Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Frankrike intill 1870-talet - 7. Skulptur: Carpeaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE INTILL 1870-TALET.
hans uppgift var att måla öfver fläckarne på de drunknade. Så hade han
arbetat hos sin morbroder Rude och debuterat redan 1843 med en gasell.
Af hans djurstudier från denna tid är den sårade hunden, som söker bita upp
knuten på sitt förband omkring benet, kanske den mest allmänt kända. Till
hans djurgrupper få vi väl räkna centaurer och satyrer — bland dem den
humoristiska gruppen i Luxembourgmuseet af den lille satyrpojken, som ligger
på magen, lekande med ett par löjliga, klumpiga björnungar. Från att
behandla djuren ensamma
öfvergick Frémiet till hästar
med ryttare,
kavalleristaty-etter, galliska och romerska
krigare.
Ryltarstat3’er ha sedan
förblifvit hans specialitet (Napoleon
den store, Louis af Orleans på
slottet Pierrefonds, Jeanne d’Arc
— tre olika ryttarstat3’er, den
andra i ordningen uppställd i Paris
pä Place de Kivoli — Velasquez
utanför Louvre och flera). Den
historiska karaktären dref han
kanske längst i Louis’ af Orléans
efter dess omgifvande gotiska
arkitektur lämpade harneskklädda
bild. En motsats till dylika
historiska statyer utgöra lians moderna
jokejbilder, magra, senfulla figurer,
alls ej utan sin komik och med
starkt betonad karaktär, där de
med öfverlägsen säkerhet sitta på
sina magra
fullblodskapplöpnings-liästar. Kör hästens olika raser
har han en gammal kavallerists
blick.
Karaktären är det han alltid
söker och uttrycker, det skarpa
förståndet är hufvuddraget i hans
konst, det behärskade lugnet, den
orädda realismen. I)et
karaktäristiska, lefvande går hos honom
alltid före det traditionelt vackra,
han låter t. ex. Louis’ af Orléans
häst stå lugn med benen i bredd och förmår äfven i denna ställning gifva bilden plastisk
hållning. Hans elefantunge — en af bestarna utanför Trocadéro — är sà plastiskt oskön, en fiende
till all traditionskonst kan önska, och när lian gör en porträttstaty, är han ej rädd för
realism, t. ex. då ban framställer den lille Mcissonnier i trånga byxor och höga stöflar (staty i
Poissy, jämte Rodins Bastien-Lepage det mest typiska prof på realistskulptur). Antingen det
är fråga om människor eller djur, så ger lian individen, analyserar och specialiserar.
Djurskulpturen för han ett steg längre fram än hvad Barye ocli kanske äfven längre än Auguste
Cain förmådde. Cains specialitet är strid mellan rofdjur, helst lejon och tigrar, hvilkas karak-
CARPEAUX; VÄRLDSDELARNA UPPBÄRA JORDKLOTET.
(Paria, Avenue da 1’Obaarvatoire.)
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
