerposten
lämnade han 1927. Han hade då bl. a. fått till
stånd en överenskommelse med Förenta staterna
ang. reglering av krigsskulden. Under den
finansiella krisen 1935 inträdde han i regeringen Van
Zeeland och blev 1936 hälsovårdsminister och v.
ministerpresident under denne men avgick på gr.
av meningsskiljaktigheter med regeringens övriga
medl. rörande Belgiens hållning till ett intermezzo
under spanska inbördeskriget.
Wandervogel [va’ndarfågal], eg. ”flyttfågel”,
se Jugendbewegung.
Van Diemens land [vän dfmanz], se
Tas-manien.
Van Dine [vän dai’n], S. S., pseud. för W i
1-lard Huntington Wright, amerikansk
författare (1888—1939). W., som utg. flera
kritiska och skönlitterära arbeten under sitt eget
namn, slog igenom med en 1926 utg.
detektivro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
