Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nittonde århundradets konst, dess utgångspunkter och förhistoria - 4. Arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
PÖPPELMANN: ZWINQER I Dresden.
(Till venster den moderna museibygnaden).
och Brogniart. öfvergången till antik smak går från sirlig, lekfull, behagfull
rococo till dorisk enkelhet och stränghet, och den tager sig ofta själfständiga
och konstnärligt allvarliga uttryck. Man söker kraft och tar slutligen sin
tillflykt till tunga, kompakta bygnadsmassor. Man föredrager det allvarliga,
värdiga, blefve det ock klumpigt, framför det frivola och smånätta, som det
nu ligger i tidens smak att ringakta.
Den förmedling mellan rococon och den nyantika smaken, som efter
1700-talets midt gör sig gällande inom konstens olika grenar — ej som något
våldsamt afbrott utan som ett rensande, fördjupande, förädlande af studiet
— tar sig uttryck i den stil, som i Frankrike blir kallad style Louis seize —
fastän den visserligen gjorde sig gällande redan före Ludvig XVI:s regeringstid
och fastän den beskedlige Ludvig ej var den, som satte någon stil på sin
samtid — i Tyskland perukstilen, Zopfen, i Sverige gustaviansk stil. Det är
detta skede, som af ortodoxa tyska konstförfattare blifvit kalladt nattens allra
mest kolmörka och ruggiga timme och som blifvit liknadt vid ledan efter
ruset, vid bortslängandet med vämjelse af en nedsölad maskeraddräkt, som
varit vittne till nesliga orgier.
Hvad i världen man än behandlar med förakt, inte har man rätt att
göra det med Louis seize-stilen. Nobel och förnäm förenade den klassisk
linierenhet med rococons behag, och detta på ett sätt, som alltigenom
uppenbarar dess eget lynne, dess egen gestaltningsförmåga. Den lämpade de antika
former, den upptog, efter moderna och praktiska behof, och den blef aldrig
pedantisk och torrt schematisk. Den var en öfvergångsstil men blef ej stram och
karg som den sedan följande empiren. Den var uttryck för en förfinad tids
smak. Louis seize-tiden, det är Trianons och de engelska trädgårdarnas tid,
det är Cliaudets och Sergels tid och Clodions — det är den tid, som blifvit
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
