Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsbrott - Ämneslärare el. facklärare - Ämneslärarinna - Ämnesomsättning - Växternas ämnesomsättning - Djurens ämnesomsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
875 Ämneslärare—Ämnesomsättning 876
tjänstemän, personer, som äro anställda vid vissa
allmänna verk, kassor el. stiftelser, samt, i vissa
fall, även valda led. av beslutande statliga el.
kommunala församlingar och nämnder m. m. —
Ämbets- och tjänstemän (.även krigsmän) kunna
i stor utsträckning ådömas disciplinär
bestraffning, särsk. varning och suspension, i
administrativ ordning av vederbörande myndighet el. chef.
— Sedan 1949 behandlas även ä. av krigsmän
och präster vid de allmänna domstolarna.
Endast i krigstid finnas särskilda krigsdomstolar.
Ämneslärare el. f a c k 1 ä r a r e, lärare i visst
el. vissa läsämnen som motsats till k 1 a s s 1 ä r
a-r e, som undervisar i samtliga ämnen, och ö
v-ningslärare, som undervisar i övningsämne.
Ämneslärarinna, ord. kvinnlig lärare i
läroämnen vid samlärov. el. flicklärov. För ä. gäller
samma kompetenskrav som för adjunkt el. att
hon genomgått 3-åriga kursen vid Högre
lärarinneseminariet i Stockholm.
Ämnesomsättning, de kemiska omvandlingar,
som försiggå i levande organismer. Alla
livsyttringar äro förenade med ä. Ä. består av
enzymreaktioner (se Enzym), och försiggår
därför endast under vissa betingelser, i stort sett
vid temp. mellan o och +500, en viss tillgång
på vatten, vanl. vissa luftgaser o. s. v.
Betydelsen för organismerna ligger dels i att energi
överföres mellan olika former (strålningsenergi,
kemisk, elektrisk, mekanisk energi, värme),
vilket är nödvändigt för livsprocessernas förlopp,
dels i att vid ä. bildas organiska föreningar,
som kunna ha speciella uppgifter.
Ä. el. metabolismen delas i
assimilation, vid vilken energi bindes genom syntes
av energirika föreningar, och dissimilation,
vid vilken dessa åter nedbrytas under
omvandling el. frigörande av energi och bildning av olika
slut- el. mellanprodukter (intermediär ä.).
Växternas ämnesomsättning utmärkes främst av
assimilationen av koldioxid, dels i form av fotosyntes
hos gröna växter, vid vilken ljusenergi bindes, dels
hos vissa bakterier som kemosyntes under utnyttjande
av kemisk energi. Därvid bildas främst kolhydrat
men genom assimilation av oorganiskt kväve och
svavel även äggviteämnen och vidare fetter. Dessa
tjänstgöra som byggnadsstenar vid tillväxt och förökning
samt som utgångsmaterial för dissimilationen, som hos
högre växter utgöres av andning, hos lägre växter
dessutom av jäsningar, förmultning och förruttnelse.
Dissimilation försiggår både hos assimilerande
(auto-trofa) och icke assimilerande (heterotrofa) växter.
Därvid frigöres energi, som utnyttjas direkt för att
underhålla livsyttringar, ss. tillväxt och rörelser.
Slutprodukterna vid fullständig dissimilation äro
koldioxid, oorganiska salter och vatten. Som mellan- och
biprodukter i den intermediära ä. uppkomma de
talrika organiska ämnen, som förekomma i växterna.
Assimilation, som alltså förekommer endast hos
auto-trofa växter, innebär en lagring av energi och utgör
den energikälla, på vilken hela det organiska livet
bygger. Delar av dissimilationen, särsk. andning och
nedbrytning av äggviteämnen, förlöpa på samma sätt
i växter och djur. Heterotrofa växter och djur äro
för sin ä. beroende av den näring och därmed den
energi, som de direkt el. indirekt erhålla från
auto-trofa växter.
Djurens ämnesomsättning omfattar de kemiska
omvandlingar, som försiggå i levande djur. Vid ä. ske
omvandlingar av energi och djurens livsyttringar
åstadkommas av energi, som frigöres vid ä. Som
allmän regel gäller, att ä. ökar med stigande temp.
och är högst vid en viss optimal temp. Hos
varm
blodiga djur finner man dock det förhållandet, att
ä. ökar såväl vid stigande som vid fallande temp. i
omgivningen, trots konstant kroppstemp. Detta beror
på speciella temp.-reglerande fysiologiska mekanismer.
Alla organ deltaga i ä. Hos ryggradsdjur har levern
en central roll.
