Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmland - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi - Kyrklig konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
621
Värmland
622
täckas till största delen av
högmossar. Uppträdandet av
flera växtarter, såväl nordliga
som sydliga, gynnas av
förekomsten av hyperit m. fl.
grönstenar och än mer av
urkalksten och dolomit; ex.
härpå äro Lactuca alpina, resp.
Sedum rupestre.
Djurvärlden i V:s n.,
skogrika delar består av för de
norrländska skogsområdena
typiska arter, ss.
skogsläm-mel, rödvingetrast,
lavskrika, gråspett, pärluggla,
dalripa och knipa. I de
sydligare delarna är faunan
mellansvensk med sådana arter
som törnskata, nötväcka, blåmes, skogsduva,
kattuggla, skäggdopping och i Vänern skrattmås
och havstrut. Älg- och rådj ursstammen är god,
de stora rovdjuren äro utrotade. Grävling, räv,
hermelin och hare äro allmänna. I Vänern finnas
fetsik, siklöja samt lax, en relikt havslax, som
leker i Klarälven. Som relikt förekommer även
hornsimpan i Vänern och i Fryken.
Befolkning och bebyggelse. Från slutet av
1500-talet till mitten av 1600-talet invandrade till V.
ett stort antal finnar, som bosatte sig i de
skog-klädda moränmarkerna ovanför de marina
sedimentens område i gränstrakterna till
Västmanland, Dalarne och Norge. Det finska språket
har nu så gott som helt försvunnit, men den
finska bebyggelsen på moränliderna lever kvar.
— Medelfolktätheten är i V. 18 inv. per km2.
Av invånarna bodde 1950 56% i V:s 71
tätorter (med minst 200 inv.). Frånräknas de
administrativa tätorterna, var befolkningstätheten
på landsbygden 9 inv. per km2. Glesast bebodda
äro socknarna N. och S. Finnskoga med 2,1,
resp. 2,5 jämte Ny skoga med 2,4 i n. V. och
Gåsborn med 2,7 inv. per km2 i ö. V. — Den
nuv. bebyggelsen ansluter sig väl till de större
terrängformerna. Som centrala bygdeområden
kunna räknas n. Väner slätten med 28% av V:s
befolkning, Frykenområdet och Klarälvsdalen.
Därtill komma v. V:s bygdegrupp med Arvika
samt ö. V:s bygdegrupper med Filipstad och
Karlskoga som centra. Jordbruksbebyggelsen var
före laga skiftet mestadels agglomererad men
upplöstes i samband med detta oftast i enstaka
gårdar i slättområdena. I dalgångarna uppträda
dock grupper av 3—10 gårdar och mer än 7
gårdar per km2. 1953 bodde i V:s 7 städer
(Karlstad, Karlskoga, Kristinehamn, Arvika, Säffle,
Hagfors och Filipstad) 40%, i 7 köpingar 10,5%
och i 8 municipalsamhällen 4,2% av
befolkningen.
Ekonomisk geografi. Jordbruk. Åkerjordens
avkastning framgår av tab. Jämföres åkerjordens
användning 1944 och 1952, befinnes, att höstvetearealen nedgått
med 38,%, medan vårvetearealen ökat med 100 Vo.
Rågarealen har minskat starkt (72 °/o). Oljeväxter (höst- och
vårraps, rybs samt oljelin) ha tillkommit som nya inslag
i växtföljden. Trädan har minskat med 22 °/o, medan
betesvallen har ökat.
Boskapsskötsel. Sedan 1944 har antalet hästar
Åkerjordens avkastning och skörden.
Växtslag Skörd i dt per har 1952 Hela Värmlands län
[-Slättbygden-]
{+Slätt- bygden+} Centrala och v.
Värmland Bergslagen N.
