Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmdö skeppslag - Värme - Värmebehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615 Värme—Värmebehandling 616
tavsberg och Boo. V. tillhör Värmdö fögderi
och S. Roslags domsaga (tingsställe: Haga).
Värme, fys., är en form av rörelseenergi
(värmeenergi). I äldre tider uppfattades
v. som ett särskilt viktslöst ämne, som kunde
tillföras el. fråntagas en kropp. V. räknades till de
s. k. imponderabilierna. Vår nuv. uppfattning av
v:s natur grundades av Rumford och Davy i
slutet av 1700-talet samt framför allt av Mayer,
Joule och Helmholtz kring 1800-talets mitt. Enl.
denna s. k. mekaniska värmeteori
befinna sig molekylerna el. atomerna i en kropp i
ständig rörelse, varvid rörelseenergien är
större hos en kropp av högre temp. än hos en kropp
av lägre temp. En kropps energiinnehåll (v ä
r-m e i n n e h å 1 1) är direkt proportionell mot den
absoluta temp. Vid den absoluta nollpunkten
skulle således enl. den äldre mekaniska
v.-teo-rien en kropps energiinnehåll, nollpunktsenergien,
vara = o. Den moderna kvantumteorièn, som
beaktat energiens ”kvantlade” karaktär, har
däremot fört till det resultatet, att en icke
oväsentlig nollpunktsenergi måste förefinnas. — Då v.
är en form av energi, kan det omvandlas till
andra energiformer, och omvänt kan varje
annat slag av energi omvandlas till v. Exempel
på omvandlingar av det senare slaget är
v.-utvecklingen vid friktion mellan kroppar,
omvandling av mekaniskt arbete i v., v.-utvecklingen i
av elektriska strömmar genomflutna kroppar,
omvandling av elektrisk energi i v., och
v.-utvecklingen vid absorption av strålning i
kroppar, omvandling av strålningsenergi till v. I
alla dessa fall råder ekvivalens mellan de
utvecklade v.-mängderna och de omvandlade
mängderna av de andra energiformerna. V.-mängder
ha vanl. brukat mätas i kalorier.
Omvandlings-talet mellan mekanisk energi (arbetet) och
v.-energi anges av den mekaniska
värme-ekvivalenten el. dess reciproka värde, den
kaloriska arbetsekvivalenten. Vid internationella
generalkonferensen för mått och vikt 1948 har
överenskommelse träffats att i st. f. kalorien
rekommendera användning av den absoluta joulen
som värmeenhet. Mellan calis0 och den absoluta
joulen råder sambandet 1 calis0 = 4,1855 absoluta
joule. Medan omvandling av mekaniskt arbete
i v. kan ske utan att några andra förändringar
inträda, är det däremot i allm. ej möjligt att
överföra v. till mekaniskt arbete utan att
samtidigt åstadkomma andra förändringar. För att
i praktiken omvandla v. till arbete användas s. k.
värmemotorer, vilka arbeta periodiskt,
d. v. s. i vilka ett system får genomlöpa en serie
på varandra följande kretsprocesser, som var och
en har en begränsad termisk
verkningsgrad, även om icke någon friktion mellan
maskindelarna förefunnes. I allm. medför den
alltid oundvikliga friktionen en ytterligare avsevärd
försämring av verkningsgraden. — Tillförsel av
v. till en kropp består enl. den mekaniska
v.-teorien i en tillförsel av energi, vilken åtgår till
att utföra ett yttre arbete och till att öka den
kinetiska och potentiella energien hos kroppens
molekyler och atomer. Makroskopiskt yttrar sig
den ökade rörelseenergien hos kroppens minsta
smådelar genom en höjning av kroppens temp.,
men dessutom inträder i allm. en förändring av
kroppens volym. Vanl. äger en ökning av
volymen rum, en v.-utvidgning kommer till stånd,
ehuru det motsatta stundom kan inträda, t. ex.
vid vanligt vatten, som har en temp. mellan o°
och + 4°. Den v.-mängd, som åtgår till att
uppvärma massenheten av ett ämne i°, kallas
kroppens egentliga el. specifika v.
Befinner sig en fast kropp av ett ämne vid sin
smältpunkt, så överföres kroppen, om v. tillföres
densamma, från fast till flytande tillstånd,
medan temp. förblir oförändrad. Den tillförda
v.-energien har därvid åtgått till att öka kroppens
potentiella energi. Denna energi övergår åter till
v.-energi, då substansen stelnar. Den v.-mängd,
som åtgår för att överföra massenheten av ett
ämne från fast till flytande form, kallas ämnets
smältvärme. Analogt åtgår för att överföra
massenheten av en flytande kropp i gasform en
viss v.-mängd, substansens
ångbildnings-värme, och för att omvandla massenheten av ett
polymorft kristalliserande ämne vid dess
omvand-lingspunkt från en kristallform till en annan en
v.-mängd, som kallas kroppens
omvandlings-värme, och för att omvandla massenheten av ett
fast ämne i en vätska utvecklas en v.-mängd,
som kallas substansens lösningsvärm e.
Smält-v., ångbildnings-v., omvandlings-v. och
lösnings-v. kallas med en sammanfattande
beteckning latent el. bundet v. — Med kemiska
reaktioner är i allm. en v.-toning förbunden
(överförande av kemisk energi i v.-energi och
omvänt).
Värmebehandling, inom den medicinska
terapien använt förfaringssätt för bekämpande av
sjukdom el. sjukdomssymtom, vilket går ut på
tillförsel av värme (termoterapi). Man
skiljer på allmän v. och lokal v. Till den
allmän-n a v. räknas sådana åtgärder, varigenom
kroppstemp. i sin helhet bringas att stiga, således
framför allt olika slag av feberbehandling, ss.
in-sprutning av feberframkallande medel vid många
olika sjukdomar. Den mera lokala v. el. v.
i inskränkt bemärkelse går ut på tillförsel av
värme utifrån. I sin enklaste form kan denna
behandling exemplifieras genom det
våtvärman-de omslaget (se d. o.), som dock förutsätter, att
den sjuke själv med kroppstemperaturen kan
uppvärma detsamma, vilket hos starkt nedkomna
patienter ej alltid är fallet. Värmen kan då
tillföras i form av varma grötar, flaskor med
varmt vatten, elektriska värmedynor el. dyl.,
inlagda i en handduk. Är den sjuke starkt
nedkommen el. påverkad av narkotika, kan han
emellertid underlåta att reagera mot för stark
värme och ådraga sig brännskador. Värme kan
också tillföras organismen el. del därav genom
inpackningar, bad och elektricitet. För
inpackningar lämpa sig gyttja och smält paraffin, som
kan gjutas i pappersomslag, t. ex. kring en
knäled. Varma bad av olika slag användas mycket.
Det värmeöverförande mediet kan här dels vara
vatten (i regel c:a 38°), dels luft (glödlampsbad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
