Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Whitlockska samskolan i Stockholm - Whitman, Walt - Whitney, Mount - Whitstable - Whitworth, Sir Joseph - WHO - Who’s who - Vi (helgedom) - Vi (sockar) - Vi (veckotidning) - Via - Via Appia, Appiska vägen - Viad (Wiad) - Wiadana, Ludovico Grossi da - Via dolorosa - Viadukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Whitman—Viadukt
234
Sedan dess bär den namnet W. Den fick
statsanslag 1899, realgymnasium 1900,
studentexamensrätt 1903 och latingymnasium 1909.
Whitman [(oi’tman], Walt, amerikansk skald
(1819—92). Han fick knapphändig
skolundervisning och hade sedan en skiftesrik ungdom i olika
praktiska och litterära yrken. Under
inbördeskriget verkade W. som frivillig sjukvårdare och
tröstare, tills hans
hälsa bröts av
ansträngningarna. 1865
fick han anställning i
ett dep. i Washington
men avskedades
”såsom författare till en
osedlig bok”, hans
berömda diktsamling
”Leaves of grass”
(1855). Från en
senare anställning fick
han taga avsked på
grund av sjukdom,
och han levde sedan
för sina litterära
ar
beten i New Jersey, där vänner rett honom ett hem
vid Delawarefloden. Sitt egentliga intresse ägnade
han från början sina dikter, som han ständigt
skrev om, oavlåtligt strävande att fullkomligt
frigöra sig från de konventionella poetiska
formerna. Bland dem må särskilt nämnas ”Song of
my-self” och ”Carol of occupations”. Ehuru
diktsamlingen ej rönte framgång, utgav W. ständigt nya,
tillökade uppl., 1856 med tjugu nya dikter (bl. a.
”Song of the open road” och ”Crossing B.
Fer-ry”), 1860 med ytterligare 132 dikter, 1867 (bl. a.
”The city dead house”), 1871 (midnattsfantasien
”On the beach at night”, vårhymnen ”Warble
for lilac-time”, de mäktiga ”Passage to India”
och ”Prayer of Columbus”), 1872, 1873 (”Dirge”,
klagosången över den älskade modern), 1876
o. s. v. — Av hans övriga författarskap må
nämnas ”Democratic vistas” (1870), en politisk
bekännelseskrift, dagboksanteckningar under kriget
jämte andra smärre notiser och skisser,
förenade under titeln ”Specimen days” (1882). Dikter
och prosastycken samlades i ”November boughs”
(1888). Efter W:s död utgåvos ”The wound
dresser” (1897), innehållande hans brev till
modern under kriget, och 1902 ännu en samling brev
och uppsatser. Hans samlade arbeten utkommo
1902 i 10 bd. — W:s diktning och betydelse ha
varit och äro omstridda, medan den vidhjärtade,
karaktärsstarka, ädla personligheten, som
framträder ännu klarare i breven än i dikterna,
allmänt erkännes. — ”Strån av gräs”, ett urval i
övers, och med inl. av K. A. Svensson (1935).
— Biogr. av J. Bailey (1926), E. Holloway
(s. å.), F. Schyberg (1933) m. fl.
Whitney, Mount W. [mau’nt coi’tni], U.S.A:s
högsta bergstopp, se Sierra Nevada, sp. 137.
Whitstable [æi’tstabl], hamnstad i eng. grevsk.
Kent, på s. sidan av Thames’ mynning; c:a 11,000
inv. W. är berömt för sina ostron och är en
besökt badort.
Whitworth [a>i’t(oäb], Sir Joseph, baronet.
engelsk uppfinnare (1803—87). Han grundläde
1833 i Manchester en fabrik för tillv. av
verktygsmaskiner, som fingo stort anseende. W.
uppfann ett internationellt ryktbart gängsystem och
var en föregångare genom införande av
preci-sionsmetoder i den mekaniska verkstadsindustrien
och i stålbehandling för tillv. av maskiner och
eldvapen.
WHO, förk. för eng. World Health
Organisation (se Världshälsovårdsorganisationen).
Who’s who [hö’z hö’], eng., se Vem är det?
Vi (isl. ve), ”helgedom”, ”helig plats”, det
fornnordiska namnet på gudatempel. Ordet
ingår i en mängd nordiska ortnamn, särskilt i
Danmark och Sverige.
Vi, socknar, se Norra Vi och Södra Vi.
Vi, veckotidning, utg. i Stockholm sedan 1937
av Kooperativa förb. som organ för den
kooperativa rörelsen, fortsättning av Konsumentbladet,
grundat 1913 med Anders örne som red. och
från början utformat som ett medlems- och
propagandablad. Axel Gj öres, som var red. för
Konsumentbladet 1918—32, omlade det till en allmän
familjetidn., där det kooperativa och ekonomiska
stoffet dominerade men ett med åren växande
utrymme ägnades kulturstoff i form av noveller
och dikter, resereportage samt art. i litterära och
sociala frågor. Seved Apelqvist, som var red.
1932—45, och Nils Thedin, red. sedan 1945,
fortsatte denna linje. V. har en regelbunden
post-uppl. av c:a 585,000 ex.
Vi’a, lat., ”väg”, ”gata”, ”medel”, över, genom,
i uttryck som ”från Nyköping till Göteborg via
Fl en”.
Via A’ppia, Appiska vägen, romersk
mi-litärväg, den viktigaste förbindelseleden mellan
Rom och Syditalien, anlagd 312 f. Kr. av censorn
Appius Claudius Caecus över Aricia, Velletri
(Velitrae) och Terracina (Tarracina) till Capua,
förlängdes senare till Venosa (Venusia), Tarent
och Brindisi (Brundisium). Vägen
moderniserades oavlåtligt under romersk tid och fördes (på
1 oo-talet e. Kr.) förbi bergen utmed kusten vid
Terracina. Moderna huvudvägar, främst den
moderna V. från Rom, följa alltjämt dess lopp och
prydas av kvarstående ruiner av gravar o. a.
byggnadsverk. Mest berömd är det välbevarade
stycket av den gamla V. med dess gravar mellan
Rom och Albano. — Se bild 1 och 2 å pl. vid
Rom.
Viad (W i a d). egendom i Grödinge sn,
Stockholms län, vid Hallsfjärden, 10 km s. v. om
Södertälje; areal 635 har, varav 250 åker. V.
tillhör sedan 1950 Lantbrukshögsk., som där har
en forskningsavd. för husdjursförädling. Se
Institutet för husdjursförädling.
Viada’na, L udo vi co Grossi da, italiensk
tonsättare (1564—1645), domkyrkokapellmästare
i Man tova 1594, verkade en tid i Venedig och
sedan åter i Mantova. Han var grundläggare av
den konserterande kyrkostilen med 1—2 stämmor
och generalbas.
Via dolorosa [dålårå’sa], lat., se Kalvarieberg.
Viadu’kt, se Bro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
