Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vatten - Watten - Vattenaloe, dyborre - Vattenavledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
69
W atten—V attenavledning
70
striellt, har kommit till användning vid
vetenskapliga undersökningar. Viktig användning har det
fått som moderator i uranreaktorer.
V. förekommer i stora mängder i hydrosfären
som v.-ånga, regn-, grund-, flod-, sjö- och
havs-v. samt som kontinentalis. Av dessa är
havsvattenmängden den mest dominerande (havs-v:s
volym beräknas till 1,369,113,000 km3). En
uppfattning om de olika v.-typernas fördelning erhålles
bäst, om man tänker sig de totala mängderna
jämnt fördelade över hela jordytan (510,0 mill.
km2). Då erhållas per cm2 jordyta 268,45 1 havs-v.,
0,1 1 söt-v., 4,5 kg kontinentalis och 0,003 kg
v.-ånga. Naturligt v. förekommer aldrig i rent
tillstånd utan innehåller alltid mer el. mindre lösta
ämnen. Det renaste naturliga v. är regn- och
snö-v., som innehåller huvudsakl. något luft och
kolsyra samt små mängder ammoniumnitrat och
am-moniumnitrit. Om havs-v :s sammansättning se
Hav, sp. 22. Flod- och käll-v. innehålla 0,1—2,0 °/o
salter. V., som innehåller väsentliga mängder
kal-ciumsalter, särsk. kalciumsulfat och surt
kalcium-karbonat, kallas ”hårt” v., i motsatt fall ”mjukt”
v. Hårt v. är bl. a. icke lämpligt till tvätt, enär
kalciumsalterna med såpa och tvål ge olösliga
föreningar. I naturliga mineral-v. kunna finnas
många olika lösta ämnen, vilka betinga dessa v:s
medicinska användning. Till dricksvatten användes
naturligt v., som underkastas rening på olika sätt.
Kemiskt rent v., som är luktlöst och har en fadd
smak, kan erhållas ur de naturliga v. genom
des-tillation. Nydestillerat v. visar i ett 5 m tjockt
skikt en ren, himmelsblå färg. V. är en beständig
förening, som kristalliserar i hexagonala systemet.
För att genom värme sönderdela v. i sina
beståndsdelar måste samma värmemängd tillföras,
som frigöres vid dess bildning. Sönderdelningen
börjar vid i,ooo° och är fullständig vid 2,500°. Av
elektrisk ström sönderdelas v. fullständigt. Av
kalium och natrium vid vanlig temp. och av järn, kol
m.fl. vid högre temp. sönderdelas v. delvis.
Absolut rent v. leder praktiskt taget icke den elektriska
strömmen, men närvaro av små mängder kolsyra
el. salter ökar ledningsförmågan i hög grad, så att
man härigenom har en noggrann metod att
bestämma, om kemiskt rent v. föreligger el. icke.
Kemiskt sett reagerar rent v. neutralt och
innehåller alltid en ringa mängd väte- och
hydroxyl-joner, beroende på dissociation av v.-molekylen.
Vid kemiskt arbete är v. av största betydelse som
lösningsmedel. Dessutom har v. den egenskapen
att omsätta sig med många ämnen och möjliggör
på gr. av sin förmåga att bilda intermediära
föreningar en rad reaktionsförlopp. V. löser fasta
ämnen, t. ex. salter, i bestämda förhållanden.
Gaser lösa sig ofta i v. (absorption). Många vätskor
äro biandbara med v. i alla förhållanden t. ex.
alkohol och svavelsyra, andra lösa sig endast i
bestämda förhållanden, t. ex. eter, andra åter, ss.
oljor, äro olösliga. V. förekommer i många fasta,
kristalliserade ämnen som kristallvatten
(hydrat) el. som komplext bundet v., i bestämda
viktsproportioner. Vissa salter bilda flera hydrat;
sålunda kristalliserar kopparsulfat med 1, 3 el. 5
molekyler v. Salter, vilka upptaga v. ur luften,
kallas hygroskopiska. Vattenfri
kalcium-klorid upptar sålunda v. under bildning av
hydra-tet CaCh. 6H2O, vid ytterligare v.-upptagning
flyter det sönder och bildar lösning. — Då
människokroppen till c:a 2/s består av v., har v. den
största betydelse för vävnadernas normala
beskaffenhet, för all ämnesomsättning, tillförande av
näring och bortskaffande av avfallsprodukter.
Genom sin avdunstning från kroppsytan är v. en
oersättlig regulator av kroppstemp.
Watten (ty.), sing. Watt (holl. wadden, da.
Vader), de utanför Nederländernas, Tysklands
och Jyllands marskländer liggande, 15—30 km
breda, grunda kustvatten, som vid ebb ligga
torrlagda men vid flod översvämmas av Wattenmeer.
W. genomdragas av flodliknande erosionsrännor
(Priele el. Baljen), utbildade av
tidvattensström-marna. Genom invallning kunna W. ombildas till
marskland.
Vattena’loe, d y b o r r e, Stratiötes aloides, en
till fam. dybladsväxter hörande vattenväxt med
kort stam, långa, täml. grova birötter, tätt
sittande jämnbreda, i
kanten taggiga
blad och
kort-skaftade, vita
honblommor
med gröna,
två-bladiga hölster.
V. växer i
grunda dysjöar
o. dyl. mindre
allmänt i s. och
mell. Sverige.
Vid
blomningstiden sticka
bladspetsarna
och blommorna
upp över
vattenytan. I Sverige
finnas endast
honblommor,
och v. förökar
sig genom
knoppar på korta
utlöpare.
Vattenavledning. 1) (Jur) Enl. Vattenlagen
omfatta v.-företag sänkning el. uttappande av sjö
(sjösänkning) el. annan vattensamling,
fördjupning, utvidgning el. rätning av vattendrag
(åsänkning, å- el. f 1 o d r e g 1 e r i n g) samt
bortledande av vatten från sådant. För tillstånd
till v. fordras, om annans rätt beröres, att nyttan
av företaget överstiger skadan, varvid dock skada
på tillgodogjord vattenkraft, fiskeverk el. dyl.
räknas dubbelt. Tvångsdelaktighet vid v.
föreligger för alla, som ha nytta av företaget, vid
sjösänkning dock endast, om mer än hälften av
båtnaden belöper sig på egendom, tillhörande
sökanden och dem, som förenat sig med honom. All
mark, som får nytta av företaget, bildar då en
samfällighet, och kostnaden fördelas efter
båtnaden.
2) (Lantbr.) Avledning av ytvatten, som
hindrar jords odling och brukning, till skillnad från
Vattenaloe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