I det levande djuret råder en dynamisk jämvikt
mellan uppbyggande och nedbrytande biokemiska
processer. Härigenom får organismen en någorlunda
konstant sammansättning trots de ständigt pågående
kemiska omvandlingarna. Kemiska analyser visa, att
djurens vävnader till 85—90 •/« bestå av vatten (ibland
är vattenhalten ännu större, t. ex. hos vattenlevande
djur, ss. maneter). Av torrsubstansen inta
äggviteämnen (protein) huvudparten, men dessutom
förekomma fetter, kolhydrat o. a. organiska ämnen samt
oorganiska ämnen.
Råmaterialet till de metaboliska processerna
erhåller djurorganismen med födan. Med denna uppta
djuren samma slags komplicerat byggda organiska
ämnen, som de, av vilka de själva bestå. Vid
resorp-tionen av den med födan intagna näringen sker i
matsmältningsorganen en viss nedbrytning till enklare
men fortfarande energi rika organiska ämnen. Dessa
ämnen undergå sedan olika slag av omvandlingar (i
n-termediär ä.) i vävnaderna. Dels sker en
sön-derdelning och nedbrytning av materialet, varvid
uppstå vatten, koldioxid, kvävehaltiga exkretionsprodukter
etc., d. v. s. ämnen, som utgöra en bottennivå
beträffande energiinnehåll (k a t a b o 1 i s m el.
dissimilation), dels pågå samtidigt med katabolismen andra
processer, varvid komplicerat sammansatt nytt
cellmaterial bygges upp (a n a b o 1 i s m el. assimilation).
Den kataboliska ä. är förenad med frigörande av
energi, vilken kan begagnas i organismen för utförande
av arbete. Den anaboliska ä. kan försiggå endast
under upptagande av energi och möjliggöres genom att
energi tillföres från samtidigt pågående kataboliska
processer.
Den viktigaste kataboliska verksamheten i
djurcellen är cellandningen, vilken är en
förbränning av näringsämnen under bildande av vatten och
koldioxid. De olika kemiska delreaktionerna vid
cellandningen regleras av enzymer. Cellandningens stora
betydelse för djurorganismen är, att det frigöres energi,
som upplagras i form av labila energirika
fosforföreningar, bl. a. adenosintrifosfat (ATP). Man har under
senare år kunnat visa, att flera av de vid cellandningen
fungerande enzymsystemen äro lokaliserade till små
partiklar i djurcellens cytoplasma, s. k. mitokondrier
el. kondriosomer (se Cell 1), sp. 567). Det första ledet
i cellandningen är, att väte genom verkan av
dehydro-genaser avlägsnas från näringsämnen i cellerna.
Genom en kedja av ”vätetransporterande” enzymsystem
överföres väte i jonform och kombineras slutl. med
syre genom medverkan av järnhaltiga andningsenzym.
Då vätet förenas med vid organismens andning
upptaget syre, bildas vatten. Vid cellandningen försiggår
också avspjälkande av koldioxid genom s. k.
dekar-boxyleringsprocesser. Till de mest betydelsefulla
de-karboxylerings- och cellandningsprocesserna hör den
s. k. citronsyrecykeln, ett cykliskt biokemiskt förlopp,
vid vilken pyrodruvsyra (el. snarare av pyrodruvsyra
bildad ättiksyra) nedbrytes under produktion av
koldioxid och vatten. Pyrodruvsyra utgör ett viktigt
mellanled i cellandningen. Vid ä. pågå samtidigt
hundratals kemiska reaktioner, och många ämnen, som
förekomma som mellanled vid metaboliska processer, brytas
snabbt ned efter sin bildning.
Vid katabolism av äggviteämnen och aminosyror sker
ett avlägsnande av kväve (desaminering), varvid
ammoniak bildas. Den desaminerade återstoden av
aminosyrorna utgöres av ketosyror, som kunna förbrännas
vid cellandningen och därvid leverera energi till
organismen. Ammoniak, som är giftig, utsöndras ur
djurorganismen på olika sätt; så t. ex. förenas ammoniak
med koldioxid till urinämne, som utskiljes genom
ex-kretionsorganen. Urinämnesproduktionen försiggår hos
ryggradsdjuren huvudsakl. i levern.
Kolhydrat kan upplagras i djurcellen i form av
gly-kogen. Nedbrytning av glykogen sker över flera
mellanled, bl. a. glykos (druvsocker) och pyrodruvsyra,
under medverkan av ett flertal enzymsystem. Vid
kolhydratomsättningarna deltager fosforsyra.
Kolhydratnedbrytningen i djurorganismen är en förutsättning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
