Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zeus - Zeuthen, 1. Ernst - Zeuthen, 2. Frederik - Zibetkatter - Zickerman, Lilli - Ziegfeld, Florenz - Zieler, Mogens - Zigenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
771
Zeuthen—Zigenare
772
Zeus från Otricoli.
Vatikan-museet, Rom.
många förbindelser med jordiska kvinnor, en
föreställning, som främjades därav, att de
adliga släkterna förde sina anor upp till Z. Leto
födde åt honom Apollon och Artemis, Semele
Dionysos, Dione Afrodite, Leda Dioskurerna,
Alkmene Herakles; av andra må nämnas Io,
Danae, Europa, Antiope och Kallisto. Han var
icke otillgänglig för gosseskönhet och lät sin
örn bortföra Ganymedes till Olympen, där
denne blev gudarnas munskänk. — Z:s ryktbaraste
kultorter äro
Olympia och
Dodona; f. ö.
hade han
tempel i varje stad.
I konsten
framställes Z.
som en man i
sin kraftigaste
ålder med rika
lockar och
helskägg. Forntidens mest
berömda Zeusbild
var Feidias’
staty av guld
och elfenben i
Olympia, vars
höga och milda
skönhet prisas
i hänryckta
ordalag; den är
endast bekant
från eleiska
myntbilder, möjl. finnes ett återsken därav i ett
i Karien funnet Zeushuvud från 300-talet f. Kr.
Från hellenistisk tid härstammar det nästan
teatraliskt effektfulla huvud, som är bekant under
namnet ”Z. från Otricoli” (nu i Vatikanen).
— Litt.: M. P:n Nilsson, ”Geschichte der
griechischen Religion”, 1 (1941).
Zeuthen [så’jtan]. 1) Ernst Johan Z., dansk
målare (1880—1938). Det är eg. som autodidakt
Z. utbildat sin personligt förenklade, mycket
fantasifulla stil. Hans målningar äro ett slags
monumentala visioner och bygga på anslag i helt
få, djupa och något svartblandade färger, särsk.
rött, grönt och blått. De röja ett romantiskt
temperament och en egenartad koloristbegåvning.
2) Fr eder ik Z., nationalekonom (f. 1888),
prof. i Köpenhamn sedan 1930. Z:s främsta
insats ligger på den ekonomiska teoriens
område. I ”Problems of monopoly and economic
warfare” (1930) ställes f. f. g. systematiskt
frågan att undersöka de marknadsformer, av vilka
den fria konkurrensen och monopolet blott äro
ytterlighetsfall.
Zibetkatter, dets. som sibetkatter (se d. o.).
Zickerman, Emma Carolina Helena (Lill i),
textilkonstnärinna och textil for skare (1858—
1949), grundade 1899 Föreningen för svensk
hemslöjd och var dess föreståndarinna till 1914.
Z:s viktigaste insats har varit att systematiskt
insamla uppgifter om, fotografera och beskriva
alster av Sveriges äldre folkliga textilkonst.
Detta inventeringsarbete har bl. a. resulterat i
ett i Nordiska museet befintligt arkiv av c:a
25,000 fotografiska kopior, delvis färglagda. Z.
har bl. a. skrivit ”Sveriges folkliga textilkonst.
1. Rölakan” (1937).
Ziegfeld [zfgfalt], F 1 o r e n z, amerikansk
teaterman (1869—1932). Z. väckte först
uppmärksamhet genom att lansera europeiska
militärorkestrar vid Chicagoutställningen 1893.
Senare blev han revyregissör och småningom ägare
av flera New-York-teatrar, där hans ”Follies”
slogo alla dåtida rekord i fråga om utstyrsel.
Zieler [si’Iar], Mogens, dansk målare,
tecknare och grafiker (f. 1905), elev av Harald
Gier-sing. Z. har framträtt som artistiskt lekfull och
fantasifull målare och grafiker och tillhör
gruppen Decembristerna. Finast uttryck har hans
utstuderat exotiska och lättsinniga bildfantasi
fått i hans illustrationer, bl. a. till ”Lilla Esop”
(1945) och ”Afrikansk negerdiktning” (1948;
båda övers, och utg. i Sverige).
Zigenare, ett från n. v. Indien härstammande
vandrarfolk, som i grupper spritt sig över så
gott som hela jorden. De leva endast bland
folk, som höjt sig till en viss kultur. I Europa
torde deras antal uppgå till c:a en mill.
Talrikast förekomma de i s. ö. Europa.
Ordet zigenare (ty., da. och no. zigeuner, ry.
tsigan, ung. cigäny, it. zingaro, -ano, sp.
cin-garo o. s. v.) är av omstritt ursprung. I en
del europeiska länder gå z. under benämningar,
som eg. betyda ”egypter”; jfr eng. gipsy, äldre
fr. égyptien (nu bohémien, eg. ”bömare”), sp.
gitano, nygrek, gyftos samt även ung. Pharao
népek, Faraos folk. Vid sitt första framträdande
i Europa uppgåvo de sig mångenstädes
härstamma från ”Lilla Egypten”, varmed de torde ha
avsett Armenien el. Peloponnesos. I n.
Tyskland och de nordiska länderna fingo z. från
början namn efter de mongoliska tatarerna, om
vilka de ansågos påminna; jfr Tattare. Själva
kalla sig z. flerstädes rom, man, människa
(rom-ni, kvinna), samt på resp. länders språk
travel-lers, rejsende, resande o. dyl.
På sin väg från Indien till Europa måste z.
ha genomvandrat Persien och Armenien. Den
första pålitliga uppgiften om z. i Europa
härrör från en franciskanmunk, Simon Simeonis,
som 1322 på Kreta påträffade ett band z. I
Grekland vistades de tydligen under en ganska
lång tid. Före 1450 hade z. visat sig i Ungern,
mell. och n. Tyskland, Schweiz, Italien,
Frankrike och Spanien. Omkr. 1500 nådde de
England. Från 1505 föreligger den äldsta
bevarade urkunden om z. i Danmark, och 1512 hunno
de till Sverige. Olaus Petri berättar i ”En
swensk cröneka”, att detta år ”kom en part av
det folket, som fara omkring ifrån det ena
landet till det andra, dem man kallar Tatare, hit
i landet och till Stockholm”, och tillägger, att
”förr hade de aldrig här varit”. Stockholms
stads tänkebok för s. å. har även en notis om
deras ankomst.
Mycket snart kom man underfund med z:s
asociala och parasiterande natur. De blevo före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
