Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDEADETS KONST.
verka lärande och att verka höjande på sinnet. Ingen fransk frivolitet fick
där förekomma, intet ofint, vulgärt eller opassande finge belysas af dagsljuset,
ogärna också det nakna, äfven när det var korrekt, intet som kunde verka
»sho-king» på misserna. Engelsmännen äro ett praktiskt folk, som vet hvad det
vill. Under hvilostunderna vill man slippa tänka på hvardagssläpet, på allt
trivialt och tryckande. »London som stad betraktad», säger en svensk
författare, G. Steflens, som varit bosatt där ett tiotal år, »hör till de mest
olidliga civilisationsalster, som kan mottaga det estetiskt mottagliga ögat . . .
Lifvet där behärskas till den grad af det materiella förvärfsbegäret och är så
opittoreskt och glädjelöst, att flertalet konstnärssjälar nödvändigt skola
van-trifvas.» Gatorna äro »triviala, ofattligt enformiga» och »himlens evigt grötiga
rök- och dimmassor kunna ej förbättra saken». För konstnärerna blir under
dylika förhållanden uppgiften själfklart nog den, att skapa ett fantasiens land
att fly till från all banalitet. Man flyr till landsbygden, till den frodiga,
grönskande, välansade landsbygden. Eller flyr man till den värld, skalderna
skapat. Målaren blir idylliker, naturpoet, eller blir han legendberättare, mystiker,
religiös uppbyggelseman. Konsten har den etiska och rent praktiska uppgift
att gå ut bland folket och lära det hvad skönhet är.
För det samtida lifvets banalitet ha äfven kontinentens konstnärer
blundat. Men i längden kunde de ej hålla lifvet utanför konsten, skildt från den.
I England hade man föga intresse för de moderna strömningar, som oroade
fastlandets konst, i England höjdes romantikens fana samtidigt med det
realismen vann mark söder om kanalen, och mera än en af de mest betydande
engelska målarnes konst är en protest, ej blott mot de för kontinentens konst
mest karaktäriserande strömningarna utan mot de genombrytande måleriska
tendenserna, mot just det vi kallat framsteg.
Det måleriska spelar för engelsmännen långt ifrån en sådan roll som i
Frankrike. Att engelsmännen i regeln ej äro koloristiskt anlagda, är en ofta
framhållen iakttagelse, som knappast skall kunna förnekas — de ha sin
typiska »british colour», klara, bestämda lokalfärger, som sitta där de sitta utan
att tillåta luften att inverka synnerligt på dem. Pleinair och valörstudium ha
relativt föga påverkat de engelska målarne, och då impressionismen tränger
öfver kanalen, åstadkommer den ingenting annat än en ytlig efterbildning utan
betydelse. Men detaljstudiet och detaljarbetet ha stått och stå i hög kurs. 1
olja liksom i akvarell samma fordran på noggranhet och ordentlighet. Man
skall på konstverket se, att konsten är allvar och att det skall lärdom till för
att åstadkomma dylikt — alltså bestämda konturer och bestämda färger,
klara, vackra, fint pålagda. Intet slarf, intet improviseradt, flyktigt, lekande.
Det engelska måleriet blir arkaistiskt, klassiskt, realistiskt eller
natur-poetiserande — alltid med bevarande af sin engelska karaktär, oftast äfven
af sin »british colour».
Det prerafaelitiska brödraskapet kunde ej länge hålla samman. Dess
program kunde vara bra för unga målare till ledning vid studierna. Att
326.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
