Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vid århundradets midt - 3. Menzel och Meissonnier - 4. Madox Brown
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ÄSHUNDBADETB MIDT.
Leys tecknade som en flamländsk målare, som ej tagit aägot intryck af den italienska
renässansen. Men det som hos den gamle flamlfindaren var naivitet och bristande teknisk
kunskap, det var hos Leys medvetenhet och raffinemang. Hans konst var upprorisk mot allt hvad
romansk akademism hette, mot de generaliserande och idealiserade formernas konst, den var
fosterländsk i sitt hänvisande till den flamska konstens ursprung och anor, och den var modern
i sitt skärpande af studiet och betonande af karaktären — låt så vara att mästarens arkaism
var farlig för unga, mottagliga naturer och lätt kunde leda till en ny schablon. Någon egentlig
skola bildade Leys likväl ej, och de konstnärer, som togo intryck af hans stil — bland dem
voro Alma Tadema, Tissot, Georg von Rosen, Hellqvist — mildrade den snart, en hvar efter sin
personlighets fordringar, då de ej helt och hållet slopade den.
Leys rönte det största erkännande i sitt hemland, där han blef uppburen som dess främste
möderne konstnär. I Antwerpen står hans staty på den efter honom uppkallade boulevarden.
Äfven i Paris var han uppburen och fick där hedersmedaljen vid två världsutställningar, 1855
och 67.
4.
Mellan Leys’ arkaism och hans engelska samtida, den i Belgien
utvecklade Madox Browns realism kan man lätt finna likhetspunkter. I sträfvandet
från skönmåleriet, från skolregler för gruppering, för färgbehandling och
färgskalans harmonisering och till karaktärism. I framställningssättet, den
energiska, sträfva teckningen, det skarpt betonade uttrycket. Men hos Madox
Brown är målet ej som hos Leys en genomförd tidsstil utan ett klart, talande,
öfvertygande uttryck hos figurerna. De känna ej till någon halfhet, det de
göra, det göra de med hela sin själ. Leys är kulturhistorikern bland
målare, Brown är dramatiker, mera rik på psykologiskt innehåll än på målerisk
stämning.
Han uppträder 1844, kort efter det den unge John Ruskin framlagt första
delen af sitt märkliga reformerande arbete »Modern painters».
På denna tid är konstläget i England ganska obestämdt.
Viktoriagotiken har ännu ej brutit igenom i arkitekturen, i skulpturen råder ännu den
Flaxmanska traditionen, och den engelska andan är ej häller i måleriet
synnerligen framträdande. Det är det berättande måleriets tid, liksom det är
den borgerliga, satiriska eller humoristiska romanens. I intet annat land ha
målarne så flitigt i sina målningar lämnat illustrationer till skaldeverk, målat
typer och episoder, dem allmänheten på förhand kände till. När de själfva
hitta på sin taflas innehåll, gälla händelsen, typerna och det dessa ha att
säga mera än det måleriska innehållet. Collins i sina barnscener, den äldre
Leslie i sina målade scener ur Shakspeare, Sterne, Goldsmith, Thomas Webster
i sina harmlösa hemlifsbilder, Frith, som på 1850-talet öfvergick från det
illustrerande måleriet till det berättande, till kvicka och pointerade bilder
Nordentoan, Konithistoria. 28.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
