Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De franska genombrottsmännen från 1830 - 2. Dupré, Corot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
morgonrodnaden* svala fläkt. Bing! solen lyser fram. Solen har ännu ej genomträngt slöjan,
som döljer slätten, dalen, höjderna vid synranden. Nattens dimmor sväfva ännu som
ulltappar af silfver öfver gräset, som är fuktigt grönt. Bing — bing! En första solstråle, en
andra solstråle. De små blommorna tyckas vakna glada. De ha alla sin daggdroppe som
darrar, de frusna bladen röra sig för morgonvinden, i löfverket sjunga osynliga fåglar. Det
tyckes som om blommorna höllo bön. Amoriner med-fjårilsvingar leka på ängen och komma
det höga gräset att bölja. Man ser ingenting — allt är där — landskapet är där bakom
dimmans genomskinliga flor, som stiger, stiger, draget undan af solen, och låter, när det höjer
sig, stranden framträda, invfifd med silfver, ängarna, träden, hyddorna, vidderna långt borta.
Man ser ändtligen allt, som man förut anade. >
I denna skildring har Corot i ord gifvit de stämningar, han så ofta varierat i färg.
Corot var den äldste af Fontainebleaukretsen. Han var redan en till
stadgad ålder hunnen målare, då han slog in på det område, som inför
eftervärlden är förenadt med hans namn. Han hade varit elev af klassiska lärare,
hade studerat stil- och kompositionslagar, hade kopierat gamla figurtaflor i
Italien’ och hade redan 1827 debuterat på salongen med italienska bilder.
Han lefde stilla och sorglöst med små behof för sin egen person. Af sin
fader, modehandlaren med det kejserliga hofvet som kund, uppbar han 1200
francs i årsunderhåll. Då han fick hederslegionen — vid 50 års ålder —
fördubblade fadern summan med orden: »Camille tycks ju ha talang».
Hans små motiv från Rom — ett par finnas i Louvre — visa en delikat
och melodiös ton, bredd och säkerhet i utförandet. Fastän italienska utsikter
äro de absolut målningar och ej färglagda teckningar. Han besökte Italien
ytterligare två gånger och reste äfven i olika delar af Frankrike, innan han
växte fast vid fädernebygden och i Paris’ närhet fann allt hvad
landskapsmålaren behöfver. Länge delade han sig mellan traditionen och den
opposition, han kände i sitt inre. Han utstälde historiska landskap, ibland med
figurer — »Kristi dop», »Homeros och herdarna» — där färgbehandlingen
kan försona åskådaren med den mindre starka teckningen. Som betydande
kolorist visade han sig framför allt i sina käckt och lifligt målade studier
— interiörer med figurer, friskt och känsligt uppfattade landskapsmotiv.
De taflor, han gjorde med ledning af studierna, blefvo i regeln torrare och
hårdare än dessa. Han var långt ifrån enformig, tvärtom en ihärdig
experi-mentatör och sökare. Under oaflåtligt naturstudium utbildade han småningom
det uttryckssätt, som närmast svarade emot hans naturkänslas art. Han hade
år efter år afbildat, porträtterat, analyserat, minutiöst och ihärdigt, nu vågade
han öfvergå till syntesen, gifva sin känsla koncentrerad, sammanfatta ett
intryck, samladt, förenkladt, stort, om ock inom en liten ram, intrycket af
morgonluftens silfverklang, af aftonens hvila efter solnedgången, af nattens ro,
af naturens stora harmoni och friskhet. I en lätt skizzerad behandling fäste
han på duken sina milda visioner — eller nogare uttryckt: naturföremålen
lämnade han i en skizzerad, summarisk behandling, men han utarbetade
luftens och ljusets valörer såsom det hufvudsakliga i målningen. Hans betydelse
som upptäckare ligger däri, att han förde urvalets konst längre än någon af
de samtida, gaf intrycket, »impressionen», af en stämning mera koncentre-
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
