Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De franska genombrottsmännen från 1830 - 2. Dupré, Corot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
lidelsefull liksom hans känsla, med starka motsättningar och flammande
ackord. Corot kallade honom »landskapets Beethoven», andra ha kallat
honom skolans tragiker, medan Corot är idyllikern, Rousseau epikern, Diaz
fantasten. Liksom Rousseau lefde Dupré i en ständig kamp med naturen, i
ett oaflåtligt sökande, i ständigt nya impulser, nya intryck. Albert Wolff har
bevarat ett betecknande uttryck från hans ålderdom: »Om jag icke hade något
mera att upptäcka och lära, så skulle jag icke mera kunna måla». Han lefde
en lycklig ålderdom i Isle-Adam vid Oise. Där hade ban utanför sina fönster
den natur, han lefvat uti allt sedan barndomen och som han målat snart
sagdt oafbrutet — endast en och annan utflykt till England och till hafvet
frånräknad. Han öfverlefde hela sin generation och fick upplefva impressio-
JULES DUPRÉ: FRÅN TRAKTEN AF SOUTHAMPTON. Oljemålning.
nismens genombrott, resultatet af det friluftsstudium, bland hvars förkämpar
han varit en af de förste och en af de ypperste.
1 ännu högre grad än 0111 Dupré gäller om Corot uttrycket, att han målade
ej tingen själfva utan fenomenet, luften, stämningen, naturkänslan. Camille
Corot (f. 1796, d. 1875), kretsens Mozart eller Schubert, är ett konstnärslynne
af helt annat slag än Rousseau eller Dupré. Han är idyllikern, musikern,
drömmaren. Hans område är hvarken naturens fasta former eller dess stora,
häftiga färgspel, hvarken stormen med hopade skyar eller den jämna blåsten
eller den saftiga, svala skuggan i skogen. Corot är naturdiktare som Dupré,
men han målar hälst naturens oändliga frid och harmoni, den milda
solvärmen bakom den franska sommarhimlens lätta hvita molnslöja, solstrålarna
silade genom fuktig, smekande, len och mjuk luft, dämpadt solljus öfver frodig
grönska, öfver löfträdsdungar och spegelstilla skogssjöar. Han målar vårens
första dag, då grönskan snarare anas än synes, han niålar den tidiga som-
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
