Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångmaskin - Ångmotorer, ångdrivna värmemotorer - Ångpanna (ånggenerator)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Ångmotorer—Ångpanna
834
Fig. 2. Encylindrig, stående
ångmaskin (principbild).
a cylinder, b kolv, c slidskåp, d
alid (planslid), f svänghjul, g
ex-center, h centrifugalregulator, i
gejdstänger, k ångutlopp.
Fig. 3. Indikatordiagram.
efter varandra
kopplade
arbets-cylindrar, M.
Murray,
uppfinnaren till
plansli-den, R.
Trevi-thick, uppfinnare
av den lätta och
för mobilt bruk
applicerbara
”hög-trycks”-maskinen
utan
kondense-ring, amerikanen
O. Evans med
för sin tid
djärva högtrycksma-skiner (omkr.
1800), G.
Stephen-sen, lokomotivkonstruktör och
trol. uppfinnare
bl. a. av ku 1 i s
s-styrning av
sli-den i och för
snabb
rörelseomkastning, och
holländaren G. M.
Röntgen, vilken
omkr. 1820
konstruerade 2-cy-lindriga kompo-undmaskiner för
fartyg och härvid
införde den s. k.
receivern. —
Bland svenska
bidragsgivare till
å.-teknikens
fortsatta utveckling
märkas John
Ericsson
(uppfinnare av
ångspru-tan), O. E. Carl-
sund, som vid Motala verkstad byggde ett 170-tal för
sin tid mycket elegant konstruerade å., de flesta för
fartygsbruk, och G. F. Flodman, uppfinnare av en
berömd slidreglering. Man bör här även ihågkomma den
till Sverige inflyttade engelske å.-uppsättaren Samuel
Owen, vars nyskapande förmåga på å.-området dock är
omtvistad. — Den amerikanske ingenjören G. H. Corliss
omgestaltade på 1850-talet å. i flera avseenden, bl. a.
genom att införa s. k. vridslider och därigenom
reducera ”skadliga rummet”. Denna metod avlöstes ett
10-tal år senare av den kurvstyrda ventilregleringen genom
insatser främst av Ch. Brown.
De benämningar, som användas för de olika delar,
vilka ingå i en enkel å. med excenterdriven slid,
framgå av fig. 2. Arbetsförloppet hos en å. studeras enklast
med tillhjälp av ett indikatordiagram, vars allmänna
utseende visas i fig. 3.
Admis-sionstrycket är pi och
utlopps-trycket pt; slagvolymen är
betecknad med s. Då ångtillförseln
öppnas av sliden, stiger
ångtrycket i cylindern snabbt till
punkten 1. Under arbetsslagets första
del tillföres ånga oavbrutet, tills
punkten 2 nåtts. Härefter
av-stänges ångtillförseln, varvid
ångexpansion vidtager, medan
trycket sjunker till 3 a, vilket
motsvarar den punkt, då sliden
börjar släppa ut ånga i
avloppet. Utströmningen fortsätter
under kolvens begynnande
tillbakagång och avbrytes först vid
punkten 4 a genom att sliden
då stänger avloppet. Under
returslagets återstående del
komprimeras kvarvarande ånga, så
att det mot punkten 4 svarande
begynnelsetrycket åter uppnås.
För noggrann inreglering av
maskinens expansions- och
kom-pressionsintervall användes vanl.
en i ångans väg anordnad, sepa-
NF XXII — 27
rat expansionsslid. Den av tryckkurvan inneslutna ytan
utgör ett direkt mått på den under en arbetsperiod till
kolven överförda arbetsmängden. Om /»-axeln graderas
i kp/cm2 och w-axeln i cm1, erhålles arbetet i kp/cm;
en enkel räkning ger härefter den indikerade
effekten. Efter avdrag för de mekaniska förlusterna
i maskinen erhålles dess netto- el. axeleffekt,
uttryckt t. ex. i antal hk. — Med f u 111 r y c k
s-maskin förstås en å., vid vilken ånga tillföres
under praktiskt taget hela arbetsslaget; motsatsen är e
x-pansionsmaskin, där tillförseln avbrytes efter
25 å 40 »/o av slaget. Maskiner med 1 cylinder
kallas enkla. Om ångan grenar sig mellan 2 cylindrar,
benämnes anordningen tvillingmaskin. Låter man
ångan efter att ha passerat en högtryckscylinder
fortsätta till en andra och större cylinder, där den får
uträtta mera arbete, kallas anordningen
kompound-maskin. Tandemmaskin är en kompound-å.,
vid vilken cylindrarna äro anordnade i rad med
genomgående kolvstång. Med trippelmaskin
(trip-pelexpansionsmaskin; fig. 4) förstås en sådan å., vid
vilken ångan under successiv expansion passerar 3
cylindrar i följd; motsv. anordning med 4 seriekopplade och
allt grövre cylindrar kallas kvadrupelmaskin.
A.-tekniken nådde sin högsta blomstring omkr. 1900.
I våra dagar ha å. förlorat det mesta av sin forna
betydelse.
Ångmotorer, ångdrivna
värmemotorer, gemensam benämning på ångmaskiner och
ångturbiner. Om hit hänvisade Ledskena se
Ångturbin.
Ångpanna, sluten ångalstrare (å n g g e n
e-r a t o r) för yttre utnyttjning av ångan, varvid
ångtrycket vanl. överstiger atmosfärtrycket.
Ångan användes antingen för värmeändamål
el. kraftalstring el. för samtidig värme- och
kraftalstring. Bränslet utgöres oftast av stenkol,
ehuru också koks-, torv-, ved-, spån-, olje- och
gaseldning förekomma, ävensom eldning med
indunstad sulfatlut (i sodahuspannor) samt
uppvärmning med avgaser från industriella ugnar
(avgaspannor). En sidoordnad klass
representeras av de elektriska å.
Storleken av en å. uttryckes i e 1 d y t a (den på
eldsidan mätta pannväggsyta, som på ena sidan
be-röres av förbränningsgaser och på den andra av vatten)
el. i å n g m ä n g d. Kvoten mellan denna ångmängd
i kg/h och eldytan i m2 kallas eldytebelastning
och varierar normalt från c:a 12 vid små, enkla
tubpannor upp till c:a 80 vid moderna strålningspannor.
Inom tekniken användas å. för så vitt skilda behov
som alstring av kanske endast 50 kg ånga per tim. för
uppvärmningsändamål och av 600,000 å 700,000 kg per
tim. för stora ångkraftverk.
Fig. 4. Trippelexpansionsmaskin för fartygsdrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
