Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Tyskland intill 1880-talet - 3. Berlin: realismen. Menzel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
den tyska kritiken — det talas då ofelbart om materialism och naturalism,
om ytligt intresse för stoffet och allt dylikt.
Det franska inflytandet synes för öfrigt hos flertalet af berlinmålarne vara
af helt ytligt slag. Med all rätt har det blifvit påpekadt, att de i regel
studerade endast den vackra ytans franska målare under kejsardömet, de
akademiska, men att de föga eller intet lärde känna eller åtminstone ej togo
intryck af de djupare strömningarna, som i själfva verket inneburo
utvecklingen. De äldre franska soldatmålarne liksom Cabanel och Bouguereau
lämnade märken efter sig i det nordtyska måleriet, men hvarken Courbet,
Millet eller landskapsmålarne. På samma sätt hade några årtionen förut de
tyska landskapsmålarne förbisett de verkliga framstegsmännen inom sin
konstart. Det verkligt personliga, där det framträdde i konsten, möttes med en
märklig misstro i Tyskland, det spåras exempelvis af Feuerbachs öde, af den
likgiltighet, som mötte Böcklin och som kritiken först småningom lyckades
öfvervinna, och äfven af det sakförhållande, att det var konstnärernas gång
på gång manifesterade erkännande af Menzel, som öppnade både kritikens
och publikens ögon för hvad man redan länge ägt i honom.
Menzel står som den nordtyska realismens främste man. Banbrytare är
han och nyhetsman, försökaren, som orädd och ärlig på sitt eget sätt löser
de problem han ställer för sig, som har en vaken blick för det moderna och
upptager det, när det lämpar sig för hans lynne, men som är tämligen ovillig
mot radikala nyheter. Det brandenburgska blodet flyter nyktert i hans ådror,
han blir aldrig fanatiker för en öfvertygelse, och han kommer aldrig i något
slags krigstillstånd till den rådande smaken och till de rättsinniges domslut,
äfven då han är några steg före sin omgifning. Han har många
egenskaper, som göra honom sympatisk för allmänheten, och äfven om han ej är
uppskattad efter förtjänst, så är han aldrig den ensamme, han växer tvärtom
år för år in i sina landsmäns medvetande som det samtida Preussens
representativa konstnär.
På 1840-talet tecknade och på 50-taIet målade han Friedrich den store och dennes tid.
Under förra hälften af 1860-talet är han upptagen af att måla kung Wilhelms kröning. Efter
besöket i Paris vid världsutställningen 1867, som väckte hans lust för måleriska uppgifter af
ett nytt slag, tar han itu med invecklade färgproblem, med friluftsbilder, målade gatscener,
parkmotiv, kafélif, gudstjänst i det gröna vid en badort. Han har redan förut försökt måla
badande pojkar och dylika motiv utan att likväl få in luft i sin färg. Det moderna arbetet
skildrar lian nu i ett bygge med en mängd figurer (1875) och i det ungefär samtidigt
fullbordade »Järnvalsverket».
Menzels utvecklingsgång karaktäriseras godt af träsnittsteckningarna till peruktidens
historia, Taffelrunden, Flöjtkonserten, kung Wilhelms kröning, Järnvalsverket. Till direkt
naturstudium går hans liksom det moderna måleriets väg. Han afbildar verkligheten med osviklig
skärpa i iakttagelsen och med lika mycken raskhet som säkerhet i handen, när det gäller
teckningen och karaktäriserandet. Han har gjort betydande framsteg också i målningens konst.
»Taffelrunden» från 1850 är slättstruket och tämligen dilettantiskt målad, i »Flöjtkonserten»
intresserar den kvickt återgifna belysningen öfver interiören med dess rococoprakt. Den stora
kröningstaflan med dess 132 porträttfigurer är ett betydande prof ej blott på flit utan ock på
vunnen koloristisk säkerhet, men nog är den berömda taflan att räkna till dessa officiella
målningar, som lämna åskådaren oberörd, hur väl svårigheterna än äro öfvcrvunna.
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
