Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nya strömningar. Genre och landskap - 2. Det tyska folkliga måleriet - Moritz von Schwind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅBHUNDKADETS KONST.
fin pensel, nätt utan att bli petigt, med klara färger och ett målargladt föredrag. Man ser på
hans taflor, att arbetet roat honom och att han ej uppstålde för sig större svårigheter än dem,
han kunde öfvervinna.
Också han kunde ibland fly till skogsensamhet, näktergalssång och till bergsbäckars
riss-lande. Eremiten, som spelar flol i bergsklyftan, där han har sin bostad, omgifven at grönska
och ensamhet, har han målat — det är dock snarare ett Schwindskt än ett Spitzwegskt motiv.
Å andra sidan kunde Spitzweg godt ha målat Schwinds »Bröllopsresan», de nygiftas a flärd i
den gamla’ kaleschen, som i den friska morgonstunden väntar utanför det gamla värdshuset
på gatan i den gamla staden.
Den tyska genren hade, innan den vid århundradets midt fick sitt
hufvudkvarter i Düsseldorf, sina typiska representanter i dessa båda bayrare
och i deras själsfränder eller efterföljare, Enhuber i München, Danhauser,
Waldmüller och Fr. Gauermann i Wien. I Nordtyskland representerades
riktningen af Hermann Kauffmann i Hamburg m. fi.
Från Dresden var Ludvig Richter (f. 1803, d. 1884), som från målare och
klassicist blef tecknare och idylliker. Som tecknare blef han en kär vän i
hvarje tysk barnkammare, känd och afhållen som Topelius hos oss.
Landtligt familjelif fick i honom en hjärtlig och vänlig och från allt pjunk och all
karamellsötma fri skildrare. Han tecknar söndagsstämning, hvila efter
arbetet, flickor vid brunnen, far vid sin pipa utanför sitt hus, dansande barn,
hundvalpar och kycklingar. Allt är snyggt och städadt, en något pyntad
verklighet, men det var på denna tid en ej obetydande uppgift för en tysk
konstnär att vänja menige man och ej minst barnen vid att se sina likar och sina
lekar afbildade, hemlifvet, hvardagsvärlden. Richter fylde denna uppgift med
en hjärtlig godlynthet, om också ej med något synnerligt djup och någon
större intensitet i karaktären. I den engelska träsnittsstil, han upptog, fann
han ett uttryckssätt, i hög grad lämpadt för sin egen tecknings art, som
också den bar spår af släktskap med och inflytande från den engelska
mästaren inom området, Wilkie.
Ett helt annat lynne har den unge Adolf Menzels teckningssätt, äfven det
lämpadt för träsnittet, både ett annat lynne och andra motivkretsar — han
väckte 1700-talet, Friedrich II:s tid, till nytt lif. Och en tredje individualitet,
olik dessa båda, var Schwind, som på sagoillustrationens mark blef
vågbrytare, liksom Menzel blef det som historisk karaktäristiker. Skarp och butter är
Menzel, berlinaren, blid och vänlig Richter, sachsaren, men Schwind ifrån
Wien är älskvärdt och bredt gemytlig, full af godt humör, som en begåfvad
wienare hör vara, men på samma gång fantast, barnslig, drömmare. Han
betecknar den äldre romantiska riktningens höjdpunkt och afslutning.
Moritz von Schwind (f. 1804, d. 1871) är en af de konstnärer, som, fastän
ej öfverlägset skickliga i sin konst, likväl göra ett äkta och fängslande
intryck, lack vare helheten och harmonien i deras vilja och konstnärliga
karaktär. Han är ett af dessa fantasiens barn, som ha sitt område gifvet och som
måste få följa sitt eget hufvud, om de skola åstadkomma något verkligt godt.
Han var till sin anläggning illustratör och improvisatör — skulle han måla
i olja, så var det dekorativa hans bästa område. Det dramatiska innehållet
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
