Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. De nordiska länderna - 1. Den danska målarskolan. Eckersberg och hans lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORDISKA LÄNDERNA.
Till framtidsmannen från 1830-talets Köbenhavn och detta skedes Rom höra Sonne,
Constantin Hansen, Bendz, Roed, Küchler och Köbke (f. 1810, d. 1848). Hemkänslan i Köbkes
danska motiv — Österbro I den gamla goda tiden med popplar och kor och den vackert
studerade himlen, sommarkvällen vid Sortedamsöen med de två flickorna på bryggan under
danne-brogen, båda taflorna hörande till Köbkes ungdomsverk — ger dessa en innerlighet i känslan,
som gör dem typiska för skolans bästa egenskaper. Det samma gäller om Lundbije (f. 1818,
d. 1848), hvars djurbilder i danskt landskap visa den mest oförfalskade naturkänsla och det mest
själfulla studium. Den främste bland 1830-talets unga romare var Marstrand, som under de
följande årtiondena blef hufvudmannen bland de danska målarne.
1840-talet medför en nationel rörelse inom konsten, hufvudsakligen
förknippad med konsthistorikern Höyens verksamhet som konstledare, som
drifvande kraft. Hvad redan Eckersberg velat, en ur dansk jord uppvuxen och
med hemmet innerligt förbunden konst, satte Höyen som mål. Intet
efterbildande af hvad man åstadkom i främmande länder med andra
förutsättningar och annat lynne. Danmark borde sätta sin stolthet i att försäkra sig
om en egen plats inom Europas konst. Detta kunde lyckas endast genom att
gifva sitt eget, lefva sig in i sin egen natur, i folkets lif och karaktär. Efter
1848 års händelser medförde den nationella stämningen ännu mera ökade
fordringar på danskhet äfven i konsten. Förbindelsen med utlandet blef mindre
än förr, framför allt med Tyskland. Det var nu den kinesiska muren kring
Danmarks konst bygdes, man ville ej lära af främlingar, brydde sig föga om
deras omdöme, ville ha sin kultur för sig själf. Det var, som Julius Lange
påpekat, rent af nationel själfuppehållelsedrift, som åstadkom isoleringen, den
danska konsten lefde under det skede som följde »som i en belägrad
fästning».
Hvad som ej lyckades var att återuppväcka nordens forntid, guda- och
hjältesagorna.
Det heroiska hade ej ens förut, ej ens under Oehlenschlägers oeli Grundtvigs krafts dagar,
fått hemortsrätt i dansk konst. De snart sagdt enda bland målarne, som vägade sig i kast med
Valhalls gudar, voro Constantin Hansen och tecknaren Lorenz Frölich. Hansen hade efter sin
hemkomst frän Italien 1844 dekorerat universitetets vestibul med klassisk mytologiska bilder
i sträng antikiserad stil, med rytm och formadel och hade i detta verk nått hvad Carstens
velat men ej kunnat. Grundligt studium och fint plastiskt formsinne skönjes i dessa lugna,
linierena kompositioner — det plastiska sinnet är framträdande också i hans italienska genrer.
Men Loke och Valhalls gudar målade han smått och torrt. Hansen liksom Fogelberg och andra
samtida hade klassiska skönhetsregler så i bloden, att han ej kunde glömma dem, dä det gälde
att ge karakter ät gudaväsen af en helt annan ras.
Med Vilhelm Marstrand (f. 1810, d. 1873) nådde den Eckersbergska skolan
sin höjdpunkt.
En rik begåfning med oaflåtligt flödande fantasi och omedelbar gestaltningskraft, med
>aand> och >lune», humorist, idylliker, porträtt- och folklifsmålare. religiös och äfven historisk
målare, var Marstrand den mångsidigaste af Danmarks konstnärer dittills. Hans ständigt rörliga
fantasi förde honom in pä det ena området efter det andra, och han lyckades utan
ansträngning. I sina utkast och teckningar, där formen kan verka dilettantiskt och schablonmässigt, är
han framför allt humorist i äkta dansk anda. Strax efter sin hemkomst från Italien, där han
målat samma slags scener som kamraterna — kanske bättre, med mera fysionomistisk skärpa
och målerisk kraft — målade han sk}’ttegiilesfesten med fågelkungen, mottagande sitt pris, en
åkta och intim bild af danskt provinslif och af dess typer. I sina Holbergsscener gaf han
Nordensoan, Konsthistoria. 53.
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
