Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. De nordiska länderna - 2. Konsten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NOBDI8KX LÄNDERNA
2.
I den svenska konst, som under tiden vuxit upp, fanns ej den
karaktärens och sträfvandets enhet, som ger Danmarks måleri fasthet och ryggrad.
Konstlifvet i Sverige är tämligen matt under seklets första hälft. Det är
endast på skulpturens område, svenska konstnärer i Rom skapa några verk
af betydenhet. Inom arkitekturen uppstå några andefattiga alster af en torr
klassicism. Den gustavianska konstuppblomstringen följes af torka och
nedåtgående. Efter de kvarlefvande gustavianerna följa konstnärer, som ej kunna
mäta sig med dem, hvarken i esprit eller i handens skicklighet. Efter Breda
och Elias Martin, som båda representera engelsk skola — den förre närmar
sig i behandlingssättet rätt mycket till Lawrence, den senare visar i sina
flodlandskap intryck både af den äldre Vernet och af Gainsboroughs stil, likväl
utan att ens tillnärmelsevis nå den engelske mästarens fasthet i
formbehandlingen — följa Per Krafft d. y. och Westin som porträttörer, och Fahlcrantz
blir skedets naturromantiker och stämningsmålare och ger en poetiserande
tolkning af svensk natur utan att få fram mycket af dennas eget lynne.*
Af 1830-talets romfarare blir Plageman den enda svenska nazarenen,
Palm och Stäck arbeta sig fram till skildrare af det romerska landskapet med
plastisk modellering och klara, skarpa färger i samma stil som en del
samtida tyska romare måla. O. J. Södermark och efter honom Troili och Egron
Lundgren måla italienska flickor eller kampagnabönder. Den förstnämde blir
en eftersökt porträttmålare hemma, redbar om också aldrig måleriskt stark,
Troili blir den noblaste och mest djupa porträttör Sverige ägt under seklet
före Rosens uppträdande. Lundgren blef i sina akvareller — en målares
anteckningar i färg från ett brokigt reselif — en behagfull tolk af sydländska
typer och sydländska platser med rätt mycket af rococokonstens grace i linier
liksom i färgbehandling. Samtidigt med dessas utbildningstid utveckla sig
Per Wickenberg och Karl Wahlbom.
Wickenberg reser till Paris och blir den förste svensk efter Lafrensen, Hall och Roslin,
som vinner ett namn bland utställarne därstädes. Hans vinterlandskap med holländska motiv
röja mycken flnhet i iakttagelse och i behandling. Som stämningsmålare står han betydligt
framför sina samtida landsmän. Synnerligen själfständig är han ej, som här förut är påpekadt
(sid. 180) skiljer sig hans naturuppfattning föga eller intet från en del af hans samtidas, och man
blir i gallerier förvånad öfver att finna ganska typiskt Wickenbergska landskap målade af
holländska målare före Wickenberg. Wahlbom, som hufvudsakligen blef känd som bataljmålare
(»Gustaf Adolfs död vid Lützen»), hejdades i sin utveckling af sjuklighet och fick lika litet som
den i unga år bortryckte Wickenberg visa resultaten af sina verkligt betydande ansatser och
sina studier. Hans främsta verk falla inom djurmåleriet, och studiet af hästar i rörelse var
* Om de svenska konstnärerna se vidare mitt föregående arbete »Svensk konst och svenska
konstnärer i 19:de århundradet».
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
