Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi - Historia - Vapen - Litt. - Ångermanlands mellersta domsaga - Ångermanlands norra domsaga - Ångermanlands Nyheter - Ångermanlands södra domsaga - Ångermanlands västra domsaga - Ångermanälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ångermanlands mellersta domsaga—Ångermanälven
829
orter (med minst 200 inv.). Glesast bebyggt är
morän- och myrområdet med 3 inv. per km2
(Junsele, Fjällsjö och Anundsjö kommuner).
Tätast bebyggda äro de nedre delarna av
Ångermanälvens och Moälvens dalar. 1954 bodde i Å:s
4 städer 24,2 °/o av befolkningen, näml, i
Härnösand 15,919 inv., Kramfors 13,468 inv.,
Sollefteå 9,556 inv. och Örnsköldsvik 7,583 inv.
Ekonomisk geografi. Befolkningens yrkesfördelning
i Ä. var 1945: jordbruk med binäringar 40,7 °/o, industri
och hantverk 32,1 %, samfärdsel 7,s %, handel 6,9 °/o,
allmän förvaltningstjänst och fria yrken 6,3 °/o, husligt
arbete 2,5 % och ospecificerad verksamhet 3,9 °/o.
Jordbruk. Högsta uppodlingsgraden (10 ®/o)
uppvisa kustsocknarna. Antalet brukningsdelar i A.
uppgick 1944 till 19,715, varav 14,3 °/o hade en åkerareal av
0,26—1 har, 82 ’/o av 1—10 har och 3,3 °/o av 10—50 har.
Jordbruket bedrives huvudsakl. som småbruk, varför
binäringar, framför allt i form av skogsbruk, ha stor
betydelse. Odlingen av spånadslin har gammal hävd i
Å:s kustland. Bortsett från brödspannmål hävdar sig
landskapet väl betr, åkerjordens avkastning.
Boskapsskötsel. Vid jämförelse mellan åren
1944 och 1953 befinnes, att husdjurens antal minskat
betydligt. Särsk. är detta fallet betr, får och getter.
Dominerande kreatursras är svensk kullig boskap.
Skogsbruk. Vid riksskogstaxeringen i
Väster-norrlands län 1924—25 upptog den skogsprodukti va
marken 19,014 km2 (78,8 "/o av landarealen) och myr 2,965
km2 (11,2 °/o). Totala virkesförrådet (med bark)
utgjorde 1938 142,1 mill. ms, varav på tall kommo 24,8 %, på
gran 56,3 °/o, på björk 12,s ®/o och på övriga trädslag
4,4 %.
Fiske har bedrivits i A. sedan människans
uppträdande i landskapet. Viktigast är strömmingsfisket,
men även lax, sik, harr, ål, abborre och gädda fångas
längs kusten liksom torsk (särsk. i Trysunda), som
går rikligt till vid Ä:s kust tack vare de stora djupen
på mer än 200 m utanför kusten. Under det senaste
halvseklet ha kraftverk och industrier lagt hinder för
laxens vandring. I Nätraån är det därför slut på lax,
och i Moälven finnas endast små rester av det forna
beståndet.
Industri. Landets ledande företag inom trä- och
pappersmasseindustrien är Mo och Domsjö ab. i
örn-sköldsviks-distriktet (sågverk och hyvleri, sulfit- och
sulfitspritfabrik, kemiska fabriker och
forskningslaboratorium i Domsjö, treetex- och träförädlingsfabrik i
Hörneborg, sulfatfabrik i Husum, sulfit- och
finpappersbruk — Norrlands första — i Hörnefors). I
Här-nösandsdistriktet ligga många och stora företag, ss.
Svenska cellulosa ab:s dotterföretag Kramfors ab.
(sågverk med hyvleri, trähusfabrik, fiberplattfabrik,
sulfit-och sulfitspritfabrik i Kramfors), Strömnäs ab.
(sulfatfabrik i Nensjö) och Ulvviks träsliperi (i Ulvvik,
Säbrå), Graningeverkens ab. (sågverk, hyvleri och
trä-impregneringsverk vid Bollstabruk, träsliperi vid
Forsse; driver genom dotterbolag Sandvikens sulfatfabrik i
Kramfors och Utansjö sulfitfabrik), Dynäs ab.
(sågverk, sulfatfabrik och pappersbruk för tillverkning av
kraftpapper i Väja; driver genom dotterbolag
sulfit-och sulfitspritfabrik på Svanö, Kramfors) m. fl. Inom
textilindustrien märkas nu Fören. Norrlandslins
lin-beredningsverk i Mellansel, sömnadsindustrier i
Härnösand och trikåfabrik i överhörnäs, Själevad.
