Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Måleriet i England - 3. Prerafaeliter, klassicister och realister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
mas figurer komma att tänka på Tanagrastatyetter. Han söker fram det behagfulla hos den
antika kvinnan, gör henne ej ideel, visar henne i naturliga hvardagsställningar, ger henne ett
litet grand koketteri. Han målar henne efter lefvande engelska modeller, och det smickrar nog
det engelska folket att dess damer äro så genuint romerska. De få det lefvandes intresse och
verka ej stenbilder. Dessutom måste den inträngande arkeologiska kunskap, som hans antika
interiörer bära vittne om, intressera — när kunskapen ej räcker till, får den ersättas af
fantasien — liksom hans förmåga att måleriskt använda både kunskap och fantasi och hans
virtuositet i målningssättet. Hans kompositionssätt är pikant, taflan ger intryck af ett stycke, utskuret
ur verkligheten, af en uppfångad ögonblicksbild. Han slopar alla kompositionsregler, söker ej
liniernas rytmik, undviker den snarare. Han ej blott målar marmor och andra stoffer med
stor skicklighet, han karaktäriserar sina figurer med en långt drifven realistisk skärpa, så
trovärdigt man gärna kan begära. Det är dock att antaga, att hans målningssätt var friskare
under hans tidigare skede, på 1870-talet. Åtminstone äro de bland hans målningar af senare
dato, jag sett, vida mera släta och salongsvackra och vida mindre karaktärs- och kärnfulla än
hans äldre saker, sådana jag har dem i minnet — på hans nyare målningar äro figurerna
sötaktigt vackra och utpenslade och lokaltonerna oförmedlade som så ofta i engelska målningar,
äfven af berömda målare.
Född i Holland 1836 studerade Alma Tadema för Wappers och Leys, målade nederländska
mcdeltidsbildcr, studerade grundligt i Italien, bosatte sig i London 1870. Bland lians tidigare
och mest representativa motiv äro »Besök hos skulptören», »Romarinnor i badet», »En audiens
lios Agrippa», ett bacchuståg, den druckne bacchanten- Till Egypten går han i »Den förstföddes
död». Hans skildring »Ave Caesar! Io saturnalia» visar de romerska soldaterna, som efter att ha
dödat Kaligula och genomsökt palatset, mördande och plundrande, finna Klaudius gömd bakom
en tapet och nu utropa honom till kejsare, där han står, rädd om sitt lif, skamsen öfver att
bli ertappad. Här närmar sig Alma Tadema till Géröme, skildrar uppträdet med en skärpa och
en satir, som eljes är ganska ovanlig hos honom, liksom det är ett undantag i hans alstring,
att han skildrar en historisk hände/se. I en replik af taflan har han låtit scenen bevittnas af
de föregående kejsarnes byster som tysta iakttagare.
Vacker salongsklassicism erbjöd Edward Poynter (f. 1836, studerat i Paris)
i sin »Besöket hos Eskulap», de tre damerna rådfrågande läkekonstens gud
och visande honom och åskådaren sin unga fägring ohöljd.
Typiskt är att hela sceneriet verkar teater, liksom att allt är så prydligt ocli förfinadt, så
att man måste förvåna sig öfver att dessa tre unga damer uppträda oklädda i denna omgifning.
De äro mera att förvåna sig öfver än Manets afklädda kvinnor i »Frukosten». I »Israel i Egypten»,
»Katapulteu» ni. fl. gaf Poynter omsorgsfullt utarbetade arkeologiska bilder, äfven med försök
till sydländsk solverkan.
Vida mer originalitet och stil fins hos Albert Moore (f. 1841, d. 1892).
Hans antika figurer ha sin verkan i sina lugna linier och fina, dämpade
färgharmonier. Det är något eteriskt och delikat, behagfullt och bräckligt i hans
konst liksom i de unga damer, han målar. De ha druckit för mycket te
för att vara romarinnor, har någon sagt, för öfrigt är deras mål att vara till
och vara nätta, och de ha intet annat att göra än att hålla reda på sina
draperiers otaliga veck.
Ännu under detta skede är den gamle Edwin Landseer verksam (f. 1802,
d. 1873). Han var i brådmogenhet att sidoställa med Turner och Millais,
hade börjat utställa vid 15 års ålder och var en ansedd mästare redan på
1830-talet. Han blef århundradets mest ryktbare djurmålare, populär som
Horace Vernet genom sina litografier, som i alla länder trängde in i
hemmen, äfven där ingen visste hvem upphofsmannen var.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
