Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 22. Vaner - ÖÄ / 7-8 (1951) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wanscher, 1. Vilhelm - Wan-sien - Vansinne - Vansittart, Robert, of Denham - Vansjön - Vanstad - Vansö - Vant - Van’t Hoff - Vanua Levu - Vanås - Vapaa sana - Vapen - Vapen (heraldik)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W. en rik kritisk verksamhet, främst som
arkitekturkritiker. Med levande, ofta paradoxala
artiklar bekämpade han den nationella
murstensromantiken kring Nyrops rådhus och ivrade för en
större och helare formbehandling. Bland hans
arbeten kan nämnas ”Architekturens historie” (3
bd, 1927—31).

2) Ole W., den föreg:s son, arkitekt (f. 1903).
Efter studier i Köpenhamn samt utländska resor
ägnade sig W. huvudsakl. åt möbelkonst och var
lärare i möbelteckning vid
Kunsthaandværkerskolen i Köpenhamn 1931—36. I sin möbelkonst är
han influerad av den riktning, som inleddes av
Kaare Klint och kännetecknas av engelsk
enkelhet. Även som kritiker och förf. har W. gjort
stora insatser.

Wan-sien, stad i prov. Sichuan, s. Kina, vid
Yang-tsï-kiang, omedelbart före de svåra
passager med strömvirvlar, som floden här bildar;
230,000 inv. (1931). Stor export från Röda
bäckenet.

Vansinne, dets. som (svårare) sinnessjukdom.

Vansittart [vä’nsitat], Robert Gilbert,
baron V. of Denham, engelsk diplomat (f. 1881).
Efter diplomatisk karriär utnämndes V. 1930 till
permanent understatssekr. för utrikes ärenden och
blev därmed en av den brittiska utrikespolitikens
främsta män. Han spelade en ledande roll vid
tillkomsten av det brittisk-tyska flottavtalet 1935 och
vid avvecklandet av Etiopien-konflikten till
Italiens förmån. V. eftersträvade därefter ett
intimare samarbete med Italien, samtidigt som han
intog en allt oförsonligare hållning gentemot
Tyskland. Detta ledde till meningsskiljaktigheter
med premiärminister Chamberlain och V:s
avgång i jan. 1938. Ehuru samtidigt utnämnd till
regeringens diplomatiske huvudrådgivare, sköts
han åt sidan men trädde 1939 ånyo i förgrunden.
I juni 1940 lämnade V. den diplomatiska banan,
upphöjdes till baron och blev led. av överhuset.
— Under och efter 2:a världskriget uppträdde V.
som en hårdnackad motståndare till all försoning
med Tyskland. Efter kriget riktade han skarpa
angrepp även mot kommunismen och Ryssland.
Sina synpunkter framlade han i talrika skrifter,
bl. a. ”Lessons of my life” (1943; sv. övers, s. å.),
”Events and shadows” (1947) och ”Even now”
(1949).

Vansjön, turk. Van gölü, Turkiets största sjö,
belägen i Armenien, 1,718 m ö. h.; 3,660 km².
Saknar avlopp; vattnet är starkt salthaltigt.

Vanstad, sn i Malmöhus län, Färs hd, n. v.
om Tomelilla; 26,87 km², 1,194 inv. (1955).
Småkuperad, blockrik jordbruksbygd. 2,226 har åker.
Egendom: Vanstatorp. Kyrkan nybyggd 1869
(äldre torn). Ingår i V:s, Tolånga, Röddinge och
Ramsåsa pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt.
Tillhör storkommunen Ö. Färs.

Vansö, sn i Södermanlands län, Åkers hd,
omfattar större delen av Vansölandets slättbygd, n.
v. om Strängnäs, 22,80 km², 396 inv. (1955). 1,526
har åker. Kyrkan urspr. från äldre medeltid.
Ingår i V. och Härads pastorat i Strängnäs stift,
Domprosteriet. Tillhör storkommunen
Vårfruberga.

Vant (holl. och lty. want), på fartyg tåg av
hampa el. wire, stundom av kätting, varmed
master och stänger stöttas sidovägen.

Van’t Hoff [fant hå’f], se Hoff.

Vanu’a Le’vu, den näst största av Fidjiöarna.

Vanzetti [vantsä’ti], se Sacco-Vanzettiaffären.

Vanås, gods i Gryts m. fl. socknar,
Kristianstads län; areal med underlydande gårdar 7,248
har, varav 2,500 åker; taxeringsvärde 6,981,500 kr
(1953). Slottet, en fyrkantig byggnad av sten i
två våningar, är delvis medeltida och har gavlar
i tidig renässans men härstammar i sitt nuv. skick
från 1566, då det, efter att ha nedbränts av
svenskarna, återuppfördes i barockstil. Det har
flera gånger restaurerats, senast 1904. Det omges
av vattengravar och stor park. I V. förvaras bl. a.
som fideikommiss en berömd, urspr. under
1700-talet av greve G. A. Sparre hopbragt tavelsaml.,
bestående av c:a 80 huvudsakl. äldre nederländska
och franska målningar, bl. a. av Rembrandt och
Chardin. V. ägdes under danska tiden inom bl. a.
ätterna Brahe och Bille. Sedan 1800 är V.
fideikommiss inom ätten Wachtmeister.

Vanås.

Vapaa sa’na [va’pa] (fi. Det fria ordet),
finskspråkig tidning i Helsingfors, grundad 1944,
huvudorgan för det med kommunismen lierade
Demokratiska förbundet för Finlands folk
(DFFF); utkommer 7 ggr i veckan, uppl. c:a
36,000 ex.

Vapen. 1) Jaktv., se Jakt, sp. 319, och
Jaktgevär.

2) Krigsv. V. indelas vanl. i huvudgrupperna
anfalls-v. och skydds-v. Anfallsvapnen
indelas i skjut-v., blanka v. och slag-v. Till
skjutvapen räknas slungor, bågar, armborst, gevär,
pistoler, kanoner m. m., till blanka v. höra stöt-
och hugg-v., ss. svärd, värjor, sablar, bajonetter,
dolkar, stridsyxor och stång-v., till slagvapen
stridsklubbor, hjälmkrossare och stridshammare.
Skyddsvapnen äro sköld, hjälm,
pansarskjorta och rustning samt i modern tid gasmask
och kroppsskyddsväst. — Litt.: J. Alm, ”V:s
historia” (1927), ”Blanka v. och skydds-v.”
(1932), ”Eldhand-v.” (1933—34), ”Arméns
eldhand-v. förr och nu” (1953); H. Seitz, ”Svärdet
och värjan som armévapen” (1955).

Vapen, her., ett efter heraldiska regler

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>