Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Valörmåleriets genombrott - 2. Realismen på 1870-talet: Bastien-Lepage, Lhermitte, Roll m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDEADETS KONST.
allt» — det är hennes eget uttryck. Hon dog en månad före honom. Hans stoft fördes till
Damvillers, där har man sedan rest hans staty — af Bodin — en realistisk staty åt en realist.
Den lille fule Bastien-Lepage står där porträttlik i sin målardräkt, bredbent med paletten i
handen och ett bekymradt, liksom sökande uttryck i sitt breda ansikte.
Som riktningens märkesman jämte Bastien-Lepage står Léon Lhermilte
(f. 1844) i sina bilder ur landtarbetarnes lif och i sina präktiga pasteller och
kolteckningar från åker och äng.
Framställningens soliditet är hos Lhermitte öfverlägsen. Inför mer än en af hans med
skarp karaktäriseringsförmåga och monumental bredd i behandlingen genomförda stora
målningar måste främlingen tänka: »Hvilken säkerhet hos dessa målare! Hvem mäter sig med dem
i studiets kraft och i kraftens harmoni och uttrycksförmåga? Så mänga efterföljare ha de haft i
olika länder — ingen har nått Lhermitte på hans område.» Arbetarbilden i Luxembourg
(1882), hvars klara och friska färger stått sig utmärkt under årens lopp och som i
målningssättet utgjorde ett afgjordt steg framåt, imponerar i själfva verket mindre än några hans senare,
med ännu större monumentalitet och färgkraft genomförda hvardagslifsbilder. Det är ej slående
individualism, men det är första klassens måleri.
En kraftig talang uppenbarade äfven Alfred Roll (f. 1847), en mera robust
men mindre känslig målare än Bastien-Lepage och Lhermitte. Stora ansatser,
väldiga dukar, innehållet likväl ej alltid svarande mot ytans storlek.
I »Öfversvämningen» (1877) liksom i »Silens fest» visade han sin förmåga att måla naket
— den förra, i grått hållna taflan, visade bondfolk, uppdrifna ur sömnen af öfversvämningen,
räddande sig i båtar, på taken, i kamp för lifvet — i förgrunden hufvudet af en väldig,
simmande tjur. I »Grufarbetarnes strejk» gaf han sitt bidrag till samtidsdokumenten, objektivt,
nyktert, utan dramatisk spänning. Arbetarne sitta där förbittrade men kufvade och tysta, en
af dem hindras af sin hustru från att kasta sten på en gendarm, som sätter handklofvar pä en
fångad. Sin fulla kraft fick han fram i den präktiga studien »I Normandie», en af dessa
målningar, som inom sig koncentrera en hel konstriktnings karaktär, vilja och förmåga. Taflans
hufvudfigur är en ko, målad med bred, käck. kraftig pensel, bifigurer äro en bondkvinna
med sitt barn. I flera studier af unga tjurar — en af dem har fått en ung, oklädd, bastant
kvinna i sällskap, hon lutar sig mot kamraten med hufvudet mot hans nos — har Roll gifvit
de bästa resultaten af sin käcka penselkonst. Hufvudsakligen som jätteillustrationer verka hans
senare stora dukar, »den 14 juli» med vimlet af Place de la République under nationalfesten.
Hundraårsfesten 1889 (i Versailles, där den med sin ljusa, luftiga hållning gör en egendomlig
verkan bland de gamla bataljtaflorna), »Grundläggandet af Pont Alexandre i Paris» 1898, där en
flock hvitklädda flickor fått uppfylla midtpartiet och rädda ceremonibilden undan banalitet.
»Arbetet», bild från ett stenhuggeri i Suresne, saknar den sammanhållning, Menzel förstod att
gifva sin smedja, och lämnar ett intryck af virrvarr, af ett solidt studeradt och återgifvet virrvarr.
Ett mera mildt och lyriskt skaplynne än vare sig Roll eller
Bastien-Lepage uppenbarade Dagnan-Boiweret (f. 1852).
Hans bilder frän Bretagne och Franche-Comté visa träffsäker karaktäristik af folket och
omsorgsfullt valörstudium. För dagern i rum, där solen faller in genom ncdfälda rullgardiner,
har han lika fin blick som för friluftsfärgerna. Med »Välsignandet af de nygifta», »Vaccination»,
de bretagneska kvinnorna utanför kyrkan (»Bretonnes au pardon») gaf han sitt bidrag till det
moderna bonde- och valörmåleriet med en förfining, som kan jämföras med den, man finner
i Jules Bretons landtlifsbildcr, pà samma gång hans behandlingssätt är modernt och alltigenom
distingeradt. Med sin madonna gick han in på känslolifvets område och åstadkom i
»Nattvarden» en vek och lyrisk stämningsmålning.
304.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
