Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Modern fantasikonst och modern realism - 6. Modernt religiöst måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
»Hexsömnen» söker han uttryck för det hvpnotiska, dä han skildrar den unga kvinnan pä
bålet, leende i salig extas, medan elden flammar omkring henne.
Äfven Hugo Habermann (f. 1849) hör till försökarne inom denna krets.
Kaska, karaktärsfulla teckningar, en skarp karaktäristik i sensationella ämnen som >Ett
sorgebarn» — modern med sin bröstsjuke son på besök hos läkaren — dessemellan
bacchan-tinnor, Salome och andra modellstudier — de jag sett ha oftast haft en kraftig men rå, ibland rent
af äcklig färg med smutsigt gröngult som hufvudton. Han prisas dock för koloristisk sensibilitet.
Bland de nyideela i Munchen äro Julius Exler, kolorist och ljussträfvare
i sina sagomotiv, hafsbilder, Kristus på korset hägrande för de bedjande
kvinnorna, Karl Hartmann (Adam och Eva), Hans Unger, som tycks teckna bättre
än han målar — hans »Musa» (i Dresdengalleriet) med fladdrande hår, sedd
en face mot mörkblå himmel och haf, har gått igen som afßschteckning,
Riemerschmid (»Paradiset») m. fi.
Bland berlinarne har inom fantasimåleriet Ludvig von Hofmann väckt
mesta uppseende genom sin stora »Idyll» (1896), med figurer i naturlig
storlek, en gosse blåsande flöjt för en ung kvinna, med stark, mättad kolorit och
summarisk behandling. På det rent dekorativa området har Hofmann sedan
varit en af de ifrigast verksamma.
Den robusta realismen fick liksom valörmåleriet med holländska anor
sina tolkare såväl bland nord- som bland sydtyskarne. Redan 1886 fick man
se en så djärf målning som Arthur Kampfs »Die letzte Aussage» signerad
Düsseldorf — ett verk, så föga typiskt düsseldorfskt som något, brutalt och
bredt måladt, figurer i naturlig storlek, käckt naturstudium. Kalckreuth i sina
karaktärsstudier — »Ålderdomen» t. ex. i gestalt af ett par urgamla
gås-vakterskor sittande på ett fält — är befryndad med Liebermann liksom med
samtida belgiska konstnärer. Dettmann i sina fiskarscener och i
»Såningsmannen» i Dresden med stor och vacker stämning visar poesi i naturstudiet.
Den mångsidiga Skarbina har gått med i den moderna rörelsen genom
impressionism till experimenterande kolorism, har följt fransmännen i deras
sträfvan från Manet till Besnard.
Interiörmålningen, till hvilken Israels och efter honom Liebermann och
Uhde gifvit klafven, fick skickliga företrädare i Hæcker, Klaus Meyer, som
gärna klär sina politiserande kannstöpare i hollänska slokhattar och placerar
dem med sina pipor nedanför ett fönster, Kuel, omtalad som Liebermann»
främste medtäflare i frilufts- och rumstudier, mera virtuos, mera smidig
än denne (»I barnhuset i Lübeck»), Walter Firle, hvars i svart och hvitt
klädda bleka flickor sjungande för sin gamla sjuka skolföreståndarinna (1886)
visade ett känsligt belysningsstudium och var representativ för hela riktningen.
Ett rum, belyst från ett fönster i fonden, så som Israels och Uhde anvisat,
gamla bygnader med tegeltak utanför, förkärlek för hvitt i kostymerna, hvita
dok öfver bleka kvinnoansikten — det är det typiska motivet.
Det bayerska landskapet har sin representativa framställare i Karl Haider.
Bland berlinarne är Leistikow i sina landskap en representant för sökandet
efter dekorativ linieverkan och enkel och summarisk hållning både i linierna
och färgen. Eugen Bracht och flera vore att nämna som stämningsmålare.
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
