Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wijkander, 1. Berndt - Wijkander, 2. Evert - Wijnbladh, släkt - Vik (fiskläge i Skåne) - Vik (gods i Uppsala län) - Vika, veka, viku-, veko-, veckosjö - Vika (kommun i Kopparbergs län) - Wikander, David - Wikander, Stig - Vikarbyn - Vikare - Vikarie - Vikbolandet - Vikbolands kontrakt - Viken (Malmöhus län) - Viken (sjö i Västergötland) - Viken (Oslofjorden) - Viker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
279
Wijnbladh—Viker
280
Vik (Viks hus).
kastningen utgår till stipendier för studerande vid
vissa tekniska lärov. m. m.
2) Karl Evert Theodor W., den föreg:s son,
industriman (f. 1891 16/a), bergsingenjör 1912,
överingenjör vid Fagersta bruk 1924, vid ab.
Bofors 1935, verkst. dir. sedan 1936 vid samma
bolag, vilket under W:s ledning visat stark
expansion; fullmäktig i Jernkontoret 1938 och
fullmäktiges ordf, sedan 1952, ordf, i Järnbruksförb.
sedan 1945, i Metallografiska inst:s styrelse
sedan 1949.
Wijnbladh [vin-], svensk släkt, adlad 1649.
Thorsten Otto Rudolf W., ämbetsman (f.
1884 16/i), jur. kand. 1907, amanuens i Civildep.
1910, kansliråd i Sjöförsvarsdep. 1917 och i
För-svarsdep. 1920, statssekr. i Kommunikationsdep.
1928, generalkrigskommissarie och chef för
Arméförvaltningens civila dep. 1934—43, generaldir.
och chef för Civilförvaltningen 1944—49.
Vik, fiskläge i Rörums sn i Skåne.
Vik, gods i Balingsta sn, Uppsala län, vid
Lår-staviken av Mälaren; areal c:a 350 har, därav
165 åker. Slottet (Viks h u s) är en av Sveriges
bäst bevarade [-medeltidsbor-gar-]
{+medeltidsbor-
gar+} och den
enda ännu
kvarstående, som
varit på samma
gång
försvars-torn och
bostadshus. Det
är en
rektangulär tornbyggnad av sten och
tegel (12 X 24
m, höjd från
sjösidan 47 m,
från gårdssidan
43,5 m) med 2
källarvåningar
och däröver 4
våningar med 4
hörntorn. Den
byggdes trol. på
1400-talet och
har flera
gånger förändrats
och
restaurerats. V :s ägare
äro kända
sedan 1200-talet;
det har ända till
1912 alltid gått
i arv. Bland
ägare efter 1600-talets mitt märkas ätterna Horn,
Liewen och slutl. v. Essen. Sedan 1923 äges
slottet av Uppsala läns landsting, som använder
det jämte närbelägna äldre och nyuppförda
byggnader som lokaler för länets folkhögsk. — Litt.:
B. Thordeman, ”Wiks hus” (1928).
Vika, veka, även v i k u-, veko- och
vecko s j ö (fsv. viku sio), i Norden fordom namn
på en viss våglängd till sjöss, sjömil.
Vika, kommun i Kopparbergs län, Falu n.
tings
lag, på ö. sidan av sjön Runn; 212,80 km2, 3,172
inv. (1955). Jordbruksbygd vid Runn och i
dalarna ; f. ö. storkuperad skogsbygd. 2,226 har åker.
Delvis i V. ligger industrisamhället Korsnäs (se
d. o.). V:s huvudort är kyrkbyn Runnvika.
Kyrkan, byggd i slutet av 1400-talet, är en av
Dalar-nes märkligaste; rika kalkmålningar från
1500-talet. V. är uppdelat på Vika förs. (1,433 inv.)
och Hosjö förs. (1,739 inv.), vilka bilda ett
pastorat i Västerås stift, Falu kontrakt.
Wika’nder, David, tonsättare (f. 1884 21/t),
1920—52 verksam som organist vid Storkyrkan i
Stockholm. W. har tonsatt en rad profana och
kyrkliga körverk, solosånger, orgelstycken, en
stråkkvartett, ”Introduktion och fuga” för
stråkorkester m. m.
Wika’nder, Oscar Stig, språkforskare (f. 1908
27/a), fil. dr i Uppsala 1938, doc. i iranska språk
i Lund 1941, prof. i sanskrit med jämförande
in-do-europeisk språkforskning i Uppsala 1953. W.
har främst behandlat indo-iransk språk- och
religionshistoria.
Vikarbyn, by och turistort i Rättviks kommun.
Vikare, zool., se Säldjur, sp. 675.
Vikärie, person, som sköter en annans tjänst,
ställföreträdare. — Verb.: Vikariera. —■
Vika r i ä t, anställning som vikarie.
Vikbolandet, halvö på kusten av Östergötland
(se d. o. med karta), mellan Bråviken och
Slätbaken. Kantas av skärgård och består i det inre
av en av bergkullar uppdelad bördig lerslätt. V.
är huvudsakl. delat på östkinds och Björkekinds
härader.
Vikbolands kontrakt, i Linköpings stift,
omfattar 6 pastorat: ö. Stenby och Konungsund; ö.
Husby; Häradshammar; Jonsberg; ö. Ny och
Rönö; Kuddby, Ä och Tåby.
Viken. 1) Sn i Malmöhus län, Luggude hd, på
slättbygden utmed nordligaste delen av Öresund;
9,26 km2, 1,145 inv. 766 har åker. Skog saknas.
Ingår i Väsby och V :s pastorat i Lunds stift,
Luggude n. kontr. Tillhör storkommunen Väsby.
2) Municipalsamhälle (sedan 1921) i s. delen
av V.i), vid kusten 5 km s. om Höganäs stad;
0,77 km2, 775 inv. (1955). V. har väl bevarat det
större fiskelägets småstadskaraktär men är
numera i första hand badort och pensionärssamhälle.
Tidigare var V. ensamt säte för den viktiga
Öresunds n. lotsstation. V. är tullplats och hamn.
Kyrkan, som ersatte ett förfallet kapell med
föregångare redan under medeltiden, är byggd 1823
—26.
Viken, sjö i n. ö. Västergötland, mellan
Tivedens s. utlöpare och Vikaskogen; 47 km2, 91 m
ö. h., 30 m djup. V. passeras av Göta kanal, som
i V. når sin högsta nivå, och mottar Undens och
örlens avlopp.
Viken, fordom namn på landet kring Folden
(Oslofjorden), från Göta älv i ö. till Grenmar i
v. Omfattade Ranrike (nuv. Bohuslän),
Vingul-mark (nuv. Östfold fylke och kusten av Akershus
fylke), Vestfold och Grenland el. Grenafylke.
Viker, sn i Örebro län, Nora och Hjulsjö hd,
på Kilsbergens skogiga nordvästsluttning; 148,57
km2, 1,037 inv. (1955). 777 har åker. I V. ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
