Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wicksell, 1. Knut - Wicksell, 2. Sven - Wicliffe - Vico, Giambattista - Vicomte - Victor - Victoria (segergudinna) - Victoria (botanik) - Victoria (delstat i Australien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
247
Wicksell—Victoria
248
Wickse’ll. i) Johan Gustaf Knut W.,
nationalekonom (1851—1926). Han avlade 1885 fil.
lic.-examen i Uppsala, bl. a. i matematik, bedrev 1885
—89 i England, Frankrike, Schweiz, Österrike
och Tyskland sociala och nationalekonomiska
studier, blev fil. dr i Uppsala 1895, iur- utr. kand,
där 1899, doc. i nationalekonomi och finansrätt
s. å. samt var prof. i Lund 1901—16 i sistnämnda
ämnen. W. skrev bl. a. ”Några ord om
samhälls-olyckornas viktigaste orsak och botemedel, med
särskildt afseende på dryckenskapen” (1880),
urspr. ett föredrag, som väckte stort uppseende
och framkallade flera
motskrifter mot
ny-malthusianismen. Hans
mest betydande
vetenskapliga arbeten
behandla gränsprodukti-vitetsläran, som han
givit en enkel generell
utformning, och
penningteorien, särskilt
penningräntans
inflytande på varupriset.
De ha tillförsäkrat
honom en mycket
framskjuten plats
bland auktoriteterna av
den österrikiska skolan: ”Über Wert, Kapital und
Rente” (1893; nytr. 1933), ”Zur Lehre von der
Steuerincidenz” (1895; gradualavh.),
”Finanz-theoretische Untersuchungen, nebst Darstellung
und Kritik des Steuerwesens Schwedens” (1896),
”Geldzins und Güterpreise” (1898) och
”Föreläsningar i nationalekonomi” (I: 1, ”Teoretisk
nationalekonomi”, 1901, 4æ uppl. 1937; H: 2, ”Om
penningar och kredit”, 1906, 4:e uppl. 1938; ty.
bearb. 1913 och 1922; eng. övers. 1934—35). Bland
hans socialpolitiska skrifter märkas ”Allianser
mellan arbetare och arbetsgifvare” (1902) och
”Socialiststaten och nutidssamhället” (1905; 2:a
uppl. 1913). Hans republikanism, antimilitarism
och framför allt respektlösa och aggressiva
fientlighet mot kyrkan och dess läror ikläddes icke
sällan och otvivelaktigt i avsiktligt
propagandasyfte mycket utmanande former (han ådömdes
1908 2 mån. fängelse för hädelse), liksom hans
opposition mot svensknationella synpunkter på
internationella tvistefrågor av vikt för landet.
—• G. m. Anna Bugge-Wicksell (se d. o.) —
Biogr. av E. F. K. Sommarin i Zeitschrift für
Nationalökonomie 1930 och av E. Lindahl i
Ekonomisk tidskrift, 1952.
2) Sven Dag W., den föreg:s son, statistiker
(1890—1939), fil. dr i Lund 1915, doc. i
matematisk statistik i Lund s. å. samt 1926 innehavare
av den nyinrättade professuren i statistik där;
med. heders-dr vid Lunds univ. 1936. W. blev
som befolkningsstatistiker den ledande inom
landet och utgav betydelsefulla skrifter rörande
matematisk, befolknings- och administrativ statistik.
Wicliffe [<oi’klif], se Wycliffe.
Vico [vi’kå], Giambattista, italiensk
filosof (1688—1744), prof. i retorik i Neapel. V.
betraktas som grundläggare av historiens filosofi
och har i vissa punkter föregripit Hegel.
Huvudarbete: ”Principi di una scienza nuova”
(1725; ny uppl., 3 bd, 1911). — Monogr. av B.
Croce (1911; 4:e uppl. 1947).
Vicomte [vikå’t], fr. (av mlat. vice’comes,
vice greve; eng. viscount), under karolingisk tid en
ämbetsman, som var ställföreträdare för en greve;
nu adelstitel (mellan greve och baron).
Vi’ctor, lat., segrare, segervinnare.
Victoria, rom. myt., segergudinnan, se Nike.
Victoria, bot., se Näckrosväxter, sp. 303.
Victoria [viktå’ria], minsta delstaten i
Australiska statsförbundet, omfattar Australiens (se
karta vid d. o.) s. ö. del mellan Murray River i n. och
Bass Strait i s.; 227,620 km2; 2,351,664 inv. (1952).
Huvudstad Melbourne. — Stommen i V:s
terrängformer bildas av Australalpernas utlöpare
mot s. v., Great Dividing Range (Mount Buller
1,806 m ö. h.), som avtonar mot v. och slutl.
upphör i V:s v. del. Större delen av V. har ett milt
och behagligt klimat. I V:s n. ö. del ger
sydöst-passaden sommarregn. Årsnederbörden avtager
från 1,500—1,000 mm i s. och ö. till 300—250 mm
i n. v.; i höglandet i ö. utgör den 1,250—1,875
mm, där den vintertid normalt består av snö.
Kustslätterna äro huvudsakl. uppodlade, men på
bergens s. och ö. sidor finnas yppiga
Eucalyptus-skogar, som på n. sidan glesna och övergå i stäpp
med gräs och halofila buskar (scrub).
Bebyggelsen är särskilt koncentrerad till Melbourne och
området däromkring. Melbourne med förorter
hyste 1951 1,360,200 inv. d. v. s. 59,4% av V:s
befolkning. Andra viktigare städer äro Geelong
(47,900), Ballarat (42,600) och Bendigo (32,350).
— Åkerbruk med boskapsskötsel är huvudnäring.
Längs kusten i s. och i Gipps Land gynnar
klimatet odling av spannmål, vin och frukt, medan
stäppen i n. v. V. genom konstbevattning från den hela
året vattenförande Murray River har förvandlats
till kulturland med stark veteodling och
boskapsskötsel. Omkr. Vs av Australiens veteskörd
kommer på V. 1952 höllos i V. 169,246 hästar,
2,274,350 nötkreatur, 21,537,229 får och 213,670
svin. 1950—51 uppgick ullproduktionen till 96,617
ton el. Vs av hela Australiens. Av smör och ost har
V. större produktion än någon annan delstat i
Australien. Bergsbruket, som förr var särskilt
betydelsefullt, har gått tillbaka och utgöres nu mest
av kolbrytning. Under 1850-talet var V.
Australiens förnämsta guldland; sedan dess har
guldproduktionen gått starkt tillbaka och var 1951
1,873 kg. Viktigaste industrigren är
livsmedelsindustrien. Viktigaste exportvaror äro ull, vete,
havre, mjölk och grädde, ost, ägg, frukt, kött,
hudar, skinn och talg. Järnvägsnätet hade 1951
en längd av 7,550 km med en spårvidd av
1,591 mm.
V. upptäcktes av Cook 1770 och blev närmare
känt omkr. 1800. Straffångekolonier och
valfångststationer avlöstes av farmare på 1830-talet.
Tidigare en del av Nya Syd-Wales, blev V.
självständig koloni 1851; omedelbart därefter
upptäcktes de stora guldgruvorna, och en rusning började,
med svåra oroligheter 1854. 1901 inträdde V. i
Australiska statsförbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
