- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
14

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NITTONDE ÅRHUNDRADETS K0N8T.

3.

1700-talct för de olika uppslagen vidare och lägger nya därtill.

Frankrike är fortfarande det tongifvande landet. Med öfvergången från
Ludvig XIV:s tid till regentskapet efterträder det skede, som i senare tid
blifvit kalladt rococon, den utlefvade barocken. Lifvet ikläder sig nya och
förfinade former. Gratierna träda i de åldrande dygdernas ställe, det
behagfulla ersätter det stoltserande, kabinettskonsten galleriernas robusta allegorier.
En pikant, täck, älskvärd smak sprides från Frankrike, och drottning Rococo
sätter leende sin röda klack på barbarfolkens nacke och tillåter dem
aller-nådigst kyssa hennes lilla sidenfot.

1700-talet var ett jäsande och utvecklingskraftigt skede, som minst af allt
nöjde sig med hvad det ägde och slog sig till ro för att njuta däraf, utan som
ville framsteg på alla områden. Drottning Rococo blef ej synnerligen långlifvad
och härskade ej enväldigt, medan hon lefde, och hon var för öfrigt en klok och
läraktig dam, som ej var densamma vid 40 år som i sin yra ungdom.
Hennes tid var de galanta liofvens tid öfverallt, där majestätet förstod att hålla
sig på höjden af sin tids rett och seder. Men den var också filosofernas,
upplysningsmännens, vetenskapsidkarnes, de vetgiriges tid — den tid, som
förberedde den hvälfning i tänkesätten, ur hvilken vår moderna > värld utgått,
och som arbetade framåt på den frihetens, broderskapets och den allmänna
sällhetens byggnad, som enligt vederbörandes mening skulle få sin plats på
den gamla regimens ruiner.

När drottning Rococo var ung och yr, skapade hon omkring sig en värld,
som ej var mera naiv och omedelbar än barocken varit men som hade sin
egen skarpt betonade karaktär och som visade harmoni mellan människorna
och den infattning, de rörde sig uti. Hon var en lefnadslustig dam, som
skämtade med mycket som var allvarligt, bland annat med de sköna
konsterna. Det behagade henne att gifva den miljö, hon rörde sig uti, en lätt,
luftig, täck karaktär — mindre af det imponerande än af det behagliga.
Det intima, familjära ville hon se omkring sig. Hon ville ha lätthet och
elegans, ljus och trefnad,’ hvitt och smala snirklar af guld, stora fönster och
stora speglar och bleka färger föredrog hon framför den tunga skala af
starkt rödt och blått, som hennes företrädarinna funnit passa väl ihop med
den solida guldinfattningen och med all marmor i olika toner. Rarockcn
hade vridit och snott formerna och det hände nog att hon dolt byggnadens
konstruktion bakom det dekorativa. Rococon fortsatte på denna väg och
åstadkom där ett och annat skälmstycke. Skulpturen A’ar till för att pryda
hennes vestibuler och parker, blott den dekorerade bra, så betydde det föga,
om den var ytlig — det var den för öfrigt långt ifrån alltid, ty det var ingen
brist på talangfulla konstnärer på drottning Rococos tid. Det pikanta och

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free