Kommunikationer. Å. genomdrages av
Stambanan genom övre Norrland, varifrån linjer utgå
från Långsele till Härnösand, från Forsmo vid
Inlandsbanan, som skär Å:s n. v. hörn, och från Mellansel till
Örnsköldsvik. Härnösand är ändstation i n. för
Ostkustbanan. Samtliga järnvägar äro normalspåriga och
ägas av staten. Från Lunde i Kramfors utgår den
1,650 m långa och 12 m breda Sandöbron över
Ångermanälven. Å:s viktigaste hamnar äro Härnösand,
Kramfors, Bollsta, Lugnvik, Sprängsviken, Svanö,
Utansjö, Väja, Köpmanholmen, Örnsköldsvik, Domsjö,
Husum, Hörnefors och Rundvik.
Historia. Å., var liksom det övriga Norrland
under medeltiden ett sparsamt bebyggt
koloni-sationsområde. Det räknades liksom övriga
Norrland till Hälsingland. Landskapet var indelat i
830
skeppslag och lydde under Upplandslagmannen.
Mot slutet av 1300-talet har ett slott,
Styres-holm, legat i Å. vid Ångermanälven. Under
nyare tid ha trähandel och träindustri kommit
att spela en alltmer framträdande roll för Å.
Under senare tid har även pappersindustrien
bidragit till Å:s ekonomiska uppgång.
Vapen. Enl. k. br. 5/i2 1941: ”1 blått fält tre
bjälkvis ställda laxar av silver över varandra,
den mellersta vänstervänd, samtliga med röd
beväring, därest dylik skall komma till
användning”. Se färgpl. vid Landskapsvapen.
Litt.-. ”Svenska turistfören:s årsskr.”, 1920;
”Svenska turistfören:s resehandböcker. N.
Norrland” (1949); M. Rieck-Müller och O. Högberg,
”Medelpad och Å.” (2 bd, 1920); ”Natur i Å.
och Medelpad”, red. av O. Elofson och K.
Curry-Lindahl (1953)-
Ångermanlands mellersta domsaga, under
Hovrätten för Nedre Norrland, omfattar Boteå,
Ytterlännäs, Långsele och Resele kommuner samt
Sollefteå stad i Västernorrlands län. Den utgör
ett tingslag med tingsställen i Nyland och
Sollefteå; 30,713 inv. (1955)-
Ångermanlands norra domsaga, under
Hovrätten för Nedre Norrland, omfattar Anundsjö,
Nätra, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda, Gideå,
Björna och Trehörningsjö kommuner samt
örnsköldsviks stad i Västernorrlands län. Den utgör
ett tingslag med tingsställe i Örnsköldsvik;
61,119 inv. (1955).
Ångermanlands Nyheter, tidningsföretag,
vari bl. a. Härnösands-Posten, dagl. tidn. i
Härnösand, uppgick 1951. Tidn. upphörde Vt 1954.
Ångermanlands södra domsaga, under
Hovrätten för Nedre Norrland, omfattar Säbrå,
Högsjö, Noraströms, Nordingrå, Ullångers och
Bjärtrå kommuner samt Kramfors stad i
Västernorrlands län. Den utgör ett tingslag med tingsställe
i Härnösand; 39,419 inv. (1955).
Ångermanlands västra domsaga, under
Hovrätten för Nedre Norrland, omfattar Helgums,
Ramsele, Ådals-Lidens, Junsele, Fjällsjö och
Tåsjö kommuner i Västernorrlands län. Den
utgör ett tingslag med tingsställe i Ramsele;
26,180 inv. (1955).
Ångermanälven, näst Götaälv och Torneälv
Sveriges beträffande flodområdet största älv,
avvattnande ett område i s. Lappland, n.
Jämtland och v. Ångermanland; flodområde 31,890
km2, varav 1,520 km2 i Norge; längd 450 km.
Av Sveriges floder har Å. inom flodområdet
de längsta flottlederna, 3,729 km (1952),
fördelade på 7 flottningsföreningar. Ä. upprinner
i Norge under namnet Ransarån (no. R
anse r e 1 v a). Å. passerar under namnet Å
seleälven Åsele och Junsele och flyter sedan
genom den relativt tätt bebyggda Ådalen. Där
tillstöter först Fjällsjöälven (se d. o.). Sedan
mynnar 5 km ovan Sollefteå Å:s största biflod
Faxälven (se d. o.). Å. mynnar vid Nyland i en
vik av Bottenhavet, vilken från Härnösand
sträcker sig c:a 40 km in i landet. Vid mynningen
ligger Sandslåns skiljeställe för flottgodset. Ä.
med dess bifloder kommer inom Sverige
när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
