Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äpple - Äpplevecklaren - Är (uppsyn) - Ärekränkning (injurie)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885 Äpplevecklaren—Ärekränkning 886
skalet vitaminer. Senare års undersökningar ha
visat, att vissa sorter innehålla jämförelsevis
rikliga mängder av C-vitamin, t. ex. Blenheim,
Belle de Boskoop, Filippa och Gul Richard. I
stort sett är en hög vitaminhalt vanligare i sena
vinterfrukter än i tidigt mognade ä., och
vitaminmängden synes påverkas av ljustillgången.
Av ä. kunna förutom mos, marmelad m. m. även
beredas cider och äppelvin, vartill fordras frukt
med hög sockerhalt samt med frisk och god syra.
Ä. torkas i mindre skala för husbehov men även
fabriksmässigt. Den vanligaste handelsvaran är
s. k. ringäpplen, vilka erhållas av frukt,
som före torkningen skalats, befriats från
kärnhuset och skurits i tunna skivor.
Sverige indelas i 6 olika fruktodlingszoner
och ett för fruktodling olämpligt område (se
karta vid Fruktodling). I det följ, anges med
en romersk siffra (I—VI) den el. de zoner,
inom vilka sorten kan anses ha ekonomiskt
od-lingsvärde. Frukterna av vissa sorter förete så
stora likheter med varandra, att man kunnat
uppställa ett antal mer el. mindre naturliga grupper
av ä. Renetter kallar man ä. med fast kött,
ofta av karakteristisk smak och försedda med
rostigt skal. Hit höra flera mycket hållbara och
välsmakande fruktsorter, ss. Cox’s Orange (I—
II), Orléansrenett (I—II), Belle de Boskoop (I),
Guldparmän (I) och Blenheim (I).
Kalvil-1 e r äro högbyggda, något kantiga, täml. stora
frukter med mycket fin smak: Arreskov (I—
III), Signe Tillisch (I—IV) och Gravensteiner
(I—III). Rosenäpplen bilda en föga
enhetlig grupp av små el. medelstora ä. med fint,
något löst kött av behaglig arom. Hit brukar
man räkna Gyllenkroks astrakan (I—V),
Brunns-ä. (I—III), Ringstad (III—IV), Sävstaholm
(III—V) och Transparente blanche (I—VI).
Duväpplen äro vanl. täml. små,
regelbundna frukter med fint fruktkött, t. ex. Filippa (I
—III). Namnet pipping användes nu för en
grupp småfruktiga, fasta, gula ä., t. ex. Tysk
guldpipping. Rambouräpplen äro stora,
vanl. grovköttiga frukter, t. ex. Ecklinville (I—
III), Cox’s Pomona (I—IV) och Husmoder (I
—II). Andra ä.-sorter äro mindre lätta att
inordna under bestämda grupper, t. ex. Boiken
(I—II), Charlamowsky (IV—VI), Melon (I—
III), Oranie-ä. el. Kaniker (I—V), Stenkyrke
(I—II) och Åkerö (II—V). Från odling
försvinna många sorter, som förr värderats högt,
t. ex. Hampus, Vitgyllen, Vit astrakan. I
Sverige förordas av Sveriges pomologiska förening
42 olika ä.-sorter till plantering inom skilda
delar av landet. För att erhålla ännu värdefullare
sorter av ä. har en planmässig
förädlingsverk-samhet igångsatts av den för detta ändamål 1943
bildade Föreningen för växtförädling av
fruktträd.
Äpplevecklaren, Carpoca’psa (Laspeyrèsia)
po-mone’lla, en till vecklarna hörande fjäril, vars
larv är ett vanligt skadedjur på äpplen och
någon gång även på päron. Ä. lägger sina ägg
enstaka på den unga karten och den efter 10—12
dagar framkommande larven tränger in till
kärn
huset. Från detta gnager den senare åt ena
sidan en täml. vid gång, genom vilken den som
fullvuxen lämnar frukten (se bild 2 å pl. vid
Fruktträdens skadeinsekter). Larven, som är ljust
köttröd, övervintrar på stammen och förpuppar
sig först några veckor före blomningen.
Är (fr. air), uppsyn, (högdragen) min.
Ärekränkning (i n j ü r i e), sammanfattande
beteckning för ett antal brott, som rikta sig mot
annan persons ära. — Svenska strafflagen
behandlar som en särskild svårare form av ä.
förtal (kap. 16 §§ 7 och 8). Detta består i
att man om en person, till en el. flera andra,
gör ett uttalande (”beljuger”, ”pådiktar”,
”utsätter el. fortsprider rykte”), som innefattar en
beskyllning för ett bestämt brott el. visst slag
av brott el. ock för annan gärning el. last, som
”för hans ära, goda namn och medborgerliga
anseende, yrke, näring el. fortkomst menlig är”.
Annan ä. än förtal straffas lindrigare (§§ 9 och
11) och kan bestå i ”smädliga yttranden,
hotelser el. missfirmliga gärningar”; dessa kunna
riktas till den kränkte själv el. till någon annan;
de kunna till sin innebörd vara mycket
obestämda, ss. skällsord och föraktfulla åtbörder.
— Utan uttryckligt stöd av lagen gäller i stor
utsträckning, att ett påstående ej kan straffas
som ä., om det framställes i ett lojalt syfte att
tillgodose ett intresse av övervägande betydelse
och antages vara sant samt icke har en
kränkande formulering. Ett yttrandes
sanningsenlighet spelar emellertid oftast ingen avgörande roll
för dess straffbarhet som ä. enl. svensk rätt.
Den, som åtalas för ä., får i allm. icke ens
försöka att bevisa sanningen av vad han påstått;
undantag gäller för beskyllningar om brott, men
även härom får bevisning ske endast genom
styrkande, att den beskyllde blivit dömd för
brottet (§ 13).
Åtal för ä. får i regel anställas endast av den
kränkte som målsägare; undantag gäller för viss
ä. mot anförvanter och mot offentliga
funktionärer. — Om en ä. skett genom tryckt skrift,
kan den beivras endast enl. reglerna för
tryckfrihetsmål.
I förslag till brottsbalk har Straff
rättskom-mittén föreslagit en genomgripande omarbetning
av bestämmelserna om ä. Vid det centrala
ä.-brottet, förtal, skall sålunda
sanningsbevis-ning vara tillåten och ansvar skall ådömas blott
om beskyllningen visas vara ogrundad. Vid
sidan om förtal upptager förslaget ett straff bud
mot s. k. vanryktande. Den, som åtalas
härför, äger, med visst undantag, ej föra
san-ningsbevisning men kan till sitt fredande
åberopa, att hans nedsättande uttalande var påkallat
av allmänt el. enskilt väl (s. k. intressekollision)
el. ock att det fälldes under sådana
omständigheter, att det framstår som försvarligt. Som
en tredje form av ä.-brott upptager förslaget
förolämpning, d. v. s. smädliga yttranden,
skymfliga beteenden o. dyl. För samtliga
brottstyper gäller, att huvudstraffet är böter men att
fängelse kan ådömas, om brottet är grovt. Det
straffbara området vid ä. föreslås även
utvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
