Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vice - Viceamerial - Vicekonung - Vicenza - Vice versa - Wichita - Wichita Falls - Wichman, Eva - Wichmann, 1. Emil - Wichmann, 2. Eva Wichman - Vichy - Vichyvatten - Vicia, vickersläktet - Vicinalyta - Wickenberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243 Viceamiral—Wickenberg 244
vikarierande; betecknar stundom lägre grad el.
rang (vicekonsul).
Viceamiral, se Amiral.
Vicekonung, en monarks omedelbara
ställföreträdare i ett biland. I den norska grundlagen
infördes 1814 v. men avskaffades 1891 genom ett
formligt beslut i norska statsrådet. V. (eng.
vi-ceroy) var på sin tid titel för de dåv. engelska
generalguvernörerna i Irland och Brittiska Indien.
Vicenza [vit/ä’ntsa], huvudstad i prov. Vicenza
i Venezien, n. Italien, vid n. foten av Monte
Be-rici (444 m ö. h.); som kommun 79,576 inv. (1936).
V., romarnas Picetia, är av etruskiskt ursprung
och var under romersk tid betydande. 1404 gav
sig staden under Venedig och var förbunden med
Venezien till 1866, då den införlivades med
konungariket Italien. Under 2:a världskriget
tillfogades V. svåra skador, vilka delvis reparerats.
Gamla staden bevarar ännu en ålderdomlig
prägel. Gatunätet är oregelbundet, frånsett den raka
huvudgatan Corso Andrea Palladio. Monumentala
byggnader från romartiden saknas. Från
medeltiden äro däremot åtskilliga murar och torn samt
flera kyrkor bevarade. Främst bland de senare
står domen, byggd under 1100-talet men med
gotisk fasad (1494) i röd och vit marmor; den blev
svårt skadad under 2:a världskriget men har
reparerats. Vackra tegelbyggnader i gotik äro Santa
Corona och San Lorenzo. Strax s. om staden
ligger på en höjd vall fartskyrkan Basilica di
Monte Berico, som började byggas under 1460-talet.
Stadens representativa profanbyggnader ligga vid
och kring Piazza de’ Signori; här reser sig det
82 m höga tornet Torre di Piazza från slutet av
medeltiden. Bland äldre palats må nämnas
Pa-lazzo Colleoni Porto och Casa Regaü; bland
renässansbyggnader Loggia del Capitano (1571)
och rådhuset, Palazzo del Consiglio (av
Scarnoz-zi). Sin särskilda prägel har V. genom den där
födde och verksamme Andrea Palladios (d. 1580)
byggnadsverk i ädel, ståtlig klassicism; Basilica
Palladiana (som omsluter en äldre rådhusbyggnad
i gotik; se bild 30 å pl. vid Italiensk konst),
Teatro Olimpico (se bild 3 å pl. vid Teater),
Villa Valmarana (fresker av Tiepolo). Dessa
byggnader liksom även det efter Palladios död
fullbordade lustslottet Villa Rotonda (se bild vid
Palladio) blevo mångenstädes efterföljda som
mönster.
Vi’ce ve’rsa, lat., omvänt; tvärtom.
Wichita [ajiTJitå], näst största stad i Kansas,
U.S.A., vid Arkansas River; 168,279 inv. (1950;
med förorter 222,290), gr. 1870. Viktig
järnvägsknut och flygstation. W. har stora kvarnar,
slakterier och flygplanfabriker.
Wichita Falls [æiTJitå få’lz], stad i n. Texas,
U.S.A., vid Red Rivers biflod Wichita River;
c:a 70,000 inv. W. omges av rika naturgas- och
petroleumfält. Raffinaderier.
Wichman, Eva, se Wichmann 2).
