- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 22. Vaner - ÖÄ /
323-324

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson, Woodrow - Wilsonkammare - Wilt, D. ver - Wilton (stad) - Wilton, Åke - Wiltonmattor - Wiltshire - Viltundersökningen - Wiman, Anders - Wiman, Carl - Wimbledon - Viminalen - Vimma, vimba - Wimmer, Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

323

Wilsonkammare—Wimmer

324

gensvar över hela jorden, åberopades av Tyskland
vid dess kapitulation i nov. s. å. och utgjorde efter
godkännande av de allierade grundval för det
kommande fredsslutet. Då W. tog det märkliga
steget att personligen träda i spetsen för den
amerikanska delegationen vid fredskonferensen i
Paris 1919, hälsades han med jubel som ledande
statsman. W. genomdrev, att statuter för N. F.
infördes i fredsfördragen samt att Tysklands
förutvarande kolonier
blevo folkförbundsman-dat, men vid många av
de realpolitiska
avgörandena inom
stor-maktskonklaven förmådde han icke hävda
sina principer. Snart
visade sig också de
olyckliga följderna av
att han under sin
vistelse i Europa hade
försmått att hålla
kontakt med
opinionen i U.S.A., där
republikanerna vid 1918

års ”midterm-elections” hade vunnit majoritet
i kongressen. Bland amerikanerna uppstod kort
efter fredskonferensen en tilltagande stämning
mot regeringarnas uppgörelser i Paris, och
senaten vägrade att ratificera det av W.
undertecknade fördraget, enär man ryggade tillbaka
för en befarad inskränkning av U.S.A :s
handlingsfrihet genom anslutning till N. F. och
bindande åtaganden i Europa. W. själv bröts ned
av sjukdom under en kampanj för sin
fredspolitik hösten 1919 och spelade under sin
sista tid som president icke någon ledande roll.
Han erhöll 1920 Nobels fredspris. Vid valet i
nov. s. å. ledo demokratiska partiet och W:s
politik nederlag, och republikanen Harding valdes
till president. Sedan W. i mars 1921 frånträtt
ämbetet, levde han tillbakadraget, en bruten man.

W. bidrog till den renässans för
presidentmakten, som Theodore Roosevelt hade inlett och som
efter ett avbrott under 1920-talet skulle komma
att fortsättas av Franklin D. Roosevelt och Harry
S. Truman. Han var en idealist med moralisk
patos och stor vältalighet, men hans ihärdiga
vidhållande av egna principer hade ett drag av
självgodhet el. intolerans och röjde särsk. i fråga om
internationella problem brist på djupare insikt om
politiken som ”det möjligas konst”. — Litt.: R.
S. Baker, ”W. W. and world settlement” (3 bd,
1923), ”W. W., life and letters” (8 bd, 1928—
39); E. M. House, ”Intimate papers” (4 bd,
1926—28); Th. A. Bailey, ”W. W. and the
great betrayal” (1945).

Wilsonkammare [æi’lsn-], apparat, uppfunnen
av Ch. Th. R. Wilson (se d. o.); med denna
kunna joniserande partiklars banor genom en gas
syn-liggöras.

Wilt, D. v e r, se Ver Wilt.

Wilton [æi’ltan], stad i Wiltshire, s. v.
England, närmast v. om Salisbury; 2,800 inv. W. är
känt för sin tillv. av mattor.

Wilton, Åke Evald, läkare (f. 1895 lx/2), med.
lic. i Lund 1923, med. dr och doc. i patologisk
anatomi 1933, prosektor vid Serafimerlasarettets
patologiska avd. 1940, vid Karolinska sjukhusets
patologiska avd. 1942, prof. i patologisk anatomi
vid Karolinska inst. 1946. W. har utg.
vetenskapliga arbeten, huvudsakl. inom skelett- och
blodpatologi, vitaminforskning och militärmedicin.

Wiltonmattor [a>i’ltan-], industriellt
tillverkade, plyschartade mattor av Axminstertyp. W. ha
sitt namn efter tillverkningen i staden Wilton,
men förfärdigas även i Tjeckoslovakien, Tyskland
och Italien.

Wiltshire [o)i’lt/ia], Wilts, grevskap i s. v.
England, innanför Bristolkanalen; 3,484 km2;
387,000 inv. I mell. W. når Milk Hill 294 m ö. h.,
men såväl n. som s. därom finnas fruktbara
dallandskap med jordbruk och boskapsskötsel.
Industri och bergsbruk äro av underordnad vikt.
Huvudstad är Salisbury, största stad Swindon.

Viltundersökningen, Svenska jägareförbundets
v., började 1940 och avser undersökning av
Sveriges vilda djur. V. arbetar på en biologisk avd.
(vid Skogshögskolan) och en veterinärmedicinsk
(vid Statens veterinärmedicinska anstalt).

Wiman, Anders, matematiker (f. 1865 W2),
doc. i Lund 1892, prof. i Uppsala 1906—30. W.
har varit en framgångsrik forskare på flera
områden inom den rena matematiken och har i en
mängd avh. behandlat geometri, vidare teorien för
ändliga grupper med tillämpning på algebraiska
ekvationer. För s. k. hela funktioner har han
funnit den viktiga satsen, att absoluta värdet för en
sådan funktion, vars ordning är mindre än V2,
antar allt större minimivärden på en passande
följd koncentriska cirklar.

Wiman, Carl Johan Josef Ernst, paleontolog
och geolog (1867—1944), fil. dr 1895, doc. 1896,
erhöll 1911 personlig professur i paleontologi,
1922—23 prof. i paleontologi och historisk
geologi, allt vid Uppsala univ. W:s paleontologiska
undersökningar avhandla särsk. graptoliter. Efter
att som paleontolog i G. De Geers arktiska exp.
1908 ha upptäckt rikt fossilförande lager med
lägre vertebrater på Spetsbergen riktade W. sitt
huvudintresse mot studiet av sådana. På detta
område grundläde han en hel svensk
forskarskola.

Wimbledon [æi’mbldon], s. v. förstad till
London, inom grevskapet Surrey; 58,000 inv.
Bostads-förort. W. är bekant för sina kricketbanor och
stora tennisanläggningar: 2 centralanläggningar
samt därtill anslutna c:a ett 20-tal utomhusbanor
(gräs).

Viminälen, se Rom, sp. 165 och kartor.

Vimma, v i m b a, zool., se Braxensläktet.

Wimmer, Ludvig Frands Adalbert, dansk
språkforskare (1839—1920), prof. i nordisk
språkvetenskap vid Köpenhamns univ. 1886—1910. W.
vann sitt största anseende som runforskare. Den i
tidigare uppsatser och sedan sammanfattande i
”Runeskriftens oprindelse og udvikling i Norden”
(1874; i ty. övers, och utvidgad 1887) framlagda
tolkningen av de äldre nordiska runinskrifterna
och hans uppfattning om de germanska runornas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgb/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free