Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Skulptur och arkitektur under de senaste årtiondena - 2. Skulpturen i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULPTUR OCH ARKITEKTUR.
meshallc i Berlin. Dubois’ Mannamodet är i sin ordning uppenbarligen utgången ur
Michel-angelos mediterande Lorenzo i Mcdicéernas grafkapell, men om efterbildning kan ej bli tal, sä
stor är olikheten i de båda verkens hållning och karaktär. I stilsinne och pittoresk hållning
täfla Dubois’ ryttarbilder — Jeanne d’Arc, Montmorency på slottet Chantillys borggård — med
Frémiets till samma område hörande verk, och som porträttör tillhör han sin tids ypperste
mästare — framstående äfven som porträttmålare i sina själfulla dam- och barnbilder. Jämvikt,
lugn, behärskning, gedigenhet adla hans verk.
Hans utveckling går frän intryck af antika
former (»Segraren i tuppfäktningen»Martyren
Tarcinus») till belt och hållet modern och fransk
uppfattning. Hans Eva är nog utfordrande och
Diana med bågen poserar onekligen, men »La
femmc au paon» är glansfullt representativ för
hvad »den parisiska Praxiteles», som ock blifvit
kullad »det afkläddas poet» ville och kunde.
Här är intet klassiskt gudinnenamn klistradt
på figuren, hon har inga allegoriserande
attribut. hon är intet annat än en själfmedvcten
ocli stolt dam, där hon står i ohöljd nakenhet
bredvid den kråmande påfågeln, stolt öfver sin
praktfulla, allt betvingande skönhet — en
modern Venus, som ej koketterar med något
försök att skyla någon del af sin kropps fägring
Utan vet livad den är värd och att den tål att
ses. På det monumentala området har
Kal-j»uière åstadkommit kraftfulla och effektrika
verk af afgjordt modern hållning — t. ex.
statyn af kardinal Lavigcric med korset lyftadt
Öfver sitt hufvud.
Barrias (f. 1841), som i gruppen »Den första begrafningen» (Adam och Eva
kärande den döde Abel) täflar med Dubois i nobel tolkning af formkaraktären
— mannens, kvinnans, ynglingens — och i osökt och ädel känsla, närmar sig
i andra verk, i grafmonument, i gruppen »Elektriciteten», barockens
uttryckssätt och påminner ock om att den franska skulpturen ej är blott
behagfull och sinnlig, utan äfven äger monumental styrka, ej endast är pompös och
stoltserande, utan kan äga verklig storhet i uttryck och karaktär. Lanson
DUBOIS: »LA CHARITÉ».
Marmorgrupp (Domkyrkan i Nantes).
Till 1870-talets skulptörer höra Chapu (den något traditionella sittande
Jeanne d’Arc och framför allt den vackra bilden »Ungdomen» på Henri
Reg-naults monument), Saint-Marceaux (»Grafvens genius»), Delaplanche (Eva,
Musiken med dess mclodiösa rytm i linier och rörelse), Idrac, hvars
»Orm-tjuserska» visar ett konsekvent
genomförande af personlig karaktär i
formerna och uttrycket. Men bland
det kvinliga behagets och de smidigt
eleganta formernas dyrkare är
Alexandre Falguière (f. 1831, d. 1900)
skedets mest representativa
skulptör.
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
