Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby - Visby medelkontrakt - Visby norra kontrakt - Visby stift - Visby södra kontrakt - Visböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
383
Visby medelkontrakt—Visböcker
384
Andra medeltidshus äro Liljehornska huset och
”Visby börs”, det sistn. efter brand 1936
inrett till vandrarhem 1945—46. Vid
Strandgatan ligger även Gotlands fornsal (se d. o.),
ett av Sveriges förnämsta provinsmuseer, delvis
inrymt i medeltidslokaler. Medeltida
byggnadsdelar ingå även i Stadshotellets huvudbyggnad
(ombyggt och utvidgat 1928—30). Burmeisterska
huset (med sommarrestaurang i trädgården) är
ett knuttimrat hus, uppfört vid mitten av
1600-talet av en från Lübeck inflyttad köpman. Huset
är i stadens ägo och inrymmer en turistbyrå,
tillh. Gotlands turistfören. Den välkända
murgröna, som täckte dess sydgavel, för frös den
hårda vintern 1941 liksom ett flertal valnöts- och
mullbärsträd i staden. Vid grävningar på Stora
torget 1925 fann man grundmurarna till ett
medeltida rådhus, uppfört 1317. En av det
medeltida V:s praktfullaste byggnader var det nu
försvunna s. k. Kalvskinnshuset, vars grundmurar
delvis påträffades vid grävningar 1926 mellan
Birgers gränd och Strandgatan nära
Strandporten. Utanför Kalvskinnshuset låg trol. V :s äldsta
torg.
Länsresidenset och rådhuset äro från 1700-talet,
läroverksbyggnaden, ritad av F. W. Scholander,
byggdes 1859 (förhöjd 1933). Bland senare
offentliga byggnader må nämnas riksbankshuset
(1935) och Tele-huset (1953). Utanför murarna
märkes Gotlands läns mejeriförenings
nybyggnad (1952). Staden har vackra parker och
planteringar, i n. Strandpromenaden utmed sjömuren
samt Botaniska trädgården, anlagd 1856 av det
1814 stiftade välgörenhetssällskapet D.B.V. (De
badande vännerna). Utanför murarna i s.
sträcker sig Palissaderna, en parkanläggning på
platsen för de forna utanverken till Visborgs slott.
De viktigaste infartsvägarna till staden från
landsidan leda genom resp. Norder-, öster- och
Söderport. Från Söderväg leder den nyanlagda
Gutevägen utanför murarna ned till hamnen. Den
nuv. inre hamnen är en kvarleva av den hamn,
som tillhörde Visborgs slott. Den yttre hamnen
började anläggas 1842 och är ännu under
utbyggnad. Den medeltida hamnen (”Hansahamnen”)
bildades av den vik, som då trängde in förbi
Kruttornet och sträckte sig över ett område, som,
ännu beläget något under havsytans nivå, numera
upptages av det s. k. Almedalsområdet. Detta har
under de senaste åren röjts och försetts med en
dammanläggning för att vidare omdanas till
park.
Omkr. 2 km söderut ligger Visborgsslätt med
Kungsladugården, tj änstebostad för
regementschefen vid Gotlands infanterireg., norrut på c:a
4 km avstånd Snäckgärdsbadens hotell och
restaurang med strandbad och en 1946 anlagd stor
simbassäng, ”Snäckan”, med tempererat, filtrerat
havsvatten. 1942 invigdes V. flygplats vid
Binge-by, c:a 1 km utanför murarna i n. ö. Staden
är öns förnämsta import- och exporthamn.
Person- och fraktgodstrafiken till och från
fastlandet ombesörj es huvudsakl. av ångfartygs ab.
Gotland, som har reguljär trafik på Nynäshamn,
Stockholm, Kalmar och (sommartid) Oskarshamn.
I V. hemmahörande tonnage var 1951 7 fartyg
om tillsammans 3,344 nettoton. Utförseln består
mest av jordbruksprodukter, fisk o. a. livsmedel
(särsk. till Stockholm), råsocker m. m.
1950 hade V. 46 arbetsställen med sammanlagt
814 arb. De största industriföretagen äro
Gotlands andelsslakterifören. (gr. 1916; slakteri,
charkuteri och konservfabrik) med dotterbolagen
ab. Lammpäls och en textilavd. (tillsammans
omkr. 200 anställda), Gotlands läns mejerifören.
u.p.a. (betydande produktion av bl. a. ost och
smör) samt Gotlands hampodlarefören. u.p.a., med
hampfabrik. V. är säte för militärbefälhavaren
på Gotland och chefen för Gotlands marindistrikt,
förläggningsort för Gotlands infanterireg. (I 18),
Gotlands artillerikår (A7), ett kompani ur Göta
pansarlivgarde (P 1 G) och ett batteri ur
Linköpings luftvärnsreg. (Lv 2 G) samt har
länslasarett, länsfängelse, länets sinnessjukhus S:t
Olof (färdigt 1937), tullkammare och
rundradiostation; lotsplats. I V. finnas vidare högre allm.
läroverk, kommunal flickskola, drottning
Desi-derias arbetsskola (gotländsk hemslöjd) och
Gotlands länsarkiv (forskningsarkiv); länets
centrala verkstadsskola med elevhem bygges i V. 1955.
I staden utges 3 tidn., Gotlands Allehanda,
Gotlänningen och Gotlands Folkblad (samtliga alla
helgfria dagar). V. utgör ett pastorat i
Gotlands n. kontrakt. — Litt.: A. Björkander, ”Till
V. stads äldsta historia” (1898); E. Eckhoff och
O. Janse, ”V. stadsmur” (2 bd, 1922—36); N.
Lithberg och S. T. Kjellberg i ”Gamla svenska
städer”, 8 (1924); H. Rosman, ”Sällskapet
D. B. W:s sparbank 1830—1930” (1930); E.
Lundberg, ”V., kyrkoruinerna och domkyrkan”
(2:a uppl. 1951), ”Staden” (i ”Boken om
Gotland”, I, 1945); R. Steffen, ”V. hamns historia”
(festskrift till 100-årsjubileet, 1942); O. Janse,
”V. stadsmur” (2:a uppl. 1949); J. Roosval,
”Den gotländske ciceronen” (2:a uppl. 1950); V.
Johansson, ”V.” (s. å.); G. Hasselberg, ”Studier
rörande V. stadslag och dess källor” (1953).
Visby medelkontrakt, se Medelkontraktet.
Visby norra kontrakt, se Norra kontraktet.
Visby stift omfattar Gotlands län och består
av tre kontrakt: Norra kontraktet;
Medelkontraktet; Södra kontraktet. Tills. 30 pastorat och 92
församlingar. — Hörde urspr. till Linköpings
stift, skildes därifrån 1570 och fick 1572 egen
stiftschef, som dock till 1772 bar titeln
superintendent. — Litt.: H. Levin i ”Kyrkohist. årsskr."
1902 och 1909—10.
Visby södra kontrakt, se Södra kontraktet.
Visböcker, namn på samlingsband, vari man
i Norden under 1500- och 1600-talen upptecknade
samtidsvisor och de dittills blott muntligt
fortplantade medeltida dansvisorna. På 1580-talet
upplade man i Danmark planmässiga
folkvise-samlingar, av vilka de viktigaste äro den s. k.
Karen Brahes folio samt tre A. S. Vedel
tillhörande v., huvudkällan för hans 1591 tryckta
”Visebog”. Småningom skrevos v. av adelsdamer
och fingo då gärna ett mondänt innehåll. I
Sverige ha ”1500- och 1600-talens visböcker”
utgivits 1884—1925 genom A. Noreen m. fl. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