Wichmann [vi’^-]. 1) Viktor Karl Emil
W., finländsk pedagog och författare (1856—
1938), lektor och slutl. rektor vid Nykarleby
svenska seminarium 1883—1916. Under 1880-talets
hetsiga språkstrider framträdde W. som en ivrig
försvarare i poetisk form av de svenska
germanska och ”ariska” idealen mot den framträngande
fennomanien och utgav under pseud. G å n g e
Rolf de i götisk stil hållna diktsaml. ”På fria
banor” (1880), ”Dikt och drapa” (1882) och
”Bilder och ballader” (1886).
2) Eva Aline Wichman, författarinna (f.
1908). W. är en självständig företrädare för
modernismen inom finlandssvensk litteratur. Hon har
utg. novellsaml. ”Mania” (1937), ”Här är allt som
förut” (1938) och ”Molnet såg mig” (1942),
romanen ”Ohörbart vattenfall” (1944) och
Hel-singfors-berättelsen ”Där vi går” (1949), där
skildringen av krigsinvalider får inslag av frän
social satir. W:s lyrik har en stram form
(”Ormöga”, 1946, ”Den andra tonen”, 1948, ”Dikt i dag”,
1951). — G. 2) 1938—45 m. förf. Ralf Parland.
Vichy [vi/i’], stad i dep. Allier i mell.
Frankrike, vid floden Allier; 25,074 inv. (1946). V :s
mineralvattenkällor användes under namnet Aquae
calidae redan av romarna. Den äldre staden, V
i-c h y-1 a-V i 11 e, har ännu medeltida lämningar,
ss. ringmur och ett klocktorn. På 1600-talet
började källorna användas av hovet och blevo åter
berömda, och vid dem uppväxte, i anslutning till
den gamla, den nya staden, V i c h y-1 e s-B a i n s.
V. är nu en av Frankrikes mest berömda
bad-och kurorter. Källorna, ett 30-tal, äro alkaliska,
starkt kolsyrehaltiga, med temp. mellan io° och
61 °; 11 tillhöra staten, därav en som ger 200,000
1 per dygn. V. har 7 kuranstalter och omfattande
handel med bordsvatten. — V. var juli 1940—
aug. 1944 säte för det franska statsöverhuvudet
Pétain och den franska regeringen, vilka dock
utövade regeringsmakt endast i det
icke-tyskocku-perade Frankrike (”Vichy-Frankrike”). Pétain
och hans regering bruka ofta benämnas
Vichy-regeringen. Se vidare Frankrike, sp. 69.
Vichyvatten [vi’/i- el. -/y-], eg. vatten från
Vichys hälsokällor, som försändes från badorten,
tappat på buteljer, och i Frankrike mycket nyttjas
som hälsovatten och måltidsdryck. Det i Sverige
vanliga ”vichyvattnet” är ett starkt kolsyrat
vatten, försatt med natriumbikarbonat samt ytterst
ringa mängd koksalt.
Vi’cia, vickersläktet (jfr Vicker). Fröna
av två hithörande arter, V. cracca och den som
ogräs i rågåkrar växande V. villosa, kallas t r a
när te r. Om V. amphicarpa se Amfikarp.
Vicinälyta, kristallyta, som med en obetydlig
vinkel avviker från sitt teoretiska, av lagen om
axelavskärningarnas rationalitet betingade läge.
Wickenberg, Per Gabriel, målare (1812—46).
W. blev 1831 elev vid Konstakad. 1836 fick han
närmast för hälsans vårdande tillfälle att göra
en färd till Tyskland, studerade ett år i Berlin
och därefter i Paris. Här gjorde han en hastig
karriär, fick redan 1838 utställa på Salongen
(”Svenskt vinterlandskap” samt en genrebild),
erhöll medalj, varefter hans ”Effet d’hiver” (1841)
inköptes till Luxembourg-museet. Också från
hemlandet, dit han skickade några tavlor, blev han
uppmuntrad; 1839—42 åtnjöt han Konstakad:s
stora reseanslag. Under dessa år besökte han
Belgien och Holland, där både naturen och det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
