Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDEADETS KONST.
bibliska scener är här den förste modernisten och bildar utgångspunkten för
det unga måleriet. Hans elev och efterföljare var Michetti (f. 1852), solglödens
och solreflexernas nyckfulle och extravagante mästare.
Michetti kastar ut prismats hela färgglans handlöst och med fulla händer, liksom solen
sprider färg och ljus utan att snålas. Napolitanarnes lifsglädje, humör, lättsinne återspeglas
helt hos honom. Han målar folket utanför kyrkan, fiskarlif, processioner, barnens fest och San
Gjennaios fest, »Il voto» (i Roms museum) med dess virrvarr af brokigt klädda människor i
kyrkans skymning. Han kan måla bredt, jämngrått och obehagligt — exempelvis jättetaflan
»Krymplingarna», som man i framställningssättet kan jämföra med Courbets »begrafning i Omans».
Någon gång hoppar han in i det fantastiska, leker med änglar ocli småfåglar och klär ut
amo-riner till den näpnaste skara af vårens små dansande budbärare. Hans konst kan kallas
impressionism lika väl som improvisation.
Dalbono (f. 1843) blef napolitraktens skildrare.
En sprakande färgkarneval erbjuder hans palett liksom Michettis, och för folklifvet i San
Gjennaios stad har han samma impressionistiskt våldsamma skildringsgåfva som denne, samma
kaleidoskopiska färgrikedom och suveräna behandlingssätt. Hans målningar med deras solfläckar
på brokiga stoffer och deras myller af färg storskratta af öfverströmmande lifsglädje.
I norra Italien blef venezianaren Giacomo Favretto (f. 1849, d. 1887), elev
af Fortuny, färgglädjens och det pikant virtuosmässiga behandlingssättets mest
lysande målsman.
I hans kanalfärder, marknad pä Rialto, sällskap pä Piazettan lefde 1700-talets Venezia upp
igen, sirligt trippande, sidenkiädt. Favretto blef bland italienarne kostymmåleriets främste man,
lika delikat som elegant, fast och solid i det tekniska, rask och läcker i färg och behandling,
utan spär af petighet och aldrig endast kostymmålare och virtuos, som fallet är med åtkilliga
hans efterföljare, alla skickliga men många ingenting mera.
Som Favrettos närmaste efterföljare framstår Ettore Tito i sina gatscener,
fisktorget, tvätterskor vid hafsstranden o. d.
Äfven inom den monumentala konsten undvika italienarne det traditionella.
I Cesare Maccaris (f. 1840) fresker i senatspalatset i Rom med ämnen ur Roms historia
finner man helt personliga uppslag och en både liflig och väl sammanhållen komposition —
»Cicero talar mot Katilina» har något gérömeskt i den spetsiga satir, hvarmed Ciceros själfbehagliga
uppträdande är tecknadt. 1 friluftsbilderna är söderns klara, starka färger använda i fresken
pä ett monumentalt förenkladt sätt.
I landskapet råder öfver hufvud taget stämningen öfver linierna. Af den
uppfattning af Italiens natur, som tyskar gjorde traditionell under
århundradets förra hälft, af Palms och Stäcks Italien med evigt klarblå himmel och
afvägd plastik i linierna finner man intet hos de moderna italienarne.
Jämte de färgbrokiga landskap, som flitigt målas och som utgöra en begärlig
handelsvara, intaga de lugna, bela, stora stämningarna en betydande plats på italienska utställningar.
Lätta, ljusa toner, himmel i soldis eller grått, floder som spela de små hvita husen på stranden,
vårens blomsterprakt eller höstens vemod, trista lagunstämningar (Ciardi, Luigi Nono, känd
genom den enkelt liàllna »Refugium peccatorum» (1882), en ung flicka, som sjunkit ned framför
madonnabilden pä kanalens strand), parken i höstens ödslighet med tomma marmorsäten och
vattendränkt mark eller en ensam staty bland de fallande bladen, tysta nätter med stjärnor
öfver slätten eller hafvet, vinterns snö med oxdrift genom skogen, storartade utsikter från
Alpernas sluttning eller frän höglanden. Här vore åtskilliga namn på intresseväckande
naturmålare att uppräkna — men lika många, lika värda att nämnas, skulle bli glömda. Hellre
därför endast framhålla, att det finns ett framsträfvande modernt måleri äfven i Italien, där man
för ett par årtionden sedan påstod, att konsten var död.
314.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