Värmland 1952 Total skörd i dt i
medeltal per år 1946/50
Skörd i dt per har Total skörd i dt
Hö st vete .. 18,4 16,8 15,! 15,» 17,7 9,570 12,067
Vårvete .... 12,e 10,5 12,7 9,3 11,4 11,000 8,697
Råg 14,S 14,8 13,5 14,8 14,7 3,’7O 5,477
Korn 15,! 16,5 16,s 13,8 15,4 5,960 1,514
Havre .... 14,8 13,8 13,« 11,7 14.0 54,96o 48,538
Blandsäd .. 14,5 14,S 14,« 11,0 14,4 5,750 3,699
Baljväxter . 10,9 17,8 11,5 12,0 10,7 43° 534
Potatis .... 112,7 121,1 128,0 122,0 119,1 59,930 56,051
[-Foderrotfrukter-]
{+Foderrot- frukter+} .. 164,5 210,0 208,5 178,5 184,5 4,220 7,186
Oljeväxter . 9,8 9,0 9,t 11,0 11,1 1,300 —
minskat med 35 °/o, nötkreatur med 20 % och får med
60 •/., Antalet svin är däremot i stort sett oförändrat,
men antalet höns har ökat kraftigt. Av 16,809 redovisade
brukningsenheter över 2 har voro 1949 12,1 Vo
kreaturs-lösa, d. v. s. helt utan kor (medeltal för hela riket
7,s Vo). Dominerande kreatursras är svensk röd och vit
boskap. Anslutningen till kontrollföreningarna är liten,
emedan kreatursbesättningarna äro små och spridda.
Skogsbruk. Vid riksskogstaxeringen 1929 täckte
skogsmarken 12,501 har (71,0 Vo av länets landareal) och
vid 1952 års slut (inkl. Bjurtjärn) 12,777 har (72,5 Vo).
Endast Gävleborgs och Västernorrlands län uppvisa
högre procent skogsmark. Enl. 1950 års riksskogstaxering
utgjorde virkesförrådet I37,i mill. m3, varav tall
utgjorde 31,5 Vo, gran 57,7 Vo, björk 8,s Vo och övriga trädslag
2 Vo. Skogsmarkens värde var 1952 71,0 kr per har
(riksmedeltal 45,2 kr). Skogsmarkens fördelning på
skogs-ägargrupper var i Värmlands län 1944: kronoskogar
1,9 Vo, övriga allmänna skogar 3,8 Vo,
aktiebolagssko-gar 36,7 Vo och övriga enskilda skogar 57,0 Vo. Största
skogsägare i V. äro Uddeholms ab. och Billeruds ab.
Flottningen i Klarälven, Norsälven och Byälven är
betydande. 3,385 arb. sysselsattes vid flottningen 1952. S.
om Forshaga ligger Löveds sorteringsverk, där större
delen av det timmer, som flottas på Klarälven, skiljes,
buntas och flottlägges.
Fiske. Viktigast är laxfisket i Klarälven, som 1952
gav 4,200 kg till ett värde av 23,900 kr.
Bergshanteringen. V:s järnbruksbygd
omfattar området mellan Hagfors och Lesjöfors i n.,
Munkfors i v., Bofors i s. ö., Degerfors och Björneborg i s.
De f. n. kända malmtillgångarna i V. uppgå till c:a 10
mill. ton. 1951 sysselsattes 287 arb. i V:s gruvor. Ur
dessa uppfordrades s. å. 247,489 ton berg och malm,
varav 48,033 ton (19,4 Vo) direkt användbar malm med
hu-vudsakl. 50—60 Vo järnhalt. Huvudparten kom från
Pers-bergs odalfält (56 Vo av den utfraktade kvantiteten).
Utom en mindre mängd järnmalm utfraktades ur
Lång-bansfältet 6,382 ton manganmalm (c:a 32 Vo av Sveriges
manganmalmsbrytning). Tackjärnsproduktionen i
Värmlands län uppgick s. å. till 32,465 ton. Uddeholms ab.
äger järnsvampverk vid Persberg och är huvudintressent
i Tuolluvaara gruv-ab:s malmfyndighet i Lappland.
Industrien är betydande och till större delen
baserad på landskapets egna råvaror. De järnverks- och
verkstadsdrivande företagen höra till landets främsta.
Se Bofors ab., Uddeholms ab. m. fl. —
Skogsindustrierna äro huvudsakl. lokaliserade till nedre Klarälven och
vattendragen i v. V. och representeras främst av
Uddeholms- och Billerudskoncernerna. De största sågverken
äro Skoghall, Hammarö, tillhörigt den förra, och de i
Grums köping, Hillringsberg samt Gördsbyn, tillhöriga
den senare koncernen.
Sjöfart. Karlstad, Kristinehamn och Arvika äro
V:s viktigaste hamnar. I Värmlands län voro Vi 1952
hemmahörande 53 fartyg om tillsammans 45,091
bruttoton, därav 27 motorfartyg om 32,450 bruttoton.
Antalet ankomna och avgångna fartyg i inrikes fart
var 1951 3,190 om tillsammans 549,583 nettoton och i
ut-rikesfart 750 om 253,466 nettoton.
Kyrklig konst. Det förhärskande
byggnadsmaterialet under medeltiden var trä, i såväl stav-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
