Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vid århundradets midt - 3. Menzel och Meissonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ÅRHUNDRADETS MIDT.
som Menzel framställt honom, och det vore fåfängt att försöka uttränga hans Fritz af någon
annan typ.
Menzel tog närmast arf efter Chodowiecki, den nordtyska Zopfens
trovärdiga, tendensfria afbildare, hvars teckningar äro att sidoställa med de
interiörer, de samtida dagboksförfattarne lämnat af sin tid. Menzel skildrade i
sina teckningar sin föregångares samtid och typer med en sådan
omedelbarhet, som hade han aldrig sett andra människor, ja med vida större skärpa i
karaktäristiken än Chodowiecki själf åstadkommit. Men att efterbilda dennes
figurer kom ej i fråga, lika litet som att upptaga hans stil. Menzel var hans
öfverman många gånger om i teckningens skärpa och i formens karaktär, och
han blef det äfven i målningen, som aldrig utgjort Chodowieckis styrka. Han
målade, liksom han tecknade, efter eget hufvud, utan att söka någon stil,
endast med sträfvan till verklighetstrohet. Från stångpisktiden öfvergick han
till att framställa sin egen samtid och hvad den hade att visa honom och
blef den moderna realismens införare i Tyskland.
Mellan Chodowiecki och Menzel hade den tyska klassicismen och
romantiken blomstrat och aftynat — med föga resultat, kan man efteråt tycka, då
man iakttager, hur vägen gått från realism till realism genom de lärda
riktningarna, som kommit så mycket buller och så mycket filosoferande åstad.
För att förnya konsten — skulle Menzel antagligen säga — behöfs intet annat
än energiskt naturstudium. Han har själf rådt unga konstnärer att grundligt
studera det, som de dagligen omgifvas af. Till sin egen grundsats synes han
ha upptagit Houdons råd till ungdomen: »Kopiera, kopiera ständigt och
framför allt kopiera rätt!» Det behöfver knapt påpekas, att de båda förutsätta hos
den, de gifva de goda råden, ett för konstnären ganska nödvändigt ting:
konstnärsgnistan.
Ernest Meissonnier (f. 1815, d. 1891) inträdde i den franska konstvärlden
midt under striden mellan klassicism och romantik. Han slöt sig till intet
af partierna och valde intetderas motiv eller framställningssätt. Den första
tafla, han utståide, visade »Borgare i Saardam på besök hos borgmästaren»
(1834), den tafla, som egentligen gjorde hans rykte, var »Scliackspelarne»
(1841), en af dessa med skarp karaktäristik och största omsorg utarbetade
små målningar, som blefvo hans specialitet, typiska för det område, han valt
till sitt, för hans sätt att se och att föra penseln.
Området var de gamla holländska interiörmålarnes, Metzus, Terborchs,
Pieter de Hooghes, Ostades. En eller några få personer i hvila eller i någon
lugn sysselsättning, läsande, spelande, rökande, mediterande — om det
sistnämda får kallas en sysselsättning. Intet annat innehåll i taflan än det,
som ligger i det rent måleriska. Den är målad för sin egen skull, ej för att
berätta åskådaren något. Det är absolut ej lönt att söka något novellistiskt
eller dramatiskt i målningar, som ej äro och ej vilja vara annat än en liten
spegelbild af lifvets hvardag, sådan den kunde te sig för hundra eller
tvåhundra år sedan. Någon gång en grupp — »föreläsning hos Diderot» — sällan
likväl historiska porträttfigurer. Friluft ibland: jägare eller musketörer till
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
