Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vorosjilov, Kliment Jefremovitj - Vorosjilovgrad (Lugansk) - Vorosjilovsk (Altjevsk) - Vorpommern - Worsaae, Jens Jacob Asmussen - Vorskla - Vorstehhundar - Vorstenlanden - Worthing - Vorwärts - Vos, 1. Cornelis de - Vos, 2. Paul de - Vosges - Voss (herred)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
461
V oros jilo vgrad—V oss
462
som militär ledare i bolsjevikrevolutionen och
därefter följande inbördesstrider. Han stödde i
början av 1920-talet Stalin i dennes kamp mot
Trot-skij. V. blev 1924 chef för Moskvas militärdistrikt
och 1925 efter M. V. Frunze folkkommissarie för
försvaret (krigsminister) samt medl. av
Politbyrån. Denna post innehade han till maj 1940, och
han var sålunda en av de ledande i den enorma
ryska upprustningen före 2:a världskriget. Då
marskalkstiteln återinfördes 1935, blev V.
Sovjetunionens förste marskalk. Han var 1937 med
om att underteckna dödsdomen över sin närmaste
kollega, marskalk Tuchatjevskij. V. var från jan.
1940 överbefälhavare för de ryska arméerna mot
Finland samt från början av kriget mot Tyskland
till hösten 1941 chef för den n. ryska
armégruppen. Efter sitt
misslyckande där ledde han
under resten av kriget
organisations- och
utbildningsarbete bakom
fronten. Han var 1941
—44 medl. av
för-svarsrådet samt deltog
i Teherankonferensen i
dec. 1943. 1944 sändes
V. till Fjärran östern
för att organisera
Sovjetunionens anfall
mot Japan. Han var
1940—46 v. ordf, i
folkkommissariernas
råd samt blev 1946 vicepresident i Sovjetunionens
ministerråd; därjämte var han 1945—47 ordf, i
den allierade kontrollkommissionen i Ungern.
Efter Stalins död 1953 valdes V. till Sovjetunionens
president.
Vorosjilovgrad [var3fylafgra’t], före 1935
L u g a n s k, ukrain. Luhanske, huvudstad och
industriellt centrum i Vorosjilovgradområdet i ö.
Ukraina, SSSR, vid Olchovajas och Lugankas
sammanflöde och Donetsjärnvägen; 213,007 inv.
(1939; 72,000 1926). V. är centrum i ett rikt
sten-kolsdistrikt. Stora lokomotivverkstäder, rör- och
metallkärlindustri, ylle-, strump- och skoindustri,
spritfabrik och bryggerier, stora kvarnar.
Pro-vinsialmuseum, teater.
Vorosjilovsk [varafy’lafsk], före 1933 A
11-j e v s k, stad i Vorosj ilovgradområdet i Ukraina,
vid järnvägen 42 km s. v. om Vorosjilovgrad:
54,800 inv. (1939). V. uppstod 1895 i samband
med anläggandet av en metallurgisk industri, där
K. J. Vorosjilov då arbetade.
Vorpommern [fä’rpåmarn], se Pommern.
Worsaae [vå’rså], Jens Jacob
Asmus-sen, dansk arkeolog (1821—85), inspektör för
fornminnesvården i Danmark 1847, prof:s titel
1854, inspektör för Rosenborgssaml. 1858, dir.
för Oldnordisk och Etnografisk museum 1866.
På den av Chr. Thomsen lagda grunden arbetade
W. vidare och lyckades föra den nordiska
arkeologien ett stort steg framåt. Medl. av
kommissionen för ”skaldyngernes” utforskande, synes
W. ha varit den förste, som insåg deras
karaktär av boplatslämningar, ”kökkenmöddingar”.
Denna upptäckt ledde
honom till urskiljandet
av en äldre och en
yngre period inom
stenåldern. En
liknande tudelning införde
W. även inom
bronsåldern. För järnåldern
framlade han flera
förslag till
periodindelning. W :s arbeten,
som utmärkas av stor
kritisk skärpa, äro
till största delen
publicerade i Annaler
och Aarböger for nordisk Oldkyndighed og
Historie.
Vorskla [vå’rskla], vänster biflod till Dnjepr,
på mellanryska höglandet, passerar Poltava och
utmynnar vid Perevolotjna; längd 421 km.
Vorstehhundar [få’r/tè-], zool., se Hundraser,
sp. 568 och bild 50 å pl.
Vorstenlanden [få’rstan-], holl. beteckning för
en del av mell. Java.
Worthing [æä’öiij], stad i grevskapet West
Sussex i s. ö. England, vid Kanalen; c:a 70,000
inv. Havsbad, stora handelsträdgårdar.
Vorwärts [få’r-], tyska socialdemokratiens
centralorgan, uppsatt 1890, efterträdare till
Ber-liner Volksblatt, gr. 1884. V. redigerades 1890
—1900 av W. Liebknecht och 1921—33 av F.
Stampfer. 1933 förbjöds tidningen av den
nationalsocialistiska regimen. Den återupplivades 1948
som centralorgan för Sozialdemokratische Partei
Deutschlands under namnet Neuer Vorwärts.
Vos [få’s]. 1) C o r n e 1 i s d e V., flamländsk
målare (1585—1651). Han stod under inflytande
huvudsakl. av Rubens och van Dyck och åtnjöt
högt anseende som porträttmålare. Museet i
Ant-werpen äger av honom bl. a. ”S:t Norbert
mottager de heliga altarkärlen av Antwerpens
borgare” (1630) samt porträttet av Abraham Grapheus,
S:t Lukasgillets vaktmästare (1620). På en
målning i Bryssel har V. porträtterat sig själv och
sin familj. Bland hans stora historietavlor
märkes ”Kristi nedtagande från korset”, triptyk i
Antwerpens katedral, med porträtt på flyglarna.
Porträttgrupperna ”Konstnärens döttrar” och ”Ett
äkta par på terrassen till sin villa” (1629) finnas
i Berlin, ”Familjen Hutten” i München.
2) Paul de V., den föreg:s bror, målare
(1590—1678), stod under inflytande av Rubens
och sin svåger Snyders och upptog den senares
motiv, djur- och jaktskildringar.
Vosges [vå$]. 1) Franska namnet på
Voge-serna.
2) Departement i Lothringen, Frankrike; 5,903
km2; 342,315 inv. (1951). V. sträcker sig från
Vogesernas kam ung. till Meuse och uppfylles i
s. v. av Monts Faucilles (504 m ö. h.). Mest
odlas havre, vete och potatis, vinodlingen är ringa,
fruktodlingen däremot omfattande. V. har
åtskillig bomulls- och träindustri samt många
badorter. Huvudstad är Épinal.
Voss [vå’s], herred i Hordaland fylke, v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
