Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wendes artilleriregemente, A 3 - Vendes konung - Vendetta - Vendisk - Vendôme - Vendsyssel - Wendt, Georg von - Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
147 Wendes artilleriregemente—Venedig 148
Wendes artilleriregemente, A 3, Kristianstad,
leder sitt ursprung från de skånska och
pommerska delarna av det 1794 uppdelade Kungl.
art.-reg. Huvuddelen av reg. garnisonerades 1794 i
Kristianstad och Stralsund, delar i Malmö,
Landskrona och Kalmar. I W. kom snart att ingå det
”ridande art.” inom Sverige (indraget jämlikt
1925 års försvarsordning). 1799 blev
Kristianstad W:s huvudstation. Det hade 1799—1806
detachement i Stralsund och tidvis på platser i
s. Sverige, bl. a. i Landskrona 1872—97. W:s
skjutfält är beläget vid Rinkaby, s. ö. om
Kristianstad. Reg. erhöll i mitten av 1940-talet nya
kaserner i N. Åsum i Kristianstad. W. tillhör
1 :a militärområdet. — Litt.: ”Wendes reg. 1813”
(1913); S. Ossiannilsson, ”Wendes reg:s historia”
(1944)-
Vendes konung ingår från Knut VI :s tid i
danska konungatiteln, syftande på kuvandet av de
slaviska venderna. Som del av svenska
konungatiteln upptogs V. av Gustav Vasa. Anledningen
var, att Kristian III av Danmark upptagit den
av flera hans danska företrädare förda svenska
titeln "de Gothers Konge”. På latin översattes
V. i Sverige med rex vandalorum på grund av
oriktig identifiering av vender med vandaler.
Stödd på Jordanes’ auktoritet, ansåg man de
senare ha underkuvats av från Sverige utvandrade
goter.
Vende’tta, it., se Blodshämnd.
Ve’ndisk, adj. till vender (se d. o.). Om
vendiska språket se Sorbiska språket.
Vendöme [vädå’m], stad i dep. Loir-et-Cher,
Frankrike, n. v. om Blois, vid floden Loir; c:a
10,000 inv.; järnvägsknut, handelscentrum. Har
flera märkliga kyrkor, bl. a. La Trinité (1100—
1200-talet), samt ruiner av slottet V. (gr. på
1100-talet). V. var fordom huvudstad i grevsk.,
sedermera hertigdömet Vendömois.
Vendsyssel, landskap i Danmark, n. om
Limfjorden och mellan Hanherrederne och Kattegatt;
3,114 km2, 198,075 inv. (1950).
Wendt, Georg Willehad von, finländsk
näringsfysiolog (1876—1954), med. dr i
Helsingfors 1905, fil. dr i Leipzig 1908 och prof. i
hus-djurslära vid Helsingfors univ. 1910—43. W:s
mesta vetenskapliga produktion tillhör
näringsfy-siologiens område.
Venedig, it. Venezia, huvudstad i prov.
Venedig (2,456 km2; 738,362 inv.) i n. Italien, belägen
på låglänta öar i Laguna Veneta av Adriatiska
havet; 323,216 inv. (1951). En 3,b km lång
lands-och järnvägsbro förenar V. med förorten och
järnvägsknuten M e s t r e på fastlandet. Den
omvänt S-formiga Canal Grande, V:s förnämsta
trafikled (4 km lång, 30—70 m bred, 5 m djup),
delar huvudön i en större n. ö. och en mindre s. v.
del. De 175 småkanalerna (rio) ha en
sammanlagd längd av 45 km och övertväras av c:a 375
broar. Gondoler av ålderdomlig typ och
ångslu-par förmedla trafiken. Gatorna äro i regel smala
och avsedda blott för fotgängare. Då marken är
dyig, måste pålning företagas för byggnaderna.
Tack vare sitt läge, sin underbara stadsbild med
ryktbara palats och kyrkor, sina konstskatter och
sin lysande historia intager V. en särställning
bland jordens städer. — Handel och turisttrafik
äro nu V:s förnämsta inkomstkällor. Av
industrier, i allm. förlagda till ön La Giudecca i
s., må nämnas skeppsbyggeri (med örlogsvarv),
tobaks-, möbel-, kemiska, läkemedels-, och
parfymfabriker. V. har även betydande fiske. Som
hamnstad är V. en av Italiens förnämsta. Stora
segelleden går genom Porto di Lido, Canale di San
Marco (med kajer för krigs- och
passagerarfartyg) och Canale della Giudecca. Den mesta
trafiken går på adriatiska hamnar och Orienten. 2
km ö. om V. ligger havsbadet Lido, sedan
1870-talet det mondänaste i Italien och ett av Europas
mest besökta nöjescentra. — 1 km n. om V. och
inom dess kommun ligger på 5 öar förstaden
M u r a n o, känd för sin glasindustri.
Piazza San Marco (Markusplatsen, ”Piazzan”)
och den tillstötande Piazzettan ge, med sina
byggnadsverk, ett enastående skönhetsintryck på gr.
av såväl proportioner som former och färger samt
glansdagrar från lagun och mosaiker, ö. sidan
behärskas av Markuskyrkans (San Marco) och
Dogepalatsets (Palazzo Ducale) bysantinskt
influerade gotik (med olika färgade marmorslag),
de övriga sidorna av den allvarliga, mera entoniga
senrenässansen, ett spel av harmonier och
kontrastverkningar. Emot husmassornas vertikalism
och kyrkans mjukt rundade kupoler uppstiger,
som en väldig minaret, den spetsiga kampanilen,
99 m hög (grundlagd under 900-talet, sedan flera
gånger ombyggd, till slut med gotisk prägel;
återuppbyggd 1905—12 efter nedstörtandet 1902), med
den sirliga av J. Sansovino uppförda Loggettan
nedanför. På Piazzettan resa sig två kolonner
från 1100-talets slut, den ena uppbärande en bild
av S:t Teodor, V :s första skyddshelgon, den
andra ett bevingat bronslejon, aposteln Markus’
symbol, stadens berömda vårdtecken. Apostelns
reliker skulle från Alexandria ha hitförts, och
däröver byggdes från 800-talets förra del den
stora Markuskyrkan, som i väsentliga delar stod
färdig 1073. Den bär övervägande bysantinsk
prägel; fasaden fullbordades först senare i gotik,
delvis också med renässansdrag. Kyrkan utbreder
sig i en fyrkant (76,5 m i längd, tvärhuset 62,5
m) med den egentliga basilikan däri inskriven
som ett grekiskt kors. Den dyrbaraste, färgrika
utstyrsel har slösats på alla partier, mosaikerna
utgöra huvuddekorationen. Bland inventarierna är
högaltarets prydnad den förnämsta, Pala d’Oro,
en förgylld tavla, sammansatt av
bildframställningar i ädelstenar och emaljer m. m., delvis
hämtade från Konstantinopel. — Italiensk gotik
med orientaliska drag präglar också Dogepalatset;
över bottenvåningens öppna pelargång och andra
våningens, av präktigt rosverk präglade öppna
båghallar reser sig övervåningens slutna, av
spets-bågiga fönster sparsamt genombrutna murmassor,
krönta av en taggad tinnkrans. Palatset har
fasad både åt Piazzettan och Canale di San Marco.
Den stora gården ger genom den ståtliga inre
fasaden med ”jättarnas trappa” intryck av
renässans. Ät ö. är Dogepalatset genom ”Suckarnas
bro” (Ponte dei Sospiri) förbundet med det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
