Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Valörmåleriets genombrott - 5. Modernismen i Belgien - Liebermann och Uhde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
rande och de främlingar, som slagit sig ner i München och efter berömda
föredömen målade Maria Stuarts dödsdom, den förtviflade Gretchen, Faust i sin
studerkammare eller motsvarande scener, en hvar ur sitt lands historia eller
literatur, kände sin oro och sin misstro mot doktrinerna växa. Och det fanns
en och annan målare, som i all tysthet gick sin egen väg, det behöfdes en
impuls, och den kom.
Det var åter fransk konst, som sporrade tyskarne till att öppna sina
fönster för vindarne från väster.
»Första gången jag såg den konst, jag hade väntat», skrifver norrmannen Werenskiold
efter att ha klagat öfver de i Munchen rådande doktrinerna, »var då jag såg den franska pà
münchenutställningen 1879. Jag kände mig som en, som från en öfverspolad, kantrad båt blir
hissad ombord på en stor ångare — räddad! Det här kände jag mig i släkt med.»
Till harm och smärta för det tyska idealets vaktare befunnos tyska
målare allt för hågade att se ut öfver landets gränser. Målare som »förut
visat talang» — uttryck om Liebermann och Uhde — sällade sig till dessa
franska »Lichtschwärmer», och då år 1882 en samling franska impressionisttaflor
utstäldes i Berlin — ej af målarne själfva utan af målningarnas ägare — så
kunde konstnärerna ej neka dem sitt intresse, äfven om man i regeln utdömde
dem som dåligt målade. Impressionismen kom då till Berlin som en
fullständig nyhet, äfven för dem, som redan kände till den franska luminismen.
Den förste, som förde med sig till Tyskland valörmåleriets program och
som i högre grad än någon annan tysk ger ett typiskt uttryck för hvad
riktningen ville, för hvad den fordrade af konsten och hvad den gaf, var Max
Liebermann från Berlin (f. 1849).
Han hade börjat sina studier på flera platser i Tyskland, hade därefter flyttat sig till
Paris och där gjort sig känd genom framställningar af arbeterskor ute på fältet och genom
andra moderna motiv tillhörande samma riktning. Från Paris hade han styrt kosan till
Holland, där Israels’ riktning påverkade honom, liksom efter honom flera andra af de
framåtsträfvande tyskarna. Bland de tyske genremålarne kom Liebermann in som en förnekelsens
ande. Defregger var nu på 1870-talet den omtyckte bondelifssklldraren, Karl Gussoiv (f. 1843)
den representative realisten.
Gussow ägde ett bredare anslag, ett mera frodigt målningssätt, än man varit van att finna
hos de äldre, han behandlade sina hvardagsbilder i stort format, käckt om ock något vulgärt.
Men utan tanke på publiken voro motiven ej valda, taflorna föreställde alltid något som var
anlagdt på att intressera — och det var just hvad Liebermanns målningar icke gjorde. Hos
honom liksom hos hans mästare Israels var studiet af ett litet hörn af tillvaron, framstäldt
med målerisk intensitet och sanning, studiet af figurer i luft målningens hufvudsakliga innehåll
och det, som intresserat målaren och som han ville, att också publiken skulle bli
intresserad af. Liebermann målade en gumma i sin stuga, arbetare i verkstaden, kvinnor som plocka
fågel, den holländska bygatan med kvinnor och kreatur, gumman som drar en motspänstig get
efter sig öfver en hed i karg grå dager, han målar gården till ett barnhus i Amsterdam med
de syende småflickorna eller den stora sal, där linspinnerskorna äro i full sysselsättning. Han
målade dylika motiv utan stark personlig karaktär i uppfattning eller i framställningen af
människorna, han var alls ej själslifvets målare och var föga karaktäristiker, men hvad som
finns i hans målningar är skärpa i iakttagelsen, fasthet i studiet af valörerna, det är luft, hans
figurer lefva uti och omgifvas af, vibrerande, lefvande luft, icke endast grå, hvit eller blå färg,
och detta studium af luften är för Liebermann och för hans liktänkande hela konsten. Han
representerar helt nya fordringar på målningen. I en målares ögon är det ej obetydligt eller
•122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
