Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Skulptur och arkitektur under de senaste årtiondena - 2. Skulpturen i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULPTÖR OCH ARKITEKTUR.
Rodin utställer lika ofta ofullbordade som afslutade arbeten och är ej det minsta skygg
för att visa, hur hans verk tillkomma, hur de växa sig fram ur leran eller stenblocket, fa allt
tydligare form, vakna till eget lif. Han lämnar gärna de kroppsdelar, som ej äro afsedda att
tilldraga sig uppmärksamhet, mera antydda än genomförda och samlar utförandets styrka på
de delar, dit han företrädesvis vill rikta åskådarens blick. Han öfverför djärft på skulpturen
hvad landskapsmålarne lärt allmänheten att fördraga i måleriet, urvalets konst, konsten att
koncentrera intrycket. Balzac utgör höjdpunkten af detta sätt att spara ut det mindre
väsendtliga — där äro endast grunddragen i formerna liksom i ansiktets uttryck angifna men intet
genomfördt, liniernas enkelhet drifven till sin yttersta
gräns. Det hela verkar rudimentärt, gör
intryck af en gammal bild funnen i jorden med
alla detaljer och kanter afslipade och afnötta.
Också hår är det en ögonblicklig rörelse,
Rodin framstält, Balzac går framåt och ryggar
hastigt tillbaka för sina inre syner. Rodin
gjorde sex olika nakna modeller till statyn,
innan han höljde den i Balzacs historiska
dominikanerkåpa. Redan hans predikande
Johannes var en gestalt, som gick framåt —
med långa, dröjande steg, grubblande,
genomträngande blick. »Borgarne i Calais» gå, äfven
de, alla sex gubbarna, som offra sig för sin
stads räddning, de gå i rad utan att ha minsta
tanke på liniernas skönhet, utan fraser och
gester.
Rodins konst är alltigenom skulptur. Han
ser skulpturalt, ser alltid formen, och på hans
intensitet i formens genombildande ha vi prof
både i hans med skälfvande känslighet
genomförda kvinnobilder och hans med intensiv energi
modellerade »Tänkaren», där formkarakteren
konsekvent uttalas i hvarje detalj af den nakna
kroppen, ingen död punkt, det hela ett enda
och ett starkt ackord. Detta personliga lif
I konstverket fanns redan i Rodins första
staty »Kopparåldern» — den primitiva
människans uppvaknande till medvetande af hvad
det innebär att vara människa har konstnären
här sökt symbolisera. Kör Rodins våldsamhet
är »Stridens genius» betecknande — hon som
rasande knyter sina näfvar, ena vingen bräckt,
hämdens genius, skrikande af ilska.
Man kan förundras och känna
sig osäker inför ett eller annat af
Rodins verk. Men ur dem alla talar den kraftigaste personlighetskänsla.
Rodin kan förefalla oklar, bizarr, men han behärskar alltid sitt temperament,
hans konst är hans egen. Liksom Ibsen har han med åren blifvit alltmera
hänsynslös gentemot tradition och erkänd smak. Någon har sagt att han
drifver själen ut i kroppens yttre. Det är träffande, karaktäristiken i hans
bilder kommer inifrån, men han glömmer aldrig, att det är i formen han har
att uttrycka sin tanke. Det mest intensiva studium af människokroppen —
RODIN: JOHANNES DÖPAREN.
Brons (Paris, Luxembourg).
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
