Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Klassicismen i Rom och i Frankrike - 8. Thorvaldsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICISMEN I BOM OCH I FRANKRIKE.
Bertel Thorvaldsen föddes i Köbenhavn 1770. Han var en fattig pojke
från Nyboder. Liksom Canova hade han sina skulpturanlag i direkt arf,
Canovas fader var stenhuggare, den äldre Thorvaldsen snidade gallionsbilder
på flottans varf. Själf fick Bertel under sin studietid vid akademien namn om
sig som en mycket skicklig och lofvande ungdom. Han blef upplärd i den
klassiska stilen, som tidigt hittat vägen till Köbenhavn med Wiedewelt,
Win-ckelmanns vän ocli kamrat från Rom, lian vann medaljer för relieffer —
Hvilande Amor, Heliodor jagas ut ur templet, Petrus botar den värkbrutne —
han hade ändtligen med stipendium för tre år begifvit sig sjöledes till Italien
och var mycket bortkommen i de främmande förhållandena.
»Gud vete, hvad det skall bli af honom», skref fartygets kapten hem.
»Thorvaldsen är nu i Rom. Gud vare med honom. Han är ’en skikkelig
månd men en doven hund’!»
Han hade landstigit i Napoli och därifrån rest till Rom. Där förgick
den första tiden utan något synligt resultat. Nykomlingen behöfde tid att
smälta sina intryck.
Han behöfde också impulser utifrån. Han fick dem hufvudsakligen af
Georg Zoega, den grundlärde egyptologen och hellenen, Köbenhavnsakademiens
korrespondent — dess minister, kunde man säga, i Rom. Zoega tog sig
den unge mannen an, förargad öfver hans okunnighet, lärde honom att se
på antiken och kasserade oförskräckt hans skizzer. Han påverkades också
af Carstens och förblef ständigt tacksam mot hans minne. Carstens — sade
han — hade öppnat hans ögon, Carstens var han skyldig allt. Någon yttre
påverkan af Carstens’ uttryckssätt märkes dock ej i Thorvaldsens form — det
vår väl snarare Carstens’ idévärld, som befruktade Thorvaldsens fantasi,
antagligen gaf ock inverkan af hans helstöpta personlighet stadga och fasthet i
vilja och tanke hos den ’dovne’ unge mannen.
Sex år hade Thorvaldsen redan vistats i Rom, då hans staty Jason, som
blef färdig 1803, gjorde honom till en bemärkt man.
Det ür en känd historia, att han var färdig att återvända hem. då lian ej hade medel
att längre uppehålla sig i Horn, och att han i sista stunden räddades åt sin konstnärsframtid
af engelsmannen Thomas Hope, som händelsevis kom att besöka Flaxmans gamla atelier, som
Thorvaldsen nu innehade, fick se Jason, bestàlde bilden i marmor och betalade en del af
köpesumman kontant, hvarpå Thorvaldsen instäldc sin hemresa.
Till historien hör också, att det sedan dröjde 1 hela 25 år, innan sir Thomas fick sin
staty. Thorvaldsen visade sig ej Gfverdrifvet erkänsam mot sin räddningsman, lian var inte
nöjd med figuren och ville göra ändringar, men köparen ville inga ändringar ha, och så skrefvos
där bref i oändlighet om saken och år gick efter år, sir Thomas blef gammal och Thorvaldsen
blef också gammal. Slutligen och sist fick sir Thomas ändtligen år 1828 sin Jason och därtill
som skadestånd för det långa dröjsmålet ett par relieffer i marmor, dem ban verkligen ärligt
förtjänt.
Från den stund, då Thorvaldsen lärde känna sig själf och fick klart för
sig hvad han ville och hvad han kunde, blef hans lefnad en enda arbetsdag.
Framgången, som klappat på hans dörr, tog fast bostad därinnanför.
Arbetsglädjen hade redan förut flyttat in, men ’dovenskaben’ var en gång för alla
körd på dörren på samma gång som all hemlängtan och all osäkerhet.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
