Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wiener Sängerknaben - Wiener Wald - Wieniawski, Henryk (Henri) - Wieninternationalen, Wienunionen - Wienkongressen - Vienne (två departement) - Vienne (stad) - Wieringermeer - Viersen - Vierumäki - Vierwaldstättersjön - Vierzehnheiligen - Wiesbaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Wiener Wald—Wiesbaden
264
römd gosskör från Wien med anor från slutet
av 1400-talet; har ofta konserterat i Sverige.
Wiener Wald [vi’nar va’lt], östalpernas
nordostligaste utlöpare, i Niederösterreich, vid Wien;
når i Schöpfl 893 m ö. h. Den skogbevuxna
trakten är Wienbornas förnämsta utflykts- och
semestertrakt.
Wieniawski [vjenja’skji], Henryk (Henri),
polsk violinist och tonsättare (1835—80). Han
studerade för Massart i Paris. Vid 15-års
ålder började W. sina konsertresor, som gjorde
honom internationellt berömd. Bland W:s
violinkompositioner märkas hans allbekanta ”Legend”,
polonäser, två konserter m. fl.
Wieninternationalen [vi’n-], W i e n u n i
o-n e n, se International, sp. 84.
Wienkongressen [vi’n-], internationell politisk
kongress i Wien nov. 1814—juni 1815, avsedd
att ordna gränser och ömsesidiga förhållanden
mellan de europeiska staterna efter freden i
Paris 30/5 1814, där Frankrike miste de
napoleonska erövringarna och inskränktes till sitt omfång
från 1792. Kongressen dominerades av de fyra
segrande stormakterna Ryssland, Preussen,
Österrike och England; av personligheter bland de i
W. deltagande diplomaterna märkas särsk.
Österrikes företrädare Metternich, Frankrikes
representant Talleyrand, greve Nesselrode, som
företrädde Ryssland, Lord Castlereagh och senare
hertigen av Wellington, som representerade
England, samt Preussens sändebud Hardenberg och
Wilhelm von Humboldt. Av de intresserade
ländernas furstar voro bl. a. kejsarna av Österrike
och Ryssland samt konungen av Preussen
närvarande. Kongressen fick en klart reaktionär
inriktning och strävade efter att återställa den
före 1789 rådande jämvikten mellan
stormakterna. Det tyska rikets upplösning, som
verkställts 1806, blev bestående, ehuru de större
tyska staterna gjorde avsevärda
territorial-vinster. Preussen erhöll sålunda stora
områden i Sachsen och vid Rhen men lämnade
Ost-friesland till Hannover. Österrike fick av sina
tidigare besittningar tillbaka Galizien, Salzburg,
Tyrolen, Illyrien och Dalmatien, behöll sina
italienska besittningar i Milano och Venezien och
slog dem samman till det lombardisk-venetianska
konungariket. Även i det övriga Italien
förvärvade Österrike genom dynastiska förbindelser
stort inflytande. Av det gamla polska riket, som
delvis återuppstått i det av Napoleon skapade
storhertigdömet Warszawa, återfick Preussen
Posen, medan Ryssland förvärvade det egentliga
Polen. Dessutom behöll Ryssland de erövrade
prov. Finland och Bessarabien. Holland och
Belgien, som hade tillhört Napoleons erövringar,
sammanslogos till ett konungarike Nederländerna,
som var avsett till buffertstat mot franska
erövringsplaner. England gjorde stora koloniala
vinster och förvärvade bl. a. Kaplandet, Geylon och
Malta. Schweiz återupprättades med sin tidigare
kantonförfattning. W:s utrikespolitiska
uppgörelser förenklade väsentligt Europas politiska karta,
rester av feodal splittring försvunno, och en stor-
maktsgruppering skapades i Europa, som i flera
huvuddrag bevarats till modern tid.
Vienne [vjä’n]. 1) Dep. i v. Frankrike,
omfattande delar av landskapen Poitou, Touraine
och Berry; 7,044 km2, 314,000 inv.; huvudstad:
Poitiers.
2) Dep. i mell. Frankrike, se Haute-Vienne.
Vienne [vjä’n], stad i dep. Isère,
Frankrike, vackert belägen vid Rhönes ö. strand, 25
km s. om Lyon; 23,519 inv. (1946). V. (Vienna)
var under romartiden en av de viktigaste
städerna i Frankrike, medtävlare till Lyon och
ärkebiskopssäte till 1790. Från den romerska staden
finnas flera rester bevarade; de förnämsta äro
Augustus’ och Livias tempel, som ombyggts till
kyrka men återställts, samt en av korintiska
arkader omgiven pyramid, möjl. tillhörig en forntida
cirkus. I den från fornkristen tid
härstammande kyrkan Saint-Pierre är nu ett arkeol. museum
inrett. Andra kyrkor från den äldre medeltiden
äro Saint-Meurier och Saint-André-le-Bas, båda
förstörda 1944.
Wieringermeer [vi’riijarmèr], se Zuiderzee.
Viersen [fi’rzan], stad i Nordrhein-Westfalen
i Tyskland, 10 km s. v. om Krefeld-Uerdingen;
c:a 38,000 inv. V. har bomulls-, siden- och
sam-metsväverier, maskin-, möbel- och
livsmedelsindustri.
Vi’erumäki [-ro-], naturskön ort i S:t Michels
län, Finland, 12 km s. s. v. om Heinola. I V.
invigdes 1937 Finlands idrottsinstitut.
Vierwaldstättersjön [firva’lt/tätar-], sjö i
mell. Schweiz; 437 m ö. h., 114 km2, 38 km lång,
medeldjup 104 m, maximidjup (i mell. delen,
Gersauer Becken) 214 m. Sjön, som genomflytes
av Reuss, är av tektoniskt-glacialt ursprung och
har mycket oregelbunden form. S. ö. delen
kallas U r i s j ö n, och utmed dess ö. strand går
den berömda Axenstrasse (se bild vid d. o.). V.
är en av Schweiz’ vackraste sjöar och har livlig
turisttrafik med centrum i Luzern. Vid sjön
resa sig bl. a. de ryktbara utsiktsbergen Pilatus
och Rigi.
Vierzehnheiligen [firtsènhäi’ligan],
vallfartsort i n. Bayern, 27 km n. n. ö. om Bamberg.
Berömd vallfartskyrka, urspr. gr. 1447,
nyupp-förd 1745—72; arkitekt var J. B. Neumann.
Wiesbaden [vi’s-], huvudstad i Hessen i
Tyskland, vackert belägen på Taunus’ lummiga
sluttning mot Rhen, snett emot Mainz; c:a 230,000
inv. W. har flera sanatorier och är en av
Tysklands största bad- och kurorter, med 27 varma
koksaltkällor (47—65°?), kända redan av romarna
(Aquae Mattiacorurn), från vilkas tid den s. k.
Heidemauer härstammar. F. ö. har W. blott få
äldre byggnader. Framför det 1837—41 uppförda
storhertigliga slottet står en staty av Vilhelm av
Oranien; slottet, som skadades under 2:a
världskriget, är återuppbyggt och är säte för hessiska
lantdagen. W. gör ett övervägande intryck av
1800-talets klassicism; bekant är den stora
kur-salshallen från 1820- och 1830-talen. Badortens
ståtliga huvudbyggnad (Kurhaus) uppfördes 1904
—06 (av F. v. Thiersch) med kolonnad och ku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
