Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nya strömningar. Genre och landskap - 2. Det tyska folkliga måleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
ferandet öfvergår den till framställandet af tilldragelser, från symbolism till
försök att skildra verklighet och från det allmänt mänskliga till det
nationella. Den kärlek till det gammaltyska, som uttalades af romantikens första
målsmän, af Wachenroder och Tieck, som tog sig uttryck hos den unge Goethe
liksom hos Gilly och Schinkel och hos Cornelius, Schnorr och deras krets,
innan de italienska intrycken förde dem in på andra vägar, den har ej
blifvit undanträngd af den klassiska romantik, som växte upp i Rom. Både
historie- och landskapsmåleriet göra anspråk på att vara fosterländsk konst,
och genremålarne äro tyskar i sina motiv liksom i sitt lynne. Dessa
småmästare, som idka korinten med flit och möda utan stora anspråk, de flytta
in i måleriet tysk natur, befolkad af tyska bönder, landsbygden med dess
typer, byvärdsliuset, kvarnen, smedjan, boskapen och de gamla städernas
måleriska yttre, trånga gator, kantade af korsvirkeshus med höga tegeltak,
med vindsprång, vinklar och vrår, brunnen med madonnabilden på det lilla
torget, kyrktornet mot den stilla blå himlen, svalorna på taket, där den
ensamme ungkarlen vattnar sina blommor utanför vindskupans fönster. Det
söndagslugna stilleben, den tyska genren med förkärlek afspeglar, är lika
tyskt som den sagovärld, dess poetiska måleri uppväcker — Melusina,
Rübe-zahl, Erlkönig, Wieland Smed — lika tyskt som Lessings ekskog, där
riddaren med sin dam rider fram, eller som Schwinds skogsgömslen, där nymferna
bjuda hjorten att dricka ur källan — lika tyskt som hos Rethel upptagandet
af de gamle träsnittsmästarnes stil.
I sina bästa alster visar denna tyska genre den sanna, innerliga, djupa
känsla, som blifvit ansedd såsom utmärkande särskildt den tyska konsten.
Bland andra uttryck, i hvilka mäster Schwind gifvit kraft åt sina kärnsunda
och bottenärliga känslor, är detta: »Om man har sin glädje och fröjd åt ett
vackert träd, så kommer all denna glädje och fröjd med, då man aftecknar
det, och trädet kommer att se helt annorlunda ut än om en åsna vackert
afkluttrat det (»wenn’s ein Esel schön abschmiert»), Schwinds tyska
naturromantik, jämförd ined t. ex. Corots, visar det ofantliga afståndet mellan
germanskt och galliskt raslynne. Ensamheten i skogen ha båda målat, men
hur himmelsvidt olika! Hos Schwind en öfvertygande och afväpnande
naivitet, ett framställningssätt så konsekvent barnsligt, som endast en så älskvärd
och så primitiv natur som han kunnat åstadkomma, bilder för barn — låt
vara — men så trohjärtade och bottenärliga, att de ej lämna den vuxne
oberörd — hos Corot naturdröm, dikt, musik, uttryckt i ett summariskt
mål-ningssätt, som minst af allt är naivt, som har sitt stöd i den grundligaste
kunskap och visar den största förfining i känslan. Och Corot var ändå —
fastän parisare — en barnslig och osammansatt natur.
Schwind försvarar med ord liksom med sin pensel konstnärens rättighet
att följa sin egen smak, sina egna förutsättningar, att få hålla fast vid sina
egna förfäder, att få undvika att omplantera sig i en främmande jordmån.
Dylik omplantering leder endast till fördärf. Det är obilligt begärdt af en
tysk, att han skall bli italienare, menar Schwind — liksom Ruskin säger till
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
