Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wingård, Carl Fredrik fa - Vinje, Aasmund - Vinjett - Vinjettering - Vinjäst - Vinkel - Vinkelacceleration - Vinkelavstånd - Vinkelhake - Vinkelhastighet - Vinkellinjal - Vinkelmätningsinstrument - Vinkelns tredelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Vinje—Vinkelns tredelning
350
1818 års riksdag samt
fick stort inflytande
vid riksdagarna 1828
—30 och 1834—35
dels som vice talman
i sitt stånd, dels som
led. av
konstitutionsutskottet. Såsom
ärkebiskop var han talman
i prästeståndet vid
riksdagarna 1840—41,
1844—45, 1847—48
och 1850—51. W.
behärskade sina
ämbetsbröder inom
riksda
gen och utgjorde jämte Hartmansdorff själen
inom det ultrakonservativa partiet. 1837 blev han
led. av Sv. akad. — Litt.: D. Fehrman, ”C. F. af
W. såsom biskop öfver Göteborgs stift” (2 bd,
1908—12).
Vinje, A a s m u n d Olafsen, norsk skald och
tidningsman (1818—70). Han var under fem
år skollärare i sin hembygd, Vinje i Telemark
fylke, studerade därefter vid Askers seminarium
vid Oslo och anställdes 1844 vid borgarskolan
i Mandal. Här började V. göra sig bemärkt som
skriftställare och politiker. 1848 kom han till
Oslo och blev student 1850. Han började 1858
utge veckotidningen Dölen, på folkmål el.
landsmål, utfyllt med en mängd ord av V:s egen
tillverkning. I Dölen publicerade han bl. a.
dikterna ”Storegut” (utg. 1866) och ”Staale” samt
reseskildringar från Norge. 1865 anställdes han
i justitiedep. men avskedades 1868 på grund av
oförsiktiga yttranden i Dölen. 1863 utkom hans
”Diktsamling”, delvis präglad av djup
nationalkänsla i förening med en oemotståndlig humor.
Hans sista bok var ”Biandkorn” (1867). — V.
var en i norsk litteratur enastående författare,
som genom sin kvickhet och norskhet, sina
paradoxer och sin bitande satir föreföll samtiden
som en sällsam litterär lösdrivare. Han var en
sällsynt lyrikerbegåvning, som i ypperliga visor
på folkmålet tolkade sina stämningar, V :s
”Skrifter i samling” utkommo i 5 bd 1916—21. — Biogr.
av bl. a. V. Vislie (1890; ny, omarb. uppl.
1929) och A. Bergsgård (1940).
Vinje’tt (fr. vignette, eg. liten vinranka),
boktr., ornamental utsmyckning i början (överst
på sidan) el. i slutet av en bok, framför el. efter
ett kapitel o. s. v. V. hade urspr. form av
vin ranko r.
Vinjettèring, hos fotografiska objektiv
förekommande ljusavfall runt bildens kanter,
beroende på att snett infallande ljusstrålar
avskärmas av objektivfattningen. Man kan minska v.
genom att använda liten bländare vid
fotograferingen.
Vinjäst, bot., se Jästsvampar och Vin.
Vinkel. 1) I geometrien benämning på
lutningen mellan två räta linjer, v:s ben, som
utgå från en och samma punkt, v:s spets. V.
tänkes uppstå därigenom, att de båda linjerna
först sammanfalla, varefter den ena av dem
vrider sig omkring punkten. Vrider den sig
här
vid ett helt varv, konstitueras därigenom enheten
för v:s uppmätning. V., som äro större än ett
halvt varv, kallas k o n v e x a, de, som äro
mindre, konkava. En konkav v. är trubbig,
rät el. spetsig, allteftersom den är större,
lika med el. mindre än ett fjärdedels varv. I
praktiken mätas v. efter en enhet, motsv. en
nittiondedel av en rät v.; denna enhet benämnes
grad och är i sin tur delad i sextiondedelar,
minuter, och varj e minut i sextio
sekunder. För uppmätning av v. begagnas
gradskiva, bestående av en halvcirkelformig skiva,
på vars periferi grader, ev. halvgrader äro
instreckade. Vid sidan av detta
sexagesimal-system har man nu även en indelning av den
räta v. i 100 lika delar, nygrader, varje grad
i 100 nyminuter och varje sådan i 100
nysekunder (centesimaldelning). En
v:s storlek kan också anges genom att man
uttrycker motsv. båges längd medelst radien som
TT
enhet (b å g m å 11): 90° motsvarar då -. Se
2
även Komplement 1), Supplementvinklar och
Vertikalvinklar.
2) Ett måttverktyg (se d. o., sp. 514).
Vinkelacceleration, mek., se Rotation 2).
Vinkelavstånd mellan två punkter är vinkeln
mellan de räta linjer, som från åskådarens öga
gå till de ifrågavarande punkterna.
Vinkelhake. 1) Se Boktryckarkonst, sp. 407
och bild 11 å pl. — 2) Linjal, vars sidor bilda
en triangel med en rät vinkel; de båda övriga
kunna vara antingen 45° el. 30° och 6o°. V.
tillverkas vanl. av trä el. celluloid.
Vinkelhastighet, mek., se Rotation 2).
Vinkellinjal, linjal, vars ena ända är försedd
med ett tvärstycke, som vid v:s förflyttning
parallellt med sig själv tjänar till styrning mot
ritbrädets kant och som kan inställas så, att v.
bildar rät el. annan önskad vinkel med kanten.
Vinkelmätningsinstrument, instrument för
geometriska mätningar. För större noggrannhet
begagnas teo dol i t (se d. 0.). Eljest nyttjas
vinkeltrumma, bestående av en lodrätt
stående tvådelad cylinder, vars undre halva är
graderad och vars övre är försedd med
diopter-sikten; den övre cylinderns vridningsvinkel
avläses på den undres skala medelst en nonie. För
utsättande av räta vinklar brukas v i n k e 1 s p
e-g e 1, två i 45° mot varandra stående speglar, el.
v i n k e 1 p r i s m a, ett vertikalt monterat
glasprisma, vars bas är en likbent rätvinklig triangel
och vars största sidoyta är speglande. Se även
Goniometer och Sextant.
Vinkelns tredelning (lat. trise’ctio a’nguli),
problemet att med endast passare och linjal
(nyttjade ett ändligt antal gånger) dela en given
vinkel i 3 lika delar, är (för en godtyckligt vald
vinkel) ett av de klassiska olösbara
problemen. Det är givetvis möjligt att lösa del
tillnärmelsevis med dessa hjälpmedel, och det kan
lösas exakt med andra instrument. Analoga
olösbara problem äro kubens fördubbling och cirkelns
kvadratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
