Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Virserum - Virta bro - Virtanen, Artturi - Wirth, Joseph - Virtsjärv, Võrtsjärv - Virtuell bild - Virtuos - Virulens - Virungabergen - Virus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
373
Virta bro—Virus
374
är nybyggd 1880. Ingår i V:s och Järeda pastorat
i Linköpings stift, Aspelands kontrakt. Utgör tills.
m. Järeda storkommunen V i r s e r u m; 246,73
km2, 5,198 inv. (1955).
2) Municipalsamhälle (sedan 1917) i V.i), vid
Växjö—Äseda—Hultsfreds järnväg; 8,27 km2,
2,311 inv. (1955). V. är en betydande industriort.
1950 funnos i V. 30 arbetsställen med 529 arb. De
flesta företagen äro träförädlingsindustrier, bland
vilka märkas ett 20-tal möbelfabriker. Största
företaget är Oskar Edv. Ekelunds snickerifabriks
ab. (62 arb.). Sedan 1949 finnes i V. kommunal
realskola.
Virta bro, i Idensalmi, Finland, leder över
Koljo ström. J. A. Sandels vann här 27 okt. 1808 en
seger över ryssarna i en strid, som besjungits av
Runeberg i ”Sandels”.
Vi’rtanen, A r 11 u r i Ilmari, finländsk
biokemist (f. 1895), fil. lic. 1919, föreståndare för
Va-lios laboratorium 1921, för Biokemiska
forsknings-inst. 1930, doc. i biokemi vid Helsingfors univ.
1924, prof. i samma
ämne vid Tekniska
högsk. där 1931 och
vid Helsingfors univ.
1939—48, led. av och
preses i Finlands akad.
sistn. år. V. har utg.
ett stort antal
skrifter i teoretisk och
till-lämpad biokemi, om
jordaciditet,
fosforyle-ring vid
jäsningsprocesser, mjölksyrejäs-ning och katalaser,
utvecklat nya metoder
för förbättring av
kva
liteten hos smör och ost, befrämjat kännedomen
om kvävebindningen genom balj växter och är
framför allt känd för sitt utarbetande av en
effektiv metod för konservering av färskt foder,
den s. k. AlV-metoden. V. erhöll 1945 års
Nobelpris i kemi.
Wirth, J o s e p h Karl, tysk politiker,
rikskansler (f. 1879), fil. dr i nationalekonomi 1905, lektor
i Freiburg i.Br. 1908, medl. av Badens lantdag
1913, invald i riksdagen 1914, blev 1918
finansminister i Badens provisoriska regering och 1919
i den nybildade regeringen, ingick 27/4 1920 som
riksfinansminister i H. Müllers 1 :a regering samt,
21/b s. å., i samma funktion i regeringen K.
Fehrenbach. W. blev 10/s 1921 rikskansler,
rekonstruerade sitt kabinett 26/io 1921, avgick 22/n 1922.
Han fungerade 26/io 1921—31/i 1922 och 24/ø (efter
Rathenaus mord)—22/n 1922 även som
utrikesminister. I H. Müllers 2:a regering var W. från
10/4 1929 minister för de ockuperade områdena
och fungerade sedermera 3% 1930—9/io 1931 som
inrikesminister i H. Brünings 1 :a regering.
Politiskt tillhörde W. Zentrums v. flygel och gjorde
stora insatser på det sociala området. Under den
nazistiska regimen var W. bosatt i utlandet. Han
återvände efter Tysklands sammanbrott, är
bosatt i Västtyskland men har företagit flera
underhandlingar med ledande östtyska politiker i syfte
att få till stånd en återförening av de två
riks-delarna på grundval av en för kommunisterna
godtagbar kompromiss.
Virtsjärv, Vörtsjärv, sjö i Estland (se
d. o., sp. 883).
Virtue’ll bild, se Lins, sp. 791, och Spegel, sp.
783-.
Virtuos, person, som uppnått tekniskt
mästerskap inom en konstart. — Virtuositet,
tekniskt mästerskap.
Virule’ns, med., livskraft, spec. i fråga om
mikroorganismer; sjukdomsframkallande förmåga hos
dessa. — Adj.: v i r u 1 e’n t.
Virungabergen, se Kirungabergen.
Virus (lat., slem, saft, gift), förr beteckning
för smittämnen i allm., numera för en grupp små
och enkelt byggda mikroorganismer, vilka kunna
passera bakterietäta filtra, förorsaka
sjukdomar hos människor, djur och växter och som
föröka sig blott inom levande celler. Den förste,
som använde beteckningen v. för ett smittämne
i nuv. betydelse, var Pasteur, som redan 1881
menade, att den mikroorganism, som orsakade
rabies, var för liten att ses i mikroskop. V. som
orsak till mosaiksjukan hos tobaksplantor
konstaterades 1892 och till mul- och klövsjuka hos
boskap 1898. Man känner numera c:a 200 olika
v.-infektioner (v i r o s e r), av vilka c:a Vs
drabbar människan och djur och 2/s växtriket.
Man kan med dels optiska, dels icke-optiska metoder
visa, att v.-partiklarna bestå av korpuskulära element
i molekylär el. kollodial dispersion. Storleken av
de olika v.-partiklarna varierar i hög grad efter arten,
från c:a 400 m/z (papegojsjuke-, lymfogranulom-v.) och
ned till c:a 10—30 m/z (barnförlamnings-, mul- och
klöv-sjuke-v), de största alltså i storlek jämförbara med de
minsta bakterierna, de minsta med de största
äggvite-molekylerna (hemocyaninmolekylen c:a 20 m/4).
V.-partiklarnas storlek kan bestämmas med olika metoder,
ss. ultrafiltrering och ultracentrifugering och genom
direkta mätningar i vanligt ljusmikroskop el.
ultraviolettmikroskop för de största v.-arterna och genom
elektronmikroskop för de mindre arterna. Även
formen varierar för de olika v.-arterna; man känner
kul-formiga och ovala, liksom kubiska, stavformiga och
trådliknande v. — Den amerikanske virologen W. M.
Stanley kunde 1934 från infekterade plantor i
kemiskt ren form extrahera det v., som var orsaken
till tobaksmosaiksjukan, och visa, att det bestod av ett
kristalliserbart nukleoprotein, sammansatt av c:a 25
olika aminosyror. Nukleinsyran var ribosnukleinsyra.
Influensa- och (t. h.) tobaksmosaikvirus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
