Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Frankrike intill 1870-talet - 5. Orientmålarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE INTILL 1870-TALET.
riska typernas skärpa och karaktär, och han fångade ljusets glödande lif och
skuggornas lätthet och fäste dem på duken med omedelbarhet, kraft och
känsla. Det är häri hans betydelse ligger. Virtuoser ha Italien och Spanien
haft många — och efter Fortuny kommo, lockade af hans] exempel och
hans framgång, flera än hvad det funnits före honom — men virtuoser med
hans fina naturuppfattning har det aldrig varit godt om. Han var ej endast
»färgakrobaten». Det är betecknande, att han blef hyllad och eftersökt ej
blott af samlare och spekulanter utan af konstnärerna, och det som drog
dem till honom, var förutom hans liffulla färgkonst hans säkra blick och
säkra analys. »Han är allas vår mästare,» skref Regnault efter sitt första
besök på hans atelier. Och själfve Meissonnier skall inför Fortunys studier
ha sagt: »Att kunna måla så där, det har varit mitt lifs högsta önskan.»
Man måste beundra hans »Handlanden med persiska mattor» för dess
färgstyrka och hans marokkanska domstolsscen för dess måleriska kraft — hvitt
i hvitt, ljuset rent förvånansvärdt uppdrifvet — men hans små skizzer,
moh-riska gårdar med solgass och svalka under arkaderna, ormtjusare eller
falk-tämjare, dem beundrade man för deras karaktär, för det omedelbart fångade
lif, de innehöllo, österländingens kontemplativa lugn och hans intensiva lättja
i sällskap med en filosoferande marabu eller med pipa och kaffekopp, lifvets
sorglösa utsida i dessa soliga länder skildrade han med en personlig
uppfattning och med ett tekniskt mästerskap, som också var personligt och fullt
hans eget. I eftersägarnes händer har hans riktning sedan urartat, men för
det får man ej förebrå honom. Äfven i hans raderingar — ibland djärft
fantastiska i ämne och hållning, ofta pikanta, ibland själfulla — finnas samma
lif och samma karaktäristikens styrka som i hans oljemålningar.
Pä världsutställningen i Paris 1878 voro ett 30-tal af hans målningar samlade, där lyste
solen gassande på hvita murar, himlen glödde och speglade sitt mörkblå i gårdens fontän, och
människor lågo lata i skuggan — med undantag af fångarne, som lågo med fötterna fängslade
i stocken midt i solhettan. Det hela var friskt och ungdomligt käckt måladt med bred pensel,
de hvita murarne ofta med ett drag af palettknifven — men på de större virtuosdukarne speg-1
lade sig damer i siden och löjliga, sirliga kavaljerer i stångpiska i de glatta marmorgolfven och
en flammande, sprakande barockprakt glittrade och lekte i tusen pikanta effekter ruudt om de
koketta, eleganta sidendockorna. Det var den sista hälsningen från Fortunys lefnadsglada och
delikata konst.
Många beröringspunkter finnas mellan Fortuny, då han rör sig på
afrikansk grund med sådana motiv, som han själf iakttagit ur lifvet där, och
Albert Pasini. Pasini (f. 1826) är italienare — icke att förblanda med
österrikaren Ludvig Passini, känd genom sina italienska folklifsbilder i akvarell —
men kom redan 1852 till Paris och har sedan förblifvit där bosatt, då han
ej vistats på årslånga resor i österlanden.
Arabien och Persien äro hans område, »Karavanen i öknen», »Shahen af Persien beser sitt
land», »Marknad framför moskén», »Promenad i harems trädgårdar» för honom typiska motiv.
Hans små bilder intressera både genom motivens och typernas karaktär, genom den träffsäkra
stämningen och genom utförandets elegans. Man har nämnt Pasini såsom den förste, som såg
och målade österlandets skugga, frisk, sval och mättad af färg, medan solljuset är glödande
Nordensvan, Konsthistoria. 32.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